Konjunkturbarometern visar att hushållen har en rekorddyster syn på ekonomin och framtiden. Samtidigt är förtroendet för oppositionen lågt. Oppositionen måste göra en spurt för att kunna vinna valet.
Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer är lika spännande som deprimerande läsning. Hushållen har en mycket liten tro på att ekonomin blir bättre. Det borde speglas mer i den politiska opinionen.
Hushållen har aldrig förr haft en så dyster syn på sin egen ekonomi. För andra månaden i rad anges att ekonomin försämrats och de ser ingen ljusning. Det finns en ökad pessimism kring arbetslöshet, både för egen del och i stort. Synen på konsumtion är negativ och inflationens förväntan överstiger tio procent.
Nattsvart med andra ord. Ekonomin klappar igenom, arbetslösheten kommer att stiga, inflationen kommer att stiga och hushållen vill inte använda sina pengar utan spara.
Det sker dessutom ett valår, strax innan valet. Regeringen som borde hållas ansvarig, trots att de försökt skylla på Putinpriser och annat, framstår för ungefär hälften av väljarna som bättre rustade att lösa de ekonomiska problemen än oppositionen.
Opinionssiffrorna borde ha varit annorlunda. Praktiskt taget varje politikområde fungerar illa. Brottsligheten ökar kraftigt, integrationen funkar inte, energipriserna skjuter i taket, bränslepriserna slår rekord - listan kan göras lång.
Oppositionen måste skärpa sig. Akut. Det är obegripligt hur oppositionen inte lyckas att framställa sig som ett bättre alternativ än regeringen. Valet borde vara ungefär lika spännande som när landslaget möter ett korplag.
DN rapporterar om att 37 procent vill se Andersson som statsminister. 22 procent vill se Kristersson. Här finns nog mycket av förklaringen. Moderaterna har inte lyckats få Kristersson statsmannamässig. Med Andersson får man kanske inte det bästa, men det uppfattas som bekant och bra nog. Kristersson är osäker, så osäker att det kan bli sämre.
Oppositionen måste vända det här. Med bara månader fram till valet måste två saker snabbt till. Det första är att ordna Kristerssons statsmannamässighet så att han blir en jämnbördig eller överlägsen kandidat. Det andra är att möta regeringen sakfrågemässigt och på punkt efter punkt vara jämnbördig eller bättre.
Bemöt också Andersson hårt. Kan hon verkligen tänka sig V i en regering? I så fall måste hon hantera frågor kring detta och vänsterns historia. Kommer Miljöpartiet få inflytande över energipolitiken? Är hon nöjd med hur Morgan Johansson skött sitt ämbete? Kräv svar!
I ett läge där ekonomin går väldigt dåligt och hushållen tror att det ska försämras borde det vara ganska enkelt att få mer förtroende än den sittande regeringen. Det finns en gammal historia om två män som jagas av en björn. Den ene flåsar fram att de aldrig kan springa i från björnen. Den andre replikerar att han inte behöver springa från björnen, det räcker att springa fortare än den förste.
Givet opinionsläget räcker det att tänka så. Det måste inte till perfekta lösningar, men det krävs att man är bättre än regeringen. Med Strandhäll, Ygeman, Johansson och Andersson som backas upp av Stenevi, Dadgostar, Bolund och Lööf borde det inte vara en omöjlig uppgift.
