Socialdemokraterna är i en nysläppt rapport väldigt problematiserande till migrationen och dess konsekvenser. Skiftet i perspektiv är stort, men rapporten är rejält marinerad i vänstersocialdemokrati. Sannolikt är retoriken så långt till vänster för att sälja in den och inte skapa alltför mycket splittring. Men framför allt är isen bruten. Socialdemokrater får nu diskutera migrationens problem utan att kallas rasister.
Socialdemokraterna har släppt en rapport om segregering. Eller framväxt av parallellsamhällen som de kallar det. Det är ingen enkel läsning, delvis för att de använder en ganska partiintern vokabulär, delvis för att det är omöjligt att begripa vad de vill säga.
Rapporten är den första av två om invandring som utgör en del av den förnyelse som Socialdemokraterna har insett att de behöver. Den här delen beskriver problemen medan lösningarna kommer i nästa. Det är delvis en del av förvirringen.
Men den stora förvirringen är att rapporten är ett försök att få bitar som inte ens är från samma pussel att bli en bild. Bitar saknas, passar inte ihop och det väcker mer frågor än svar.
Den ena biten är problemen som invandringen har skapat. Det som de kallar framväxten av parallellsamhällen. Den andra biten är den klassiska socialdemokratiska analysen som är helt utan pragmatism. Det är långt till vänster.
Den kvarhängande frågan är om vänsterretoriken speglar vad de faktiskt tycker och ser som problem eller om det är trasor kastade över ett konkret problem för att maskera frågan så att de partiaktiva accepterar att det finns ett problem. Då kan man gå vidare och försöka lösa det.
På sina ställen talas det klarspråk:
”Den totala siffran utrikesfödda svenskar, vilket även inkluderar personer födda i Europa, är två miljoner. Därmed är var femte svensk född utomlands. Sverige har idag en större andel utrikesfödda än invandringslandet USA och utvecklingen saknar motsvarighet i jämförbara västerländska länder.”
Siffrorna talar ett tydligt språk. Det är andelen som har utomeuropeisk bakgrund, definierat som född utanför Europa eller med minst en förälder född utom Europa. Socialdemokraterna är i rapporten tydliga med att det är stora förändringar som har skett, och att det har gått fort. Ökningen mellan 1960 och 2000 är lika stor som den från 2010 till 2020.
1960: ca 0,1%
1970: ca 0,2%
1980: ca 1%
1990: ca 4%
2000: ca 7%
2010: ca 12%
2022: ca 19%
Det finns en stämning av ”vad har vi gjort” över rapporten, men mer i klassmässig riktning än annan insikt. Att Sverige har ungefär 550 skolor där andel elever med utländsk bakgrund är minst 50 procent eller högre menar rapportförfattarna kan förklaras till en tredjedel med det fria skolvalet.
Det är återkommande sådan kritik. Att människor kan välja bort skolor är dåligt. Mycket av problemen kommer av att demokratin, det vill säga politiker, har fått backa till förmån för marknaden, det vill säga folket, och de val som görs av det. Om bara politikerna finge bestämma skulle det bli bra. Särskilt om de är Socialdemokrater. Vikten av social ingenjörskonst är tydlig och en inte vild gissning är att den kommande rapporten med lösningar kommer att innehålla både bussningar av skolbarn och framtvingad blandning i boende.
Socialdemokraterna har börjat öppna för att diskutera kring problem med migration och segregation. Från underliga perspektiv men det är ett mycket stort steg från att vägra medge varje problem med hänvisning till att det gynnar SD.
Lawen Redar, den ansvariga för rapporten, har brutit viktig is. Det är modigt. Från och med nu får migration diskuteras som ett problem och det kommer inte minst släppa fram kommunpolitikerna på arenan. När det kommer till Socialdemokraterna är de ofta deras starkaste kort, eftersom en kommunledning byts ut om den inte funkar. Det går inte att vara en Morgan Johansson om man ska sköta en kommun.
Samtidigt finns en stor risk. Slänger sig en hord över Socialdemokraterna och menar att de äntligen fattat, framför allt om det kommer från SD, finns stor risk att de sluter leden och rapporten glöms bort.
Vägen från rapporten till en riktig förnyelse är lång och kan sluta på många sätt. Det kan kliva in en Göran Persson som mer vill lösa problemet än vara socialdemokratiskt ortodox. Det kan bli vänsterfalangen som förvandlar hela frågan till snömos som gör problemen värre. Men det finns också en risk att partiet hånas för tidigare misstag så att förnyelsen stannar upp.
Det är kanske den största faran. Kan man enas från höger om att det finns problem så är förutsättningarna att lösa problemen vida bättre än vid ett skyttegravskrig där Socialdemokraterna hävdar att allt är rasism.
Det finns goda skäl att diskret och artigt välkomna Socialdemokraterna in i ett samtal i stället för att håna dem och skapa ytterligare konflikt.
Läs även: Vänsterpartiet vill fängsla ICA-Stig
