I den nordiska mytologin finns galten Särimner. Varje dag slaktas galten, fläsket äts och sedan återuppstår han för att nästa dag ätas igen. Gång på gång äts galten, utan att någonsin konsumeras på riktigt. Ett slags offentligfinansiell fantasi långt innan någon uppfunnit statsbudgeten. Särimner har därför blivit en symbol för något som kan konsumeras om och om igen.

Det är svårt att inte tänka på Särimner när man följer den svenska skattedebatten.

Höginkomsttagare tycks ha blivit svensk politiks Särimner. En viktig del i kommunikationen kring socialdemokraternas skuggbudget är att nio av tio ska få det bättre, medan den sista tiondelen ska få det sämre. Klasskampen gör tydligen att det är rättvist att den sista av de tio får betala för alla de andra. Det låter politiskt elegant, om än moraliskt trubbigt.

Men det finns ett problem med det här. Eller egentligen minst två. Det ena är att tre av fyra partier i den rödgröna sörjan vill höja skatten för dem med högst inkomster, men på olika sätt och för olika syften. Det andra är att det är svårt att tro att det finns en chans att få allt att räcka till med en så smal skattebas.

Vänsterpartiet förespråkar höjda skatter på inkomster, kapital och förmögenheter samt olika former av bank- och fastighetsbeskattning.

Miljöpartiet har i ökande grad föreslagit skatteförändringar på kapital och fastigheter, ofta motiverade av klimat- och omställningspolitik.

Socialdemokraterna har samtidigt diskuterat höjda skatter på högre inkomster, kapital via sparformer som ISK samt särskilda skatter riktade mot banker och beredskapsrelaterade behov.

Det är här Särimner dyker upp. Föreställningen tycks vara att samma skattebas kan användas om och om igen utan att något förändras. Men skattebaser påverkas inte bara i bokföringen. De krymper, flyttar eller ändrar beteende.

Dessa skattehöjningar är orealistiska om samma pengar ska tas om och om igen. Det är lika orimligt som sagans galt. Det som händer i stället är att skatterna höjs i bredare lager och att fler får betala. Det är ett gammalt problem i finanspolitiken. Där varje ny skatt ser rimlig ut i isolering, men tillsammans uppstår något annat. Det är alltid samma pengar från samma skattebetalare som antas kunna kokas ännu en gång.

Det finns många problem med en sådan socialistisk politik. Bygger man en politik på avundsjuka kommer det inte att sluta med jämlikhet, utan med att man skrämmer iväg välståndet. Höga skatter är ett straff för att skapa välstånd, precis som höga skatter på alkohol och tobak är ett straff för att man väljer dålig hälsa.

Problemet är att vi behöver dem som har goda inkomster, eftersom de skapar stora värden. Det är de som skapar mycket av de värden som konsumeras i den offentliga välfärden. De lägsta inkomsterna betalar in mycket lite av skatterna. De 40 procent som tränsar minst betalar tillsammans in strax under 13 procent av skatterna. Det är en liten del.

I andra änden gäller det motsatta, för att tillhöra de fem procent med högst inkomster i Sverige krävs en lön på 800 000 kronor per år. Den gruppen står för över 26 procent av alla skatteinbetalningar. Fem procent av befolkningen betalar alltså in var fjärde skattekrona, eller ungefär dubbelt så mycket som de 40 procent som betalar in minst.

Det är ganska uppenbart att den gruppen börjar närma sig taket för vad som är både möjligt och rimligt att betala in i skatt. Det förstår också många politiker, vilket gör att skattehöjningarna sannolikt kommer att slå bredare.

Den stora frågan är inte om de rika kan eller bör betala mer i skatt, utan om samhället har råd att ta kostnaden som uppstår när det blir allt mer meningslöst att försöka skapa värde. Vi kan rösta fram höga skatter, till och med mycket höga, men vi kan inte rösta bort alla de dåliga konsekvenser som höga skatter för med sig. Det är möjligt att just det är den viktigaste invändningen mot oppositionens skattepolitik.

Och där borde myten om Särimner sluta, åtminstone utanför Valhall. Men myten tycks leva starkt hos svensk opposition.

Läs även: Plundrar nätläkarna vården – eller sparar de pengar?

Följa mig gärna på X/Twitter