Påven menade häromdagen att det vore modigt av Ukraina att hissa den vita flaggan och förhandla om fred. Tidigare har han menat att Nato har provocerat fram kriget. Det är en absurd hållning som lägger skulden på offret i stället för att fördöma gärningsmännen. Att mena att Ukraina har skuld är lika dumt som att hävda att våldtagna kvinnor, eller korgossar, har varit alltför eggande mot gärningsmannen.
Påvens pladder om att det vore modigt av Ukraina att förhandla med Ryssland om fred och hissa den vita flaggan har med rätta väckt ilska och förvåning. Påven borde förstå avsevärt bättre så, inte minst borde han förstå skillnaden på gott och ont. Rysslands angrepp på Ukraina är ren och skär ondska.
”Vår flagga är gul och blå. Detta är den flagga som vi lever, dör och segrar med. Vi kommer aldrig att hissa några andra flaggor”, svarade Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba på X. Det är ett kanske väl artigt men tydligt svar på påvens uppenbart bisarra syn på Ukraina.
Uttalandet är inte heller tungan som råkar slinta en gång. I maj 2022, månader efter Ryssland startade sitt krig mot Ukraina, menade på påven att Nato kunde ha provocerat fram kriget genom att komma nära Ryssland.
Det är inte ett unikt eller ovanligt sätt att tänka. Skulden läggs på offret som antas ha provocerat eller på annat sätt ha lockat gärningsmannen att göra något som de egentligen inte vill.
Det kan vara ett våldtäktsoffer som har för kort kjol, israeler som har provocerat Hamas eller liknande scenarier. Offret blir en provokatör och gärningsmannen blir ett offer. Påven fritar Ryssland från skuld, från att vara den som orsakade kriget och gör i stället Ryssland till något passivt som inte hade agerat om inte Ukraina haft fräckheten att vilja vara ett suveränt land som väljer sin egen väg.
Skämten kring påvens märkliga uppfattning lät inte dröja sig. Bilder av påven som skäller på Jesus, hängande på korset, för att han provocerar romarna är ett av många. Det är träffande. Kristendom handlar mycket om att göra det som är rätt även om det kostar. Det är inte utan undran hur påven ser på kristna martyrer.
Det hade varit lätt för påven att säga att Ryssland borde ta tillbaka varenda soldat från Ukraina. Att säga att man inte skulle förhandla om vad Ukraina ska förlora utan om krigsskadestånd. Jag är ingen präst, men jag tror att Jesus skulle tänka i den riktningen. Att det är förövaren som ska backa. Jesus var ju tydlig i sin syn på romersk ockupation.
Offer ska inte förhandla med sin gärningsman. Varken om man rånas, våldtas, misshandlas eller på annat sätt utsätts. Det är moraliskt grundläggande att det är den som gör fel som ska backa.
Konflikten mellan Ukraina och Ryssland är svart-vit. Moraliskt är det en mycket enkel konflikt, så enkel att till och med påven borde förstå att det det är den som kör stridsvagnar över gränsen som gör fel. Han borde förstå att den vita flaggan borde komma från Ryssland och inte från Ukraina.
Frågan är vilka dumheter som kommer härnäst. Att korgossarna borde vara mindre utmanande och inte väcka lustar hos präster? Att barnen provocerar fram övergrepp? Det är samma typ av dumhet och skuldbeläggande av offret, och kanske en förklaring till varför det inte städas ut.
Påven borde återgå till kyrkan. Där finns en lång rad organisatoriska, och religiösa, frågor som behöver hanteras. Vill han kommentera övergreppen i Ukraina finns ett enkelt alternativ – att välsigna offren. Han får gärna tillägga att helvetet har en speciell plats tillägnad Putin.
Läs även: Påve Benedictus ber om ursäkt
