Facebook noscript imageHjort: Skyttars rädsla för polisen är begriplig
Opinion
Hjort: Skyttars rädsla för polisen är begriplig
Vapenfrågor borde flyttas från polisen. Foto: Johan Nilsson/TT
Vapenfrågor borde flyttas från polisen. Foto: Johan Nilsson/TT

Skyttars rädsla för kontakt med polisen och andra myndighet beskrivs ofta som paranoid. Men det finns gott om exempel på att skyttar åker illa ut utan anledning. En kvinna som fick sina vapenlicenser indragna för att hennes sambo misshandlade henne är ett av de mer absurda exemplen.

Bland sportskyttar och jägare finns ofta en lätt paranoid attityd gentemot polisen. Man är rädd för att göra ett litet fel, hamna i onåd eller liknande – och därmed förlora sina vapenlicenser. Men när en kvinna förlorar sina licenser för att hennes sambo är våldsam mot henne, då har det med råge passerat gränsen för det absurda.

I forum för vapenfrågor ställs frågor – eller beskrivs ärenden – ofta anonymt. Skyttar är oroliga för att det finns någon polis eller myndighetsperson som kan skapa problem för dem.

De flesta som rör sig i jakt- eller skyttekretsar har sannolikt hört berättelser från någon som själv drabbats, eller från en trovärdig källa, om hur licenser dragits in. Misstankar om alkoholbruk, mindre brott eller till och med trafikförseelser kan räcka.

Ett exempel som slutade väl är från 2015. En jägare får sina licenser indragna på grund av bristfällig bokföring, ett skattebrott, fortkörning och att ha kört utan bälte. Förvaltningsrätten i Uppsala gav polisen rätt, men först i Kammarrätten korrigerades beslutet. Men hur många orkar och har möjlighet att driva ett sådant ärende? De flesta ger upp i tron att polisen gör, i lagens mening, rimliga bedömningar.

Ett annat fall, från Växjö, har ett mindre lyckligt slut. En yrkeschaufför fälls upprepade gånger för trafikförseelser, ingen allvarligare än böter – men mister ändå sina licenser.

Det finns även en oro för att söka vård för vissa sjukdomar. Till exempel kan depression leda till att licenser dras in, på grund av risken för självmord eller våld mot andra. Även en stroke kan innebära att vapnen omhändertas.

Ett exempel som först dök upp anonymt, men sedan bekräftades, handlar om en kvinna som hade misshandlats av sin sambo. Hon är sportskytt och jägare, med licens för flera vapen.

När polisen kom efter att kvinnan larmat om att hennes sambo var våldsam hade hon låst in sig i sovrummet – samma rum där vapenskåpet stod. Polisens vakthavande befäl beslutade då att omhänderta de fem vapen hon förvarade i hemmet.

”Poliserna som var hemma hos dig befarar att dina skjutvapen kan komma att missbrukas av antingen din sambo i syfte att skada dig eller att vapnen kommer att användas av dig som ett självförsvar och skydd”, står det i polisens beslut.

Ungefär femton kvinnor om året mördas av sin partner. Problemet är våldet mot kvinnorna – inte att de möjligen skulle kunna försvara sig om de blir angripna.

Kanske ska kvinnan vara tacksam att polisen inte tog hennes matknivar, förskärare, hammare eller tunga prydnadsföremål – saker hon också hade kunnat använda i självförsvar. Det hade ju kunnat sluta med att en feg brottsling skadats när han attackerade en kvinna.

Det går också att fundera över signalen som polisen skickar till kvinnor med vapen som är rädda för att någon vill dem illa: Blanda inte in polisen – det kan sluta illa.

– De misstrodde mig när jag var ett offer. Man lär sig ju att om man har problem ska man ringa polisen, som ska hjälpa en, säger kvinnan till TV4.

Kvinnan har nu brutit med sin sambo och överklagat beslutet. Hon hoppas att få tillbaka sina licenser för att kunna börja jaga och tävla igen. Men det är lätt att förstå hennes misstro mot myndigheterna – och varför skyttar ofta oroar sig för kontakt med dem.

Många tänker nog att polisen borde ha gjort tvärtom: tipsat henne om lämpliga vapen att skydda sig med och hjälpt henne med licensfrågan. Det finns en poäng där. Samtidigt är det i praktiken komplicerat med skjutvapen i självförsvarssyfte - framförallt i en lägenhet – risken att skada oskyldiga är stor.

Däremot borde polisen ha hjälpt kvinnan på andra sätt – inte gjort henne till offer en gång till, den här gången för ett myndighetsövergrepp.

Det är uppenbart att ansvaret för vapenlicenser borde flyttas från polisen till en annan myndighet. Samtidigt borde regeringen genomföra en ordentlig översyn av vapenlagstiftningen – med hänsyn till det nya militära hotet och med målet att utöka möjligheten att inneha olika typer av vapen i självförsvarssyfte.

Samtidigt är det också en påminnelse om att skyttar inte är paranoida när de är rädda att förlora sina licenser.

Läs även: Socialdemokraterna vill ha makt men vet inte vad den ska användas till

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.