Konflikten mellan SD och Nobelkommittén har tagit en ny vändning efter att SD vill försöka ändra så att organisationer som diskriminerar partier inte ska få hyra Blå Hallen i Stadshuset. Det är ett illa dolt angrepp på Nobelstiftelsen och deras vägran att bjuda in Jimmie Åkesson. I längden kan inte Nobelkommittén stoppa SD från att närvara. Det är därför bättre att lösa konflikten så snart som möjligt.
Nobelfesten och Sverigedemokraterna börjar bli lite av en tradition inför vintern. Ska Åkesson få gå i år? Hur kommer det resoneras? Nobelkommittén har hållit fast vid traditionen att ha dörren stängd för Sverigedemokraterna.
Eller nästan. Är man ordförande för riksbanksfullmäktige får man gå även om man är sverigedemokrat och dessutom fått sitt uppdrag som en konsekvens av att vara sverigedemokrat. Partiledaren får däremot inte gå. Så anständighetsgränsen går inte mellan Sverigedemokraterna och de övriga partierna utan någonstans inom partiet. Riksdagsledamöter är okej, om de har andra uppdrag, men partiledaren absolut inte. Hur är det med partistyrelse? Det har skojats mycket om att vissa gäster har rätt att ta med sig sällskap till Nobelfesten och att riksbanksfullmäktige därför skulle kunna ta med sig Jimmie Åkesson som bordssällskap. Skulle han i så fall stoppas i dörren?
Konsekvensen av bojkotten har inte varit att partiet blir en paria. Tvärtom är deras tillväxt unik. Ju mer andra stämplar dem desto mer går de fram. Inte minst därför att de blir utan skuld för en politik som många ogillar.
Men nu när Sverigedemokraterna har vuxit till sig så börjar de alltmer slå tillbaka. I en dom fastslogs att fackliga rättigheter också inkluderar Sverigedemokrater och att förbjuda dem att vara med i facket är att kränka deras föreningsfrihet.
En liknande konflikt börjar nu blåsa upp i Stockholms kommun. Sverigedemokraterna i Stockholm vill ändra reglerna så att det går att stoppa Nobelkommittén från att hyra Blå Hallen för Nobelfesten.
Det som inte fick hända har hänt. Nobelpriset har börjat bli en politisk schism. Priset som var en av de främsta symbolerna för Sverige, något som alla kunde vara en del av blir i stället något som delar.
Borde Sverigedemokraterna få gå? Borde Sverigedemokraterna se mellan fingrarna när de inte är välkomna? Eller gör de rätt i att försöka stoppa Nobelfesterna i Stadshuset?
I stället för att ena blir det sådana frågor som folk måste ställa sig. Liksom om festen är en tillställning för en elit som ser ner på folket.
Sverigedemokraterna kommer sannolikt inte lyckas stoppa Nobelfesten. Inga andra partier kommer ställa upp på det. Men konflikten finns där. Det var ett misstag av Nobelstiftelsen att inte byta policy när de bytte ledning.
I stället kommer konflikten att växa och bli mer och mer politisk. Fler och fler kommer ta ställning för och emot. Vad Nobelkommittén har att vinna är svårt att se, särskilt som det i år kommer att vara en första sverigedemokrat på plats. Fortsätter de två tre år innan de viker ner sig och bjuder in alla partiledare så kommer konflikten bara ha vuxit ytterligare. Men vad kan de vinna?
Inte minst efter Tidöavtalet är det få som ser det som glorifierande att stänga ute Sverigedemokraterna. Det är inte ett regeringsparti men närapå. De har flera ordförandeposter i riksdagen. Mer än var femte röstade på dem.
Någonstans kommer Nobelstiftelsen att behöva backa. Om det är nästa år, efter första ministern från Sverigedemokraterna eller för att konflikten om Blå Hallen blir för stor är svårt att gissa. Men att Sverigedemokraterna inte fortfarande är utestängda om femtio år är uppenbart. Så förändringen kommer att ske.
Till vilket pris återstår att se. Men för varje år som går nu blir det mer och mer något som uppfattas som klassförakt. Sverigedemokraterna börjar bli representanterna för det folkliga. Folkrace, dansband och korv. Kontrasten mot Nobelmiddagens ordensband är stor. Den klyftan kommer att öka. Även om själva kommittén uppfattar att de markerar mot en auktoritär rörelse är det en bild få delar. Att de slår mot folklighet är däremot en bild allt fler delar.
För ett decennium fanns det kanske en kamp som Nobelkommittén kunde vinna. Men Sverigedemokraterna har vuxit för mycket och för fort. Så Nobel förlorade. Det är bättre att acceptera det och låta konflikten falla i glömska innan fler blir negativa till Nobelpriset.
Nu har konflikten nått punkten att det uppstått en diskussion kring om banketten ska få hållas i Stadshuset. Nog så. Det är dags att bli sams och gå vidare.
