En manifestation utanför en judisk skola i Stockholm markerar en ny nivå av antisemitism. När barn görs till måltavlor har en avgörande gräns passerats. Den moraliska ynkligheten hos rörelsen är väldigt tydlig.
I går nådde Palestinarörelsen en ny bottennivå. En protest med plakat och banderoll hölls utanför den judiska skolan i Stockholm – en skola för barn upp till tolv års ålder.
Organisationen ”Judisk antisionistisk allians” samlades i en liten manifestation vid ingången. Det är en plats där man redan varje dag måste hantera hot mot barnens säkerhet.
När man drar in barn har man passerat en avgörande gräns. Det går inte längre att låtsas som att Palestinarörelsen skiljer på judar och staten Israel. Barn är självklart just barn – särskilt när de är små.
Extra groteskt blir det när demonstranterna bär budskapet ”Alla barn är lika värda”. Alla barn – utom de judiska, får man anta? För uppenbarligen är det tillåtet att skrämma dessa barn och deras föräldrar.
Det är ett absurt budskap, riktat mot förmodligen den enda skola i Sverige som ständigt har polisbevakning. Men det är också ett tydligt budskap: för demonstranterna är alla judar skyldiga, och det verkar inte längre finnas några gränser kvar.
Det vi ser är ren antisemitism. Gränsen mellan svenska judar och Israels armé suddas ut. Varje barn tvingas in i rollen som aktör i ett folkmord. På vilket sätt just dessa barn skulle vara annorlunda än andra barn i Stockholm går inte att förstå – eller förklara.
Den här gången har reaktionerna varit starka. Det är de ofta, men mer sällan ser vi verkliga försök att agera. Vackra ord räcker inte när rättsväsendet väljer att blunda. Kanske blir det annorlunda nu – kanske gick det till slut för långt.
Flera ministrar har kommenterat den vedervärdiga demonstrationen. En av de tydligaste är utrikesminister Maria Malmer Stenergard, som skriver på X:
”Det här handlar inte om yttrandefrihet, utan om att skapa skräck och rädsla hos barn som bor i Sverige. Vars familjer i generationer har blivit förföljda. Jag känner bara avsky mot dem som gör detta.
Det är en helt ny rörelse som växer fram. Som gömmer sig bakom yttrandefriheten, men som inte alls respekterar den. Demonstranter som gör mer än demonstrerar. Detta hör inte hemma i Sverige.”
Det är viktiga ord – och avgörande att hon markerar att ett sådant beteende inte hör hemma i Sverige. Många håller med henne. Men skillnaden är att vi andra är maktlösa. Hon sitter i regeringen. Hon kan se till att orden blir handling.
Läs även: Demokratin får inte vika sig för Palestinarörelsen
