Regeringen har kommit att bli en kommunikationsmässig trafikolycka som sakta spelas upp i slow motion. Det går inte att ta blicken från eländet och det verkar inte gå att stoppa. Fråga efter fråga tappas på rena dumheter och de låter oppositionen både sätta agendan och kapa frågorna.

Energifrågan är ett exempel där kommunikationen helt fallerat och nog ingen har en aning om vad som ska hända och händer. Både kring utbyggnad och stöd. I två fall, hågkomstresor och flaggviftande, har ETC lyckats sätta agendan så att regeringen blir tvungen att försvara sig. Förvisso på sitt sätt imponerande av en så liten tidning. Men otroligt illa skött av regeringen.

Nästa fråga som regeringen verkar vara på väg att tappa kontrollen över är migrationen. En smärre telefonkatalog med underskrifter publicerades häromdagen från anställda i vården som vägrade ange sina patienter. Över 4 000 hade skrivit under. Det är många. Det är också människor som i fikarum, i möten med patienter och vänner kommer att agera mot regeringen och prata om det påstådda angiveriet. Hur de – läkare, sjuksköterskor och undersköterskor – ska omfattas av tänkta angiverilagar. Och hur de heroiskt står upp för solidaritet.

Tidöavtalet som detta går tillbaka till är vagt. Inte bara där utan på de flesta punkterna, vilket har givit motståndarna väldigt stora ytor att fylla med egna definitioner och tolkningar. Begreppet vandel blev exempelvis snabbt spritt och skämtades om, trots att det länge funnits i utlänningslagen. Och även annan lagstiftning, till exempel om man vill ha tillstånd för att sälja tobak eller alkohol. Men motståndarna tog den frågan.

Frågan om det påstådda angiveriet börjar gå i samma riktning och kommunikativt är det värre. Där handlar det inte på samma sätt om skämtande utan om att anspela på den lugubra bild som ETC skapade kring hågkomstresor och även spreds av Owe Nilsson, vilket resulterade i att han sade upp sig från TT. Det finns en bild av fascism som oppositionen gärna vill mana fram och som regeringen hittills har har svårt att effektivt bemöta. När det således påstods att ett parti med rötter i nazismen ville ta bort minnesresor kring Förintelsen så trodde folk att det var sant, eller åtminstone möjligt. Regeringen har ett stort problem där.

Och bilden av angiverilagarna börjar nu sprida sig: Bilden av undersköterskan som ska tvingas ringa något slags migrationspolis för att hon inte är säker på om en patient har uppehållstillstånd biter sig fast. Hade det varit en film hade den illustrerats av ben i kängor som springer genom en korridor och poliser med mask eller visir. Och bilden etsas fast.

Jimmie Åkesson intervjuades av TT för ett tag sedan. Han pratade mycket om många saker och hans fördjupning kring frågan om angiveri ger en väldigt annorlunda bild än debatten.

Så här sägs det i intervjun:

En annan omstridd punkt i Tidöavtalet är att anställda i kommuner och myndigheter föreslås få informationsplikt om de stöter på personer utan uppehållstillstånd. Lärare, sjukvårdspersonal och socialarbetare har protesterat och sagt att de inte tänker agera angivare.

Det tycker inte heller Jimmie Åkesson.

– Att lägga den bördan på den enskilde, till exempel en lärare, tycker jag inte är önskvärt. Däremot finns det andra tjänstemän, på högre nivå i förvaltningen, som bör ha det ansvaret, säger han.

Även här måste detaljerna utredas, säger han. Och det gäller också förslaget om att permanenta uppehållstillstånd ska mönstras ut och omvandlas.

Åkesson, som nog är den hårdaste av partiledarna i frågan, är av samma uppfattning som de 4 000 som skrev debattartikeln. Vanliga anställda ska inte ha det ansvaret.

Exakt alla tidningar använder TT. Och en intervju med just Åkesson lusläses – finns det något som kan missförstås? Kan vi vinkla något? Ingen tidning har missat den. Men om den medvetet ignoreras eller bedöms som opålitlig ska lämnas osagt. Men uppenbart ignorerar medierna Åkeassons svar.

Regeringen borde ha varit tydlig med detta, hållit med AB-skribenterna, lyft upp det märkliga i att en sådan uppfattning spridits. Förtydligat, kommunicerat och tagit tillbaka kontrollen över narrativet.

Men det händer inte. Oppositionen får driva på, ta kontroll över frågan. Får liberaler att bli osäkra på vad som händer och centerpartister malliga för att de sa nej till samarbete med dem som vill ha angiveri.

Det här är varken första eller sista gången som regeringen kommer att förlora en fråga om den inte skärper sig. Regeringen måste ta kontroll över sin kommunikation och se till att den ger den bild de vill förmedla. Så att när det kommer ett upprop i AB så vet alla att det är fejk. Fotfolket vet hur de ska bemöta kritik så att det inte blir öppet mål. Som det sköts nu är debatten redan över innan regeringen kommit in i den.

Och detta speglas i opinionssiffrorna. Vill Tidöpartierna få upp dem måste de ta kontroll över sin kommunikation.

Läs även: Skogkär: Klart vänstern vill att högern ska hålla sig borta från kulturen