Hjort: Liberalerna har självdestruktivitet som strategi
Liberalerna säger sig värna skolan, men angriper det system som hundratusentals föräldrar och elever faktiskt uppskattar. Det är ett parti som tycks ha sina sista väljare som sina huvudmotståndare.
Herostratos blev i det antika Grekland berömd genom att bränna ned Artemistemplet i Efesos. Motivet var inte ideologiskt eller religiöst, utan personligt: att bli ihågkommen. Hans namn lever kvar som en symbol för strävan efter berömmelse genom förstörelse. Därav begreppet herostratisk ryktbarhet.
Vill man försöka förstå Liberalerna ligger Herostratos nära till hands. När alla andra desperat hade försökt att hitta något som kan rädda partiet kämpar Liberalerna tappert med att alienera sina sista väljare. Det är nästan som om de vill bli ett skolboksexempel på hur man förstör ett parti.
Den senaste dumheten är ännu en attack på friskolorna. Friskolor presterar bra, de har nöjda och oftast välfungerande elever och föräldrar. Trots detta är Liberalerna rosenrasande på dem.
Vill man förstå vidden av Liberalernas dumhet är antalet elever i friskolor ungefär 50 procent högre än antalet personer som kan tänka sig att rösta på Liberalerna. När man har så få vänner borde man kanske välja vänskap framför konflikt.
Sverige har problem med brister i skolan. Vi har inte ett problem med att det finns friskolor, eller med för dålig insyn. Självfallet finns det både dåliga friskolor och sådana som missköter sig. De bör, precis som kommunala skolor, kunna stängas.
Men att tvinga på friskolor offentlighetsprincipen är att hitta en dålig lösning på ett problem som inte existerar. För företag finns insyn genom redovisning. Det räcker för alla andra typer av bolag som säljer tjänster till det offentliga. Utöver redovisningskrav finns dessutom Skolinspektionens tillsyn. Det är mycket långt ifrån en oreglerad marknad, utan tvärtom hårt reglerat.
Samtidigt har Liberalerna nyligen bidragit till minskad transparens i andra verksamheter som mottar omfattande offentliga medel. Bolag som Northvolt, Stegra och delar av vindkraftssektorn undantas från den insyn som nu krävs av skolor. Även statligt finansierade verksamheter som SVT och olika EU-projekt uppvisar betydande transparensproblem. Där finns faktiskt problem.
Ett problem som uppstår med förslaget är ökad administration. Liberalerna förstår detta och menar att reglerna ska vara mjukare för mindre bolag. Men om man är oroad för att kostnader och utdelningar ska dränera skolan på resurser, ska man då verkligen skapa nya meningslösa kostnader? Var inte en av poängerna med Tidö-regeringen att förenkla och avreglera? Till och med Liberalerna måste rimligen stå bakom att skolor ska ägna sig åt utbildning, inte administration.
Liberalerna har en märklig och långvarig tro på tvång som medel för frihet. Även i detta fall finns en föreställning om att den perfekta återregleringen av skolan ska lösa problemen. Med risk för att låta som en suris: det är inte särskilt troligt. I stället kommer politiker att pilla och stöka med sådant som skolan sköter bäst själv.
I en radiointervju medger Mohamsson att reglerna kommer att kräva administratörer och kanske jurister på skolor. Kostnaden verkar hon däremot inte bekymra sig över; hon vill ha ”ordning och reda på riktigt”. Ett ganska vilset perspektiv.
Men värst blir det när hon börjar tala om att de stora skolkoncernerna omsätter lika mycket som fotbollslag som Real Madrid, och menar att en sådan koncern skulle kunna rekrytera Cristiano Ronaldo. Därför har de råd att lämna ut handlingar. Det blir löjligt när hon i ena ögonblicket talar tyngt om skolans ansvar och i nästa gör liknelser som i bästa fall hade orsakat generat fnitter på en SSU-kongress.
För att återvända till Liberalernas herostratiska sida är angreppet också ett frontalangrepp på de få moderater som möjligen skulle kunna stödrösta på Liberalerna. Det är sannolikt den grupp i Sverige som är mest positiv till friskolor. Att angripa friskolorna är därför ett effektivt sätt att ytterligare alienera sig från potentiella stödröster.
En intressant utblick är att Liberalerna nu utplånar sig själva i ett tempo som är så högt att det kanske inte ens innebär ett tapp på en procentenhet för Tidö-partierna om Liberalerna åker ur riksdagen.
Så slutar Liberalerna: inte med en smäll, utan med ett kvidande. Men ett kvidande med insyn.
Läs även: SVT:s låtsasneutralitet har ett pris – och svenska judar betalar
Följ mig gärna på X/Twitter