Undersysselsättningen exploderar. Hundratusentals svenskar vill arbeta mer men kan inte. Istället för att lösa problemet satsar Socialdemokraterna på luftslott: kortare arbetsdag, högre skatter och fler bidrag. Allt för att Andersson ska kunna återvända till Rosenbad – inte för att du ska få ett bättre jobb.
SCB:s arbetskraftsundersökning visar att andelen undersysselsatta ökar kraftigt. Runt 400 000 människor vill arbeta mer än de gör i dag – men får inte möjligheten.
Att vara undersysselsatt betyder att man vill jobba mer men inte kan. Vanligast är deltidsanställningar som aldrig blir heltid. Det kan handla om butikspersonal som skulle kunna jobba fler timmar, men där arbetsgivaren inte har råd att hålla full bemanning när kunderna är på jobbet. Resultatet blir en arbetsmarknad där människor fastnar i deltider de inte vill ha.
Det här är inget marginellt problem. För individen innebär det en tunnare plånbok, osäkrare framtid och sämre förutsättningar att bygga ett liv. För samhället är det förlorad produktivitet – människor som vill bidra, men som inte tillåts göra det.
Heltidsarbete är en hedersam lösning, relativt att få bidrag. Den som får heltid producerar mer värde, stärker sin ekonomi och bidrar samtidigt till ett rikare samhälle. Problemet är att Sverige i dag inte förmår skapa de jobben. Ekonomin går kräftgång, arbetslösheten är bland de högsta i EU och en stor del av den beror på att grundläggande kompetens saknas. Samtidigt kvävs företagen av regleringar, höga skatter och försörjningsbördan av en växande bidragssektor.
Det gör att de som vill arbeta mer ofta inte kan. Helt enkelt därför att den svenska ekonomin inte är frisk nog.
Och som om det inte vore illa nog – nu lurar en ännu större fara i vassen. Vänstern driver på för arbetstidsförkortning. Socialdemokraterna har till och med ett kongressbeslut om detta, lika obegripligt formulerat som om det vore hämtat ur Wittgenstein snarare än från en seriös ekonomisk analys. Men vad som är uppenbart är att de ser en attraktiv målgrupp i nästan en halv miljon undersysselsatta.
Lockbetet är enkelt: full lön – utan att behöva jobba mer.
I vänsterns värld är god vilja viktigare än konsekvenser. Man behöver inte ens låtsas svara på frågan om vem som ska betala kalaset, eller vad som händer med inflationen när man delar ut löneförhöjningar utan arbete i botten. Det är inte ekonomin som styr – det är makten.
Det viktiga är att Magdalena Andersson blir statsminister. Att vanliga svenskar har en sund ekonomi spelar mindre roll.
Läs även: Magdalena Andersson – Arga Andersson eller Anarkistiska Andersson?
