Socialdemokraterna har presenterat sin vårbudget. Ska man vara ärlig är det mer ett utkast än riktig politik. Budgeten är byggd på ett reptrick där Socialdemokraterna försöker lura i folk att de skulle kunna få en bankskatt på plats och ta in över 8 miljarder innan det är är dags för en ny budget i höst.
Socialdemokraterna har presenterat sin vårbudget. Det är en budget som väcker fler frågor än den ger svar. Den mest brännande frågan är:
Hur dumma tror Socialdemokraterna att vi är?
Vårbudgeten är byggd på ett reptrick. Socialdemokraterna kan spendera 8,3 miljarder mer än regeringen och blir därmed alla goda gåvors givare. Pengarna kommer från en ny bankskatt som de vill införa. En skatt som inte ens finns som ett utkast.
Stefan Löfvens ord från när han var statsminister ekar i all sin tomhet:
”Det är en servett-skiss. Man kan inte styra landet på en servett-skiss.”
Tanken är alltså att Socialdemokraterna vill utreda, skriva proposition och få till skatten redan innan den nya budgeten i höst. Det är en milt sagt imponerande arbetstakt, långt i från närmast paralyserade hållning som kännetecknade Magdalena Anderssons tid som finansminister och statsminister.
Kanske hade det funnits lite trovärdighet i bluffen om det bara hade varit Mikael Damberg som försökt. Men Magdalena Andersson har själv varit finansminister. Hon vet hur det tar tid att få till en utredning, hantera remisser och annat. Hon förstår dessutom att både banker och aktieägare kommer att streta emot allt de kan för att sinka processen.
Vi förväntas tro att hon klarar att få till det och få ihop pengarna innan den riktiga budgeten tar över i höst.
Det är en konstig syn på demokrati att samtidigt tro att väljare inte förstår sådant här men samtidigt tro att väljare kan göra informerade val när det gäller partier. Möjligen är det ett synsätt sprunget ur att hon har träffat alltför många egna väljare.
Läs även: Bankskatten är för politikernas och inte spararnas skull
En annan möjlighet är en grundmurad övertygelse om att media inte ställer jobbiga följdfrågor. Journalister frågar inte hur i allsin dar hon ska hinna få in pengarna utan jublar i stället över hur Andersson sätter sprätt på pengarna.
Mikael Damberg får snälla frågor och han berättar att:
– Den akuta sjukvårdskrisen vi har i Sverige är skapad av att regeringen i budget efter budget underfinansierat sjukvården, säger han.
Varje rimlig journalist borde ha ställt en följdfråga om det är regeringen eller regionerna som tar in skatt, budgeterar och hanterar sjukvårdsfrågor (det är regionerna). I stället för jobbiga frågor så får Damberg kasta ur sig sådant.
Kanske är det ett felaktig frågeställning att fråga sig hur dumma Socialdemokraterna tror att vi är.
Frågan ska kanske i stället vara hur dumma eller fogliga de stora medierna är. Om Damberg och Andersson fått frågor om det verkligen är regeringen som budgeterar och finansierar sjukvården hade budgeten sett annorlunda ut. På samma sätt är det med bankskatten. Hade det varit kritiska frågor i stället för tindrande ögon hade förslagen aldrig släppts.
Istället för en fantasibudget hade Socialdemokraterna i så fall tvingats lägga en seriös budget. Den hade blivit en mer seriös kritik mot regeringen som i sin tur måste skärpa sig lite till. Steg för steg hade det blivit en bättre politk.
Att Socialdemokraterna är ett stort parti men utan en fungerande politk är delvis ett medialt problem. Hade partiet granskats, hade journalister skildrat hur oseriösa de är så hade de varit ett långt mindre parti än i dag.
Det finns en fadd smak i att Socialdemokraterna kan presentera en oseriös vårbudget och behandla väljarna som om de vore idioter eftersom media agerar hejarklack snarare än granskar förslaget.
Läs även: Avskaffa första maj som helgdag
