Anna Maria Corazza Bildt tvingades bort från Moderaterna i Europaparlamentet. Nu återuppstår hon hos Liberalerna. Har hon bytt ideologi eller är det en chans att komma tillbaka till en politikerroll som hon älskar? Med en historik av allt annat än liberala uppfattningar är det också långt ifrån säkert att Liberalernas väljare kommer att omfamna henne.
Anna Maria Corazza Bildt, AMCB, blir liberal. I en artikel i Expressen meddelar hon sitt beslut att inför det kommande valet till Europaparlamentet kandidera för Liberalerna. Tidigare har hon suttit två mandatperioder för Moderaterna, där hennes make Carl Bildt var partiledare.
Beslutet är både förvånande och inte. Hon beskriver själv i artikeln hur ”Europa är mitt hem och min arbetsplats”. Hon hör hemma i Europaparlamentet, för vilket parti är inte så viktigt. Några tydliga frågor lyfts inte fram utan svepande om euron, inre marknad och liknande.
Bitterheten över att ha petats från Moderaternas valsedel förra valet har varit märkbar sedan dess. ”Moderaterna har varit min största besvikelse de här åren”, säger hon i en intervju. Hon utvecklar hur hon har uppfattat sin position:
– De har aldrig låtit mig känna att jag tillhör och det har drabbat mig personligen väldigt mycket. För det är en jätteviktig sak för mig. Men man har aldrig lyft fram mig, gett mig beröm för något eller ens betraktat mig som en styrka.
Kontrasten till hur andra uppfattar henne är slående. Christian Sonesson, kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp instämmer inte. I stället skriver han på Facebook:
”Få människor har fått så mycket gratis inom politiken. Men föga förvånande så är jaget större än laget. Basta! 😂”
Syftningen på att hon är den forna partiledarens hustru och snabbt klev in i Europaparlamentet är svår att missa. Liksom hur hon kunde ta sig friheter andra politiker inte kunde.
Liberalernas plan är nog enkel att räkna ut. Risken är uppenbar att de faller ur Europaparlamentet. Säger man Karin Karlsbro är det är nog få som vet vem man menar, trots flera år i Europaparlamentet. AMCB däremot var den mest kryssade moderaten i hennes sista val. Liberalerna hoppas att hon tar med sig många av de rösterna och räddar kvar partiet.
För AMCB är nog planen en annan. Liberalerna balanserar på gränsen och har få starka kandidater. När hon byter sida så får hon med sig en grupp väljare som röstar på henne och inte på Liberalerna. Med tillräckligt många kryss tar hon sig förbi Liberalernas egna kandidater och posten blir hennes.
På flera sätt kommer det att bli en intressant kamp. Liberalerna måste få en tillräckligt stark kandidat, och enas kring den, för att hålla AMCB från att vinna. Vinner hon så kommer det bli Corazza Bildt-partiet som sitter i Europaparlamentet, inte Liberalerna. Balansgången är delikat. Det gäller att få så många som byter parti för hennes skull att L räddas kvar, men inte så många att hon tar över partiet i Bryssel.
Där finns också ett problem. Dels att L inte kommer att ha samma kontroll över en helt ny och väldigt självständig parlamentariker. Dels att AMCB har en helt annan bakgrund än de flesta liberaler och de kommer att granskas på ett helt annat sätt än förr.
När AMCB först kandiderade för Moderaterna hade hon en annan uppfattning än L i många frågor. I en gammal intervju i AB, från 2001, svarar hon på frågan om vad som är sämst med den svenska jämställdheten.
– Det sämsta är att jämlikheten har drivits för långt. Det är emot naturen och det slår mot kvinnorna som ska sköta både arbete och hem. Dessutom tar det bort charmen i förhållandet mellan man och kvinna.
Ett par år senare dyker hon upp i kampanjen ”Bevara äktenskapet”. En kampanj för att stoppa homoäktenskap. Där menar hon senare att hon stöttade som privatperson, och som politiker följer hon inte sin övertygelse utan sitt parti.
Ytterligare en fråga många kommer att gräva i inför valet är synen på och relationen till Berlusconi. Där kan Liberalerna få svara på mer än en fråga.
Att följa sitt parti snarare än sin privata uppfattning kommer säkert att ske igen. Hon kommer, liksom politiker i allmänhet, att rätta in sig i ledet och följa sitt parti snarare än sin övertygelse.
Men frågan är vad liberala väljare vill ha. En parlamentariker som är liberal eller mestadels röstar liberalt?