Hjort: När kritiken blir obehaglig skjuter S-ledaren på budbäraren

Magdalena Andersson har en märklig inställning till medier. Hon är mycket källkritisk till det hon läser, har god koll på vad som skrivs och vad som debatteras – men tycks inte veta vad som skrivs när det handlar om kritik mot hennes eget parti. Det är en praktisk hållning, men frågan är om den är ärlig.

När Kvartal för en tid sedan avslöjade att flera föreningar i Malmö upplevde att de utsattes för påtryckningar i samband med bidragsansökningar, handlade det om upplevda förväntningar på att stötta Socialdemokraterna på olika sätt. Hjälper man Socialdemokraterna får man pengar, annars blir man utan.

Det blev debatt, men ingen tycks ha informerat Magdalena Andersson om den. Hon läser tydligen inte tidningar. Inte ens när statsministern riktade kritik mot henne verkar hon ha reagerat. Det är märkligt.

I måndagens partiledardebatt kom frågan om Malmö och korruption upp. Liberalernas partiledare Simona Mohamsson tog upp hur pengar som skulle ha gått till att få fler att rösta i stället använts för att samla röster åt Socialdemokraterna. Hon sade rakt ut att det stank av korruption och avslutade med att fråga Andersson om hon tänkte agera mot sina partikamrater.

Anderssons replik är dubbelt häpnadsväckande. Först hävdar hon att hon inte känner till frågan, trots att den varit föremål för debatt under en tid. Därefter angriper hon Kvartal och menar att man inte helt kan lita på dem. Det stör henne uppenbart mer att hennes parti granskas än problemet med att föreningar uppfattar krav.

Vi har sett det förut. Återigen går Andersson till angrepp mot medier som inte skildrar Socialdemokraterna i rosenskimmer, som när hon tidigare gav sig på Henrik Jönsson och antydde att han kanske var rysk påverkansagent.

Men den här gången kom kritiken snabbt. Bland annat menade kulturministern att det är ovärdigt att vilja leda Sverige och samtidigt angripa fria medier. Per Gudmundsson på 100% kallade Anderssons agerande ”groteskt”. Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt uppmanade Andersson att konkretisera var tidningen haft fel. Flera medier har under dagen sökt Andersson för en kommentar.

Andersson skapar en bisarr polarisering där nya medier som vågar publicera kritik mot Socialdemokraterna misstänkliggörs. I stället för att göra det självklara, att undersöka om det bara finns rök eller om det finns eld, försöker hon skjuta budbäraren.

Det som sägs mellan raderna är tydligt. Självklart vet Andersson vad Kvartal har skrivit. Hade hennes presstab missat detta hade de varit arbetslösa innan debatten var över. Rimligen har frågan diskuterats både internt och i partistyrelsen. Alternativet är ju att Andersson är så arg att ingen vågar framföra dåliga nyheter.

Anderssons lösning blir därför att förneka och angripa budbäraren. I stället för att visa ledarskap och rensa upp i sitt eget parti angriper hon dem som pekar på bristerna.

Genom att lyfta fram misstänkt korruption har Kvartal stärkt demokratin. Det är detta som tycks uppröra Andersson, trots att hon enligt egen utsago inte ens vet vad som diskuterats.

Mönstret är välbekant. När Transportstyrelseskandalen briserade kunde Löfven inte informeras eftersom ansvarig minister inte lyckades boka ett konferensrum. Vid partilotterierna, gängkriminella i Botkyrka och andra affärer tycks artiklar ha saknats i Anderssons tidningar. Man börjar ju undra om de tidningar hon får innehåller stora vita fält eller utklippta hål.

Andersson säger sig vara trygg i att Malmös kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh har situationen under kontroll. Det är märkligt, eftersom övriga partier kräver en oberoende granskning, något Socialdemokraterna säger nej till. Det Andersson säger sig tro har gjorts, vägrar partiet alltså att göra. Det bästa vore väl en oberoende granskning så att det går att visa att det inte förekommer korruption i Malmö?

Det mest anmärkningsvärda är dock Anderssons relation till medier – och mediernas relation till henne. Hon kan i ena stunden gå i falsett när politiker kritiserar medier, för att i nästa stund göra exakt samma sak själv. När Andersson gör det accepteras det. När andra gör det är det ett hot mot demokratin.

Det finns spridda texter om partiledardebatten, framför allt i Kvartal, men även i Expressen och andra tidningar. Ledarsidorna är dock märkligt tysta. Demokratin anses inte hotad, vare sig av misstänkt korruption i Malmö eller av Anderssons angrepp.

Det är svårt att tro att samma lugn hade rått om en annan politiker agerat på detta sätt.

Nu återstår två viktiga frågor: Vad har faktiskt skett i Malmö? Även Andersson säger sig ju vilja ha svar. Men den andra frågan många vill ha svar på är vilka stora brister Kvartal har haft. Vad motiverar ett angrepp från någon som vill bli statsminister?

Magdalena Andersson vill leda landet. För att klara det krävs överblick, omdöme och förmåga att prioritera. Men det kräver också ärlighet. Därför måste hon kunna svara på vad hon menar med att man inte kan lita på Kvartal.

Läs även: Sent ska Moderaterna vakna

Följ mig gärna på X/Twitter