Ett märkligt och underrapporterat fenomen är hur Socialdemokraterna steg för steg accepterar, under tystnad, Tidöavtalet. Det sker smygande men också helt utan frågor.

Tidöavtalet är en skiss till lösningar på en rad utmaningar som Sverige har framförallt ekonomiskt, kriminalpolitiskt och med integration. Avtalet har ett par andra områden men dessa tre är grunden. Det speglar också den analys av Sveriges utmaningar som Sverige har.

I stort har Socialdemokraterna accepterat Tidöavtalet både som lösning på problemen och som en beskrivning av de problem som Sverige har. Det mumlas om SD-regeringen, det finns ett motstånd mot detaljer som anmälningsplikten men den stora bilden är densamma.

Ingen socialdemokrat säger i dag att Sverige kommer att få en superekonomi tack vare flyktingvågen. Ingen antyder att andra länder kommer att vara avundsjuka på att det var hit flyktingvågen gick. I stället talar Magdalena Andersson om att det var under henne och Löfvens tid som statsminister som det skedde ett paradigmskifte. Tidöpartierna filar bara på detaljer på beslut som hon och Löfven drev igenom.

Även om de aldrig skulle medge det är Socialdemokraterna på väg att bli en skuggprojektion av Tidöpartierna. De delar problembeskrivning och de delar lösningar om än i mindre, svagare och vagare form. Socialdemokraterna talar om att de höjde åttio straff under förra mandatperioden och började se över flera regelverk för att komma åt kriminella.

Deras senaste minikampanj ”Fattigare och farligare” för att beskriva hur de ser på regeringens budget är ytterligare ett steg mot acceptansen. De accepterar nu att Sverige har både ekonomiska problem och problem med kriminalitet. Borta är Morgan Johanssons klämkäcka förhoppningar om att gängen snart är knäckta och varenda sten är vänd på. Utom möjligen de i Botkyrka.

Delvis är det en funktion av att de inte längre styr. Att Sverige har lägst tillväxt i EU och samtidigt en hög arbetslöshet är något som Socialdemokraterna vill förneka i regeringsställning men i opposition blir det något de kan skylla på regeringen. Samma sak med kronkursen och inflationen. Snart kommer det kallas Kristerssonpriser i stället för Putinpriser. Bensinen som aldrig var ett problem förr lyfts nu fram som problematisk trots att alla vet att det är historiskt höga priser på världsmarknaden samtidigt som kronan för första gången nådde 12 kronor mot euron.

Ser man på de andra partierna runt Socialdemokraterna så är de enade av hatet mot Sverigedemokraterna. Utöver det finns väldigt lite gemensamt. Vänsterpartiet vill ha en oklar socialistisk utopi. Centern säger sig vilja bli företagandets Mecka. Miljöpartiet vill se ett grönt paradigmskifte och Socialdemokraterna vill mest få tillbaka makten.

Bristen på en gemensam ide, ett Tidöavtal till vänster, borde vara en stor politisk fråga. Lyckas oppositionen fälla Tidöavtalet så det blir en ny regering, men vad är tanken då?

Skuggbudgetarna kommer börja komma inom kort och det kommer att vara enorma skillnader i dem, men det kommer förmodligen inte bli ett politiskt diskuterat problem. På samma sätt som budgetvoteringen kommer att vara helt odramatisk. Borta är tiden när Socialdemokraterna regerade på oppositionens budget. I stället förhandlas en budget frami god ton och sen röstas den igenom.

Splittringen borde vara en stor och intressant fråga eftersom den är vad som är alternativet till Tidö. Får väljarna Centerns, Vänsterpartiets eller Miljöpartiets utopi rattad av Socialdemokrater? Men också den självklara frågan, i takt med att Socialdemokraterna accepterar Tidö, hur förhåller sig de andra partierna till det?

Men som så ofta ställs aldrig frågorna. Intressanta diskussioner tas inte upp utan det blir i stället bara tystnad.

En tv-diskussion mellan C och V på temat ”Ett alternativ till Tidö” vore väldigt intressant.

Förhoppningsvis slipper vi att den diskussionen kommer att föras i Rosenbad. Förberedd eller oförberedd.

Läs även: Corazza Bildt - liberal eller Europaparlamentariker