Sanna Marin tar på sig ansvaret för valförlusten och avgår. Beskedet kommer några dagar efter att hon förlorade det finska valet. Statsministerposten ser ut att gå till den finska motsvarigheten till moderaterna - Kokoomus.

När svenska journalisters panik över att Marin förlorade valet sakta har börjat att dämpas så kommer i stället fantomsmärtorna över Marins avgång. Aftonbladets Wolfgang Hansson var förvånad, närmast skakad, över att den omåttligt populära superstjärnan förlorade. Avgången kommer att bli värre.

Hur kunde Marin förlora? Det fanns ju inte en enda person på hela journalistklubben i Stockholm som inte älskade henne. Ung, glad, utåtriktad, festade hårt och var rolig. Hur kunde Finland svika både henne och svenska journalister?

Svaret tycks dubbelt. Det första och enklaste är att ekonomin i hela världen svänger och kontrasten mellan den sprudlande, dansande Marin och en traditionell finsk politiker är uppenbar. Marin kan festa, glamma och synas. Men finnarna tycks hellre ge sitt stöd till en kostymklädd tråkigare politiker som ser en växande statsskuld som ett problem.

Estetiskt finns en rolig skillnad. Den sannolikt blivande statsministern Petteri Orpo åkte till Jaskas grillkiosk för att fira med en Orpos special. Ett slags bratwurst. Kontrasten till den unga moderiktiga och inte minst dansande Marin är slående.

Konflikten mellan det lågmälda och stabila mot det idealistiska och färgsprakande är inte bara synlig i politiken utan också i politikernas utseende. Marin som en finsk motsvarighet till Justin Trudeau, den kanadensiske premiärministern, tycks ha grusats av ekonomi. Marins gloria tycks också vara av typen som skiner starkast i länder som inte styrs av politikern. Det är lättare att tycka om det sprakande när det inte är det egna jobbet, räntan eller framtiden som ligger i vågskålen.

Men samtidigt så speglar Marins fall också en trend som tycks starkare nu. Mer traditionellt konservativa partier tar makten. I Sverige skedde ett liknande skifte i fjol. Finland fortsätter trenden, särskilt om det blir en koalition av Kokoomus och Sannfinländare som styr. Det är nära Sverige med M som bas för regeringen och SD som står utanför men väldigt nära.

När tiden, och ekonomin, blir kärvare blir det väljarna söker sig till inte längre det glättigare och symbolfyllda. I stället kommer inflation, ränta och jobben i fokus. Både i Sverige och Finland. Både i Finland är de politiker som förlorade, Sanna Marin och Magdalena Andersson, knappast politiker som förknippas med ekonomiskt ansvarsfull politik. Sverige har rasat under åren med Andersson som först finansminister och sen statsminister. Nu har vi sämst prognos för ekonomin i EU.

Sanna Marin är en populär politiker. I svensk media och utomlands. I Finland tappade man förtroendet för henne. Och det kommer säkert vinklas som att det är för att hon är ung, kvinna och gillar att dansa. Mer rimligt att det handlade om att hon inte kunde ge trygga svar på frågor som statsskuld, migration, inflation, jobb och ekonomi.

Det finns ett slags politisk Maslows pyramid. Först kommer jobben, ekonomin och liknande. Fungerar den basen, av konjunktur eller bra politik, så accepterar väljarna en växande överbyggnad. Fungerar det inte så säger de nej. Högkonjunkturen tog slut både för ekonomin och för Marin.

Sen dansade väljarna bort från Marin och mot pyramidens bas. Så kan det gå.