Fenomenet att inte tvätta sig utan att dölja smutsen har olika namn. Det vanligaste tycks vara raggardusch och det täcker både att bara ta deo och att dölja lukt med parfym. Smutsen finns kvar men det märks inte så tydligt.

Politiskt blir ofta borgerliga regeringar ett slags raggarduschar. Man får makten, det görs lite reformer, men i grund och botten händer inte så mycket. Sverige, det Sverige som politiken fick ett mandat att ändra, förblir sig ungefär likt.

Bildt gjorde en del omfattande privatiseringar, införde skolpengar och liknande. Reinfeldts stora avtryck är jobbskatteavdrag och en arbetslinje som Socialdemokraterna försökt att demontera och luckra upp. Viktiga saker och bra reformer, men samtidigt begränsade.

Budgetmässigt har vi tills nu sett ganska lite, och med goda skäl. Det var väldigt kort tid mellan Tidöavtalet och att budgeten skulle lämnas in. I andra frågor har det skett några snabba, viktiga ändringar som dansförbudet men det finns en vilsenhet.

Regeringen fick ett ganska brett mandat att ändra. Det talades om paradigmskifte, om massiva förändringar kring migration, kring energi, bränslepriser och en massa annat. Mycket behöver göras och ganska snabbt. Sverige står och stirrar bakåt på en lång högkonjunktur och verkar inte ha förstått att det är en tid som flytt. Den användes inte av Socialdemokraterna till något vettigt och för de flesta märktes det mest med kraftigt stigande bostadspriser. En guldtid som försvann.

Sista tre månaderna krympte svensk ekonomi. Det är arvet efter Magdalena Andersson. Det är också det arvet som Kristersson och Tidöpartierna fått ett mandat att städa bort.

Skälet till att folk röstade på Tidöpartierna är att de ville ha förändring. Var och en på sitt sätt, varje röst är unik, men alla ville ha något nytt. De ville inte ha en politisk parfymspray eller se ett nytt ansikte när statsministern är på tv. De ville ha en ny politik.

Den grundläggande linjen i svensk politik är ganska enkel. En god ekonomi som växer, låg arbetslöshet och generell stabilitet så att allt funkar så blir man omvald. Socialdemokraterna höll sig länge till den linjen och blev omvalda val efter val. Först när Palme tokade till det och började höja skatter och blev mer politisk radikal så hotades och sen föll Socialdemokraterna. Väljarna uppskattade en Socialdemokrati som i stort drev en borgerlig politik.

Vill Kristersson och Tidöpartierna bli omvalda är det där de ska söka sin inspiration. Lös arbetslöshet, integration, få ner skatter och få ordning på ekonomin. Skapa en social stabilitet genom att lösa integration och brott. Det krävs inte ens att gå helt i mål, det räcker med att vara på god väg.

Men sprayas socialdemokratisk politik med lite parfym och inte mycket händer så kommer det inte bli mer än fyra år. Kristersson hamnar i listan över statsministrar, men inte mycket händer. Väljarna går tillbaka till Socialdemokraterna och skeppet fortsätter att ta in vatten.

Ingen valde Tidöpartierna för att få en politisk parfymdusch utan för förändring. Den förändringen måste komma. Tyvärr verkar partierna själva vilja undvika det. En utredning om att ändra reglerna för karensdagar dödades innan den ens kom till. Det hade kunnat bli ett viktigt steg mot att fixa mygel med sjukskrivningar när Sverige går in i en lågkonjunktur. Men icke. Socialdemokratin vann den striden.

Det kommer att bli fler sådana strider, och förmodligen kommer ofta regeringen att förlora. Det finns en majoritet åtminstone för den budgeten som var, men att förändra ekonomin kommer att bli svårare. Reformer för att få människor i arbete kommer att bli avgörande och där finns en avgrund mellan regeringen och Sverigedemokraterna som inte vill röra exempelvis sjukförsäkringen eller A-kassa. Vilket i sin tur har enorm påverkan på både integration och viljan att söka arbete och komma ifrån arbetslöshet.

För att bli omvalda och på allvar både kunna göra avtryck politiskt och att vända den svenska utvecklingen krävs att den kommande lågkonjunkturen hanteras väl. Ekonomin är en av de avgörande frågorna i nästa val.

Vill Tidöpartierna fortsätta att regera så borde de titta på det mest basala i statens funktioner och laga dem. Trygghet, brottslighet, bidragsfusk och sådana frågor. Skapa en god ekonomi, pressa arbetslöshet och få stabilitet i en bred mening - trygghet, Nato, integration med mera.

Det har de fått ett mandat att fixa. Att raggarduscha sig igenom mandatperioden är inget någon blir omvald på. Mandat är förändring, annars går folk tillbaka till orginalet.

Mandatet för att förändra är en gåva från folket. Förvalta den väl.