Hjort: När antisemitismen blir en valvinnare

Vänsterpartiets framgång i valet är djupt oroande. Partiet hade under lång tid före valet gång på gång skandaler som borde ha kostat mängder av röster, men i Vänsterpartiets fall verkar det snarare ha lyft partiet. Vänsterpartiet verkar ha gjort ett starkt val, inte trots problemen med antisemitism utan på grund av dem.

Ett parti som hade djupa problem med rasism, förnekande av Förintelsen, homofobi, stöd för terrorism och diktatur borde rasa. Det borde sjunka ihop och få punktering. Kontrasten mot valstugereportaget som fick Moderaterna att sjunka ihop 2002 är enorm.

En del av förklaringen är en feg behandling i medierna. Jämför man med andra partier blev Vänsterpartiets skandaler ganska små. Inte minst eftersom det i huvudsak var Expressen och Kvartal som avslöjade och granskade. Det är ynkligt att inte fler medier gjorde liknande granskningar och skapade en debatt om Vänsterpartiets demokratiska brister.

Det är viktigt eftersom Vänsterpartiet har noll intresse av att själva städa ut, vilket också förklarar partiets hållning. Det finns ingen skamgräns så länge man inte skämmer ut partiet. Och partiet var ändå väldigt försvarande av dem som passerade anständighetens gräns. I flera fall skedde dessutom omfattande protester från partiet när partiledningen tvingades att hantera problem.

Medlemmarna var inte tacksamma för att rasister rensades ut, utan de rasade. När Lorena Delgado Varas uteslöts skedde en massprotest. Kristofer Lundberg från Angered uteslöts efter att bland annat ha stöttat terroristorganisationen PFLP. Som en reaktion på att han uteslöts lämnade hela den lokala styrelsen sina platser. Partiet vill inte skaka lössen ur fanan eftersom de drar röster.

Låt det sjunka in. Svenska judar har fått sin trygghet förstörd efter 7 oktober-pogromen. Antisemitiska hatbrott har flerdubblats. Demonstrationer går nästan varje helg genom större svenska städer, där deltagarna skriker ut sitt hat. Inte ens små barn lämnas ifred. Det var en demonstration utanför den judiska skolan i Stockholm. För Vänsterpartiet är det här ett hat som går att exploatera, att dra in extra röster på. Demokratin och judarnas situation struntar man i. Varannan svensk jude har övervägt att lämna landet. Vänsterpartiets antisemiter behöver inte ens lämna partiet.

För en svensk jude handlar detta inte om en debatt på Twitter, ännu en demonstration på en gata eller ännu ett bråk inom ett politiskt parti. Det handlar om att väga orden innan man säger sitt efternamn. Om att fundera över vilken symbol som sitter på barnets kläder. Om att fråga sig om det är säkert att låta barnet gå till skolan. Det är en utveckling som Vänsterpartiet exploaterar.

Vänsterpartiets hårda fokus på Gaza betalade sig väl. I vissa valkretsar fick de över 30 procent av rösterna. Det har länge sagts att utrikespolitiken inte vinner val. För Vänsterpartiet är det tvärtom. De bygger sin politiska makt i andra frågor på i allt högre grad utrikespolitiska ställningstaganden. Det verkar som att konflikter långt bort börjar få allt mer inflytande över frågor som sjukvård, skatter, försvar och till och med regeringsbildning. För när Vänsterpartiet värvar röster i Gaza-frågan får de inflytande över all politik.

Partiets delar hänger ihop. Oavsett om man röstar på grund av Gaza, arbetstidsförkortning eller välfärd så accepterar man de andra delarna av politiken. Ett parti är en helhet, även om det är jobbigt att medge antisemitismen.

Centerpartiet säger nej till Vänsterpartiet. Åtminstone för stunden. Miljöpartiet ser inga problem med Vänsterpartiet i en regering och Socialdemokraterna svävar på målet. Något som förmodligen beror på att de inte vill låsa sig.

Det borde finnas ett brett stöd mot Vänsterpartiet där alla är ense om att det inte är ett parti som ska få någon som helst makt. Utnyttjar man rasism, hat och underminerar demokratin så förtjänar man inte att vara en del av den rumsrena politiken. Vi kan inte ha antisemitism som en valvinnare. Risken är att det här biter sig fast så att problemet inte är att Vänsterpartiet har antisemiter som är aktiva. Problemet blir att Vänsterpartiet inte har råd att förlora antisemiterna.

Vänsterpartiet måste isoleras från politiskt inflytande så att antisemitismen får ett pris. De partier som överväger att samarbeta med V har en tydlig skuld i den växande antisemitismen. Genom att inte bryta med V delar de därför skulden för den utveckling som sker. Den skulden finns där även om Magdalena Andersson behöver ett regeringsunderlag. Hon är den som ytterst tar ställning till om Vänsterpartiets antisemitiska problem går att förlåta.

Läs även: Några reflektioner om ett val utan resultat

Följ mig gärna på X/Twitter