Hjort: Låt inte Morgan Johansson bli talman
Talmannen Andreas Norlén har varit en lugn ö under de senaste mandatperioderna. När politiken har stormat har han stått stabil, saklig och värnat demokratin. När nu Socialdemokraterna hotar att byta ut honom tyder namnen på att de vill att talmannen ska vara en del av en politisk konflikt i stället för en person som enar folket.
Den stora politiska frågan är självfallet statsminister, därav följt av budgeten. Det är politiken. Men valet av talman är också en väldigt viktig fråga och den riskerar att hamna i skymundan. Hanteras inte frågan på ett rimligt sätt finns det en stor risk att det går illa. Talmannen är näst högst i rang i Sverige, direkt efter kungen. Det finns en stor risk att det blir Peter Hultqvist, Anders Ygeman eller Morgan Johansson som får posten. Inte minst att få bort Johansson från dem som ska bli ministrar löser problem åt Andersson.
En viktig uppgift för talmannen är talmansrundan under regeringsbildningen. Talmannen ansvarar för och utformar till stor del processen för hur regeringsbildningen utformas.
Lite märkligt så finns det två traditioner för hur talmannen väljs. Den ena är att talmannen kommer från det största partiet, det är den tradition som Socialdemokraterna omfamnar. Den andra är att det är från det största partiet i den styrande koalitionen, en ordning som borgerligheten omfamnar.
Går man på S-praxis får Andersson exakt det hon vill: Johansson bort från regeringsbänken, Skåne nöjt, en lojal talman. Det löser problem men speglar inte riksdagens majoritet eller är ett sätt att skapa ordning i Sveriges styre.
Den sittande talmannen, Andreas Norlén, kommer från Moderaterna och har blivit något av den mest folkkära talman vi haft. Många har följt både hans liv, ämbete och hans tomatodling. Han är inte bara folkkär utan har gjort ett gott jobb. Det är en stor kontrast till Ygeman och Johansson. I deras fall är det konflikter som har odlats.
Norlén har inte varit utan kritik, men hans stora styrka är att han brett uppfattas som mer lojal mot ämbetet än mot sitt parti. Han företräder inte Moderaterna utan folket. En tydlig kontrast till det sättet att agera är Morgan Johansson.
Det går att tänka sig att Morgan Johansson skulle agera osjälviskt, sätta riksdagens värdighet före socialdemokratisk makt. Men det är mer av en rolig tankelek än något som är realistiskt.
Morgan Johansson är inte en öppen, tolerant och charmant person. Tvärtom är han ökänd för sina elakheter och sitt konfliktsökande, framför allt i sociala medier. Johansson är något av en mästare i brunsmetning, vilket inte ska vara en merit för att få det näst högsta ämbetet i Sverige. Ett exempel på hans verbala finkänslighet är att han har liknat X vid en kloak för högerextremism. En talman ska hålla ordning i kammaren, inte ha varit ordningsproblemet i kommentarsfälten.
Att han skulle klara att lägga det åt sidan och i stället bli en samlande person som leder riksdagens arbete opartiskt är inte omöjligt, men det är mer sannolikt att vinna på lotto.
Av de tre namn som tycks mest sannolika, Ygeman, Hultqvist och Johansson, skulle Magdalena Andersson lösa två problem genom att sätta Johansson som talman. Dels skulle hon slippa honom som minister och utan att bli osams med Skånedistriktet. Dels skulle hon försäkra sig om att talmannen är lojal mot partiet. Det är två viktiga frågor. Hur hon än löser sitt problem med Johansson kommer det att bli ett problem för oss andra.
Går man på praxis att största parti tillsätter är det sannolikt att Morgan Johansson inom kort är över statsminister i rang. En tanke som provocerar. Går man i stället på den andra praxisen finns en öppning.
Riksdagen har en tydlig icke-socialistisk majoritet som består av Tidöpartierna och Centerpartiet, det finns inget politiskt stöd för en vänstergir. Majoriteten är tydligt borgerlig, problemet är att C vägrar släppa fram ett styre där SD ingår.
Det tunga argumentet mot att se till att det blir Norlén och inte Morgan Johansson som blir talman är att det finns en uppenbar risk att Johansson blir utrikesminister. Då blir Johanssons ansikte hela Sveriges ansikte utåt. En tanke som inte direkt lockar.
För Centerpartiet finns det goda skäl att rädda Norlén. Norlén skulle ge dem en mycket ärligare chans i regeringsfrågan än vad Johansson skulle göra. Det skulle också visa Andersson att Centerpartiet inte är en dörrmatta. Men det skulle också spegla hur riksdagens majoritet ser ut. För Centerpartiets del är det också viktigt att genom processen att få till en regering ha en talman de kan lita på. En talman som inte spelar ett spel mot dem.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är knappt en tredjedel av väljarna. Lägger man till de gröna socialisterna i Miljöpartiet är man en bit över fyrtio procent. Folket är på andra sidan.
Även om Centerpartiet vägrar stödja SD i regeringen finns det goda skäl att låta Norlén sitta kvar. Talmannen ska inte vara en hantering av partipolitik. Därför måste Centerpartiet förhålla sig till vem som faktiskt kan upprätthålla ämbetets värdighet.
Norlén satt som talman genom en sådan tillsättning 2018–2022. Det gick då. Det kan gå igen – om Centerpartiet vågar visa att man inte är en dörrmatta. Alternativet är att Sveriges ansikte utåt, näst efter kungen, blir en man vars specialitet är att sprida hat i kommentarsfält. Det förtjänar varken riksdagen eller landet.
Läs även: När antisemitismen blir en valvinnare
Följ mig gärna på X/Twitter
