Hybrit, i folkmun Hybris, är ett bolag som är samägt av statliga LKAB, statliga Vattenfall och SSAB. Bolaget ska utveckla och ta fram en metod för att i mycket stor skala tillverka stål med kraftigt reducerade utsläpp av koldioxid. Det är en av de största industrisatsningarna någonsin i Sverige och för att ingen ska förvånas sker satsningen i Norrland. Ännu en av de norrländska satsningarna.

Precis som många andra liknande projekt i den gröna omställningen, den gröna återindustraliseringen och liknande upplägg är betydande delar av finansieringen offentlig. Det är bidrag, subventioner, billiga lån och kreditgarantier. Liksom en del egna medel och tankar kring att LKAB och Vattenfall ska minska utdelningen till staten och i stället satsa på projektet.

Projektet har ofta beskrivits som vår tids Stålverk 80. Det är nog fel att påstå att det inte orsakade glädje, inklusive skadeglädje, hos många när det häromdagen meddelades att projektet läggs på is. Förhoppningvis är det ett sätt att lägga ner utan att någon ska förlora ansiktet.

Även andra projekt inom samma sfär har problem. Northvolt står och väger på gränsen till konkurs, Stegra som tidigare hette H2 Green Steel har sina problem och i större delen av vindkraftsbranschen är det kris.

Den gröna vågen tycks vara den gröna bubbla som många varnade för. Projekten följer samma mönster och har likartade problem.

Det är projekt som vill lösa ett politiskt problem och inte ett problem som finns på marknaden. För att få företag att försöka lösa de politiska problemen så används offentliga medel för att finansiera satsningarna medan man behåller ägandet privat.

Det skapar en märklig obalans där relativt små satsningar hos de som investerar backas upp med mycket stora offentliga investeringar och eventuella vinster går till ägaren.

Hybrit skiljer sig delvis från det mönstret genom att ägandet till stor del är två statliga bolag. Däremot är det likt de andra bolagen genom sin ytterst tveksamma marknad. Tyska Thyssenkrupp tvekar också på att genomföra ett liknande projekt som Hybrit. Det finns en stor tveksamhet kring dels hur stor efterfrågan kan komma att bli, dels kring kostnaderna för projektet.

Policyinstitutet har skrivit en rapport där de diskuterar lönsamheten i sådana projekt. Det är en läsvärd text

Det finns en rad positiva aspekter i att Hybrit nu pausas. Den mest uppenbara är att det gör att det är långt mer sannolikt att det läggs ner innan det börjar blir väldigt dyrt. Sannolikt kommer tiden tala för att det var rätt beslut att lägga ner.

Men det finns också andra aspekter. Hybrits elkonsumtion uppskattas år 2050 motsvara ungefär hälften av den totala elkonsumtion vi har i dag. Var elen ska komma ifrån finns inget bra svar på. Men det är uppenbart att Hybrit har bättre ekonomiska möjlighet att köpa el än hushåll och småföretag. Risken för att elpriserna stiger rejält är uppenbar.

I takt med att fler och fler av de gröna projekten pausas eller hamnar i djupa ekonomiska problem borde de statliga medlen till dem ses över. Redan i dag är många miljarder borta och risken är uppenbar att man fortsätter att kasta pengar över projekt som varken kan räddas eller bli lönsamma. Pengar som kunde gått till bättre saker riskerar att gå till prestigeprojekt där pengar förstörs i försöken att rädda misstag.

De gröna satsningarna har inte varit goda satsningar vare sig för svensk ekonomi eller miljön. Med Northvolt nära konkurs och Hybrit på paus är det dags för staten att stänga den boken och sätta alla sådana projekt på paus. Inga mer pengar till sådana projekt.

Har man idéer till ett företag som kan göra vinst finns en välfungerande kapitalmarknad som kan lösa finansieringen. Där kommer lönsamhet och trovärdighet att bedömas på ett helt annat, och mer rationellt, sätt än av offentliga tjänstemän som leker investerare. De som investerar kommer dessutom i högre grad investera egna pengar och pengar de verkligen har ansvar för.

Läs även: Magdalena Andersson pladdrar i stället för att lära