Hjort: SVT:s låtsasneutralitet har ett pris – och svenska judar betalar

Det finns hos vissa en märklig uppfattning om att svensk media är utan bias, inte bara i frågor som rör Israel utan även svenska judar. Synen på judar har inte bara bias utan är instrumentell: hur man ser på dem beror i första hand på syftet, inte på att de är människor. Judar är ett användbart politiskt slagträ, som kan kastas undan när det inte längre passar.

Ett av de mer absurda exemplen på både besattheten och biasen är när SVT:s vädernyheter i helgen inte talade om vädret i Libanon, Israel eller Egypten, utan om Gaza. En liten, inklämd remsa som tydligen har ett vädersystem som sätter tonen för hela regionen. Meteorologi verkar vara en spännande och svårförståelig vetenskap där tydligen en liten remsa styr regionens väder. Om det nu inte var så att vädermannen helt enkelt ville ha sina 15 sekunder av Gaza-fame.

Kanske fick han ryggdunkar för sitt tilltag, kanske sågs han som modig och progressiv av sina kollegor. En av dem som vågar. En i gänget.

För väldigt många framstod det i stället som fånigt, dumt och ännu ett exempel på att man inte är neutral i en konflikt som redan tar ett oproportionerligt stort utrymme i media.

När det gäller andra frågor gäller det motsatta. SVT är helt uppenbart emot Israels deltagande i Eurovision, men inser att det inte går att vägra. Det är en folkfest, och stora tittargrupper ger fullständigt fanken i om Israel deltar eller inte.

Man behövde därför skapa en motvikt, en blinkning om var man står i frågan. Gina Dirawi fick bli värd för spektaklet. Hon är ökänd för sin relation till Israel och för antisemitism. Som av en ren slump är även den andra programledaren, Hampus Nessvold, också en av de artister som har skrivit under ett upprop mot Israel. Tänk vilken tillfällighet.

Den före detta kristdemokratiske Europaparlamentarikern och nuvarande generalsekreteraren för European Jewish Association, David Lega, skrev tillsammans med en stor grupp svenska judar en artikel om hur valet av Dirawi och Melodifestivalen kan påverka svenska judar. Totalt skrev 168 personer under, och bland dem finns – utöver Lega – exempelvis Aron Flam, Artur Ringart, Jean-Pierre Barda och Daniel Eisenberg. Namn som borde väcka intresse. Men ingen större tidning ville ha deras artikel.

Jämför man detta med de relativt små upprop som finns, och som framför allt signerats av kommunister med judisk bakgrund, finns en slående kontrast i medieintresset. Är man emot Israel finns ett stort intresse. Är man emot den polarisering som Melodifestivalen sannolikt kommer att medföra saknas det intresse. Det är nästan så att man kan tro att intresset för vad judar tycker beror på vad de tycker – och framför allt på om de tycker rätt.

Läs även: Skogkär: Med Dirawi i Mello passerade public service en gräns

Det är många som menar att SVT har passerat en gräns med valet av programledare. Poängen med ett program som Melodifestivalen är att ena och väcka glädje. Tar man tydligt ställning i den mest polariserande utrikespolitiska konflikten som finns, fungerar det inte som en enande kraft. Resultatet blir splittring, ilska och besvikelse.

Läs även: Gina Dirawi i Mello är ett svek

Gina Dirawi har gjort ett val. Hon har stått upp för något hon tror på. Hon har spridit uppfattningar som är frånstötande för de flesta, och hon har gjort det vid upprepade tillfällen. Det är inte ett val, utan flera – som varje gång ger samma svar. Var hon står är mycket tydligt, och det är också därför hon valdes. Inte trots sina åsikter, utan på grund av dem.

Valet av programledare är SVT:s brasklapp. Dirawi ska förmedla budskapet: ”Härtill är vi nödda och tvungna.” Ett långfinger åt barnfamiljerna som sabbade SVT:s chans att markera mot Israel.

Hennes val och ställningstaganden borde få konsekvenser för henne, men SVT duckar och låter i stället andra bära konsekvenserna. SVT kan, på grund av framför allt barnfamiljerna, inte backa från Melodifestivalen. Men man försöker ändå ge ett långfinger genom valet av programledare. Programledare i plural, eftersom Nessvold delar Dirawis uppfattning. De som får ta smällen är svenska judar.

Att SVT både har misslyckats och svikit sitt uppdrag är uppenbart. Debatten om årets Mello handlar inte om musik eller om vilken låt som ska vinna. Den handlar om Israel och om en programledare. Att det är en rejäl genomklappning att Melodifestivalen har förvandlats till en politisk diskussion är omöjligt att inte förstå.

Och i det ljuset ska man förstå oviljan att ta in Legas och de andras artikel. Oavsett om man delar deras slutsatser eller inte är det omöjligt att inte se politiseringen.

Det finns en särskild ynkedom i att inte våga ge en plattform åt den kritiken. Media borde visa både anständighet och mod. Lyckligtvis publicerar Bulletin texten.

Läs även: Hur fan kom vi hit? Om äldrevårdens förfall

Följ mig gärna på X/Twitter