I Dagens Industri skriver de bägge ekonomiforskarna Magnus Henrekson och David Sundén om projektet H2 Green Steel. De har under lång tid följt projektet och har varit, milt sagt, skeptiska.

Projektet är ett typiskt grönt projekt. Marknaden är livrädd och håller sig borta, och i stället tillförs riskkapital som är en blandning av offentliga lån och bidrag kombinerat med pengar från gröna fonder som måste investera i sådan verksamhet. Projekt för gröna fonder är ovanliga och är därför eftertraktade från fonderna.

Henreksons och Sundéns slutsats är dyster. Om mot all förmodan H2 GS skulle göra vinst så kommer samhällets kostnader ändå vara större.

”Även om H2GS-investeringen till slut skulle gå med överskott, så kommer det sammantaget ändå att vara en minusaffär för det svenska samhället. Ett mer sannolikt scenario är att investeringen aldrig kommer att kunna bära sina kostnader – troligtvis för att en annan teknisk lösning för att göra fossilfritt stål visar sig vara effektivare. Då finns bara förlorare förutom de investerare som var smarta nog att sälja sina aktier i tid till någon ’grön’ fondförvaltare.”

Det är en ganska grundlig sågning.

H2 GS är inte det enda projektet av sitt slag. Det närmast dräller av projekt som ska återindustrialisera Norrland och förvandla Norrland till svensk ekonomis hjärta. Projekten älskas av politiker medan investerare som förvaltar egna eller andras pengar är mer försiktiga med slantarna.

De finns beräkningar på att under de sex kommande åren kommer 400 miljarder att investeras så, utöver de direkta investeringarna kommer ytterligare 800 miljarder investeras i infrastruktur. Det är mycket stora belopp.

Det man hoppas på är mycket stora effekter på Norrland. 65 000 nya jobb och 100 000 arbetstagare ska flytta norrut. Det innebär nästan en ny medelstor kommun.

Mycket av investeringarna är vindkraft. Det är den bransch som förmodligen är mest krisdrabbad i hela den svenska ekonomin i dag. Men skam den som ger sig. Trots att kannibalismen i lönsamhet är välkänd ska det byggas ut.

Kannibalismen kommer av att när vinden kommer så börjar alla vindkraftverk producera el. Ju fler vindkraftverk, desto mer el. När tillgången ökar kraftigt sjunker priset brant. Snabbt går priset ner mot noll och bitvis är det negativa priser. Därför blir vindkraften allt mindre lönsam, till och med när det blåser. Fler vindkraftverk innebär fler som ska dela på samma konsumtion av el, och därmed mindre såld el per kraftverk.

De gröna investeringarna är inte i särskilt gott skick, de drivs på politiskt och de är sällan lönsamma. Samma problem finns i flera branscher.

Send in the clowns!

En av de stora finansiärerna i det här och i resten av EU är EIB, Europeiska InvesteringsBanken, som både ger och garanterar lån. Banken vill nu ta bort reglerna för hur mycket den kan låna ut. I dag är banken låst av hur mycket eget kapital den har.

Tanken är att banken ska kunna låna ut mycket mer för att finansera framförallt tre saker: Ukraina, försvar och gröna investeringar. Förslaget är kontroversiellt inte minst bland tyskar eftersom de brukar förstå vilka det är som får betala om något går fel.

Men för att muntra upp en valrörelse som mest handlat om troll så skickar Socialdemokraterna fram två clowner: Heléne Fritzon och Mikael Damberg. De skriver i ett pressmeddelande:

”Den Europeiska investeringsbanken, EIB, har de senaste åren investerat miljarder i alltifrån Northvolts batteriproduktion i Skellefteå, höghastighetståg till SJ och svensk produktion av högteknologiska solceller. Nu riskerar investeringarna att stanna av då EIB:s tak för utlåning snart nås.”

Förmodligen har fler sömnlösa nätter över att det pumpas pengar in i sådana projekt än att det finns ett tak så att EIB tvingas prioritera mellan olika projekt. För att ta ett exempel så har Northvolt gjort en förlust per batteri på 31 miljoner.

Samtidigt som det varnas för att de gröna bubblorna även om de ger vinst inte är lönsamma på samhällsnivå så vill Socialdemokraterna alltså ta bort spärren för att pumpa in mer pengar. Det är kanske inte den klokaste hållningen.

En enkel tumregel vid politiska beslut är att ställa sig frågan ”Skulle något kunna gå fel?” Och sen reflektera över konsekvenserna. Det verkar inte Socialdemokraterna ha gjort.

Läs även: Wimans mörkaste kapitel