Förslaget om att införa en temporär bankskatt är ren populism. Under den falska förespeglingen att stoppa bankernas övervinster vill Socialdemokraterna själva ta pengarna. Kostnaderna för skatten kommer att vältras över på kunderna i stället för ägarna. Hade målet varit att förbättra för sparare är vägen dit inte extraskatter utan i stället bättre sparformer eller till och med krav på högre räntor.
Bankerna är det senaste, eller kanske nygamla, målet för europeiska socialister. Bankernas vinster, i spåren på inflationen, anses för stora. Därför vill man införa temporära bankskatter så att politikerna får kontroll över bankägarnas pengar.
En sådan skatt har införts i flera europeiska länder, där den mest uppmärksammade är i Italien. Men även Tjeckien, Ungern, Litauen och andra länder har tillfälliga skatter. Modellerna skiljer sig åt från att direkt beskatta vinster till att beskatta räntenettot.
Bakgrunden är att bankerna gör ”övervinster”, ett milt sagt amorft begrepp som har hoppat runt lite i debatten det senaste åren. Är det inte bankerna som gör övervinster så är det livsmedelsbolagen. Den gemensamma nämnaren tycks vara att politiker anser sig ha bättre nytta av pengarna än ägarna, något som verkligen tål att diskuteras.
Politiker anser att de har mer rätt till pengarna än vad ägarna har. Vinsterna ska därför beskattas så att de inte kan delas ut till ägarna.
Ser man på SEB är den uppskattade utdelningen 18 miljarder. Med lite grova avrundningar så ger det ungefär en miljard till vardera pensionsbolagen Alecta och AMF. Investor får ungefär fyra miljarder kronor. AMF har 13 miljarder investerade i SEB och de har även ett innehav i Investor på över 26 miljarder, så där kommer en andra utdelning av samma pengar.
Generellt går delar av pengarna till investmentbolag, men mycket går till pensioner och fonder. Det framställs ofta som futtiga belopp men det är viktigt. En miljard till ett pensionsbolag ger mycket pengar till de kommande pensionärerna. En viktig del av frågan om bankskatt eller utdelning finns precis där. Är det pensionärerna eller politikerna som ska ha pengarna?
Pengarna går inte helt, men till stor del, till sådana ägare. Det är allt från småsparare via fonder till pensionsbolag. För man över de pengarna från ägarna till staten är det ägarna som drabbas. Delar av en bankskatt träffar finansvalpar, men väldigt mycket träffar vanligt folk, om än via institutioner. Det syns inte tydligt men det påverkar. Få skulle säga att det är bättre att politikerna spenderar pengarna i dag än att de går till framtida pensioner.
Ytterligare en orsak till att lagen är direkt knäpp är att den, beroende på utformning, kommer att lastas över på kunderna. Det blir inte banken eller ägarna som får ta den stora smällen när staten vill ha mer, utan kunderna.
Skatten är dessutom orimlig för att det tar minst ett år att utreda den och få den på plats. Sverige är redan inne i en lågkonjunktur så bankerna går inte mot fler goda år utan mot stigande kreditförluster. Det finns en bred konsensus om att det finns en kort tid nu med goda tider för bankerna. Skatten är sannolikt inte på plats innan den tiden är förbi.
Läs även: Magdalena Anderssons budgetbluff granskas inte
Bankernas vinster kommer från räntenettot det vill säga skillnaden på inlånings- och utlåningsräntan. På utlåningen är det inget konstigt men bankerna har nu ett glapp mellan räntan på bankkonton och på utlåningsräntan de lånar för som är ganska stor. Det är faktiskt ofta billigare för bankerna att ha sparare som inlåning än att låna från riksbanken.
Swedbank ger 2,10 procent på ett e-sparkonto. Listräntan för ett ett bolån, bundet i två år, är 4,25 procent. Strax över det dubbla.
Ogillar man det finns många andra sparformer att välja så att man slipper usel avkastning. Det finns en uppsjö från räntekonton till fonder eller aktier. Rena sparkonton är oftast dåliga sätt att spara på.
Att beskatta banker för att man ogillar deras vinster är i grund och botten en girighet från politiker. De ser pengar och de vill ha dem. Det är inte kunderna som man vill rädda utan i stället vill politikerna kliva in och ta pengarna från ägarna. Det är en viktig bit av diskussionen som faller bort.
När Socialdemokraterna eller LO rycker ut är inte höjda sparräntor deras krav. De vill inte att småsparare ska få behålla mer utan att ägarna ska få behålla mindre. I stället för att spararnas pengar ska ge mer avkastning ser Socialdemokraterna en chans att kunna bränna lite mer pengar i statsbudgeten. Möjligheten är att kunna framstå som lite generösare med andra pengar.
Bankskatten handlar varken om att stå på småspararnas eller folkets sida. Hade det handlat om det hade krav på högre inlåningsräntor eller sänkta skatter på sparande – främst ISK– varit vägen att gå. ISK som är en viktig fråga för småsparare har tvärtom Socialdemokraterna försämrat under tiden de styrde.
Bankskatten handlar inte om att hjälpa folket utan att föra över pengarna till politikerna. För dem är utdelningar till ägare, allt från sparare via bolag till pensionsbolag, en kostnad eller en form av bortslösade möjligheter för politiken. Det är politiker som ska ha pengar, inte ägare.
Läs även: Bomber och granater i Sälen
