Magdalena Andersson var arg efter partiledardebatten. Programledarna hade haft mage att ta upp att facket har larmat om arbetsmiljön kring Märta Stenevi. Plötsligt var arbetstagarnas rättigheter inte alls så viktiga.
I söndagens partiledardebatt fick Märta Stenevi en fråga om hennes ledarstil. Frågan gjorde henne ställd och gjorde Magdalena Andersson arg. Bakgrunden är konflikter i Miljöpartiets riksdagskansli där anställda säger sig må dåligt av Stenevis chefsskap. Situationen beskrivs som ohållbar och ska utredas. Flera fackförbund har haft synpunkter.
Läs även: Facket larmar om Stenevi - Situationen beskrivs som ohållbar
Den första lite pikanta iakttagelsen är att det tycks mer okej att Andersson ifrågasätter programledarnas frågor än när andra gör det. Andersson beskrivs inte som en politiker som försöker kontrollera programmet utan som en räddare i nöden. En riktig kompis.
Men den stora och roande biten är en annan. Försvarandet av en chef som beskrivs som extremt dålig av de anställda.
Andersson var inte ensam i sitt försvar av Stenevi. Den forna fackbossen tycker att en arbetsmiljöfråga är ett lågvattenmärke.
Socialdemokraternas förmåga att släppa allt för makten är speciell. På sitt sätt är den imponerande. Politiker som ena ögonblicket inte tycks kunna ha en rak tanke i huvudet, kan blixtsnabbt jonglera med tankar när makten måste skyddas.
Socialdemokraterna är arbetarnas parti. De anställdas, de som måste lyda order, de som inte kan påverka sin situation. De är på de svagas sida, på de som som plågas av en dålig chefs sida.
Detta gäller i varje fall så länge inte den chefen är viktig för Socialdemokraternas makt. Då är frågor om anställda som säger upp sig och mår dåligt lågvattenmärken. Andersson förvånas över frågorna kring detta. SVT agerar upprörande.
Att Andersson eller Strandhäll skulle försvara Kristersson eller Busch på samma sätt är helt otänkbart. Då hade de, med facket bakom sig, jagat politikern som en flock hundar under en rävjakt. Ebba Busch däremot backade Stenevi. En vänlighet som knappast kommer att bli återgäldad.
Men med Stenevi är det annorlunda. Hon är ju en av de goda, en av dem som kan göra Andersson och Strandhäll till ministrar igen. Då får man vara snäll och se lite mellan fingrarna. Det kan ju ändå inte vara så många som arbetar i den jobbiga miljön så offret är litet i utbyte mot vad man kan få.
Makt kan onekligen både berusa och korrumpera ideal.
