Socialdemokraterna har länge haft ett problem med antisemitism. Det handlar inte om att de tolererar rasistiska skinheads eller nynazister. Problemet ligger snarare i deras oförmåga att se antisemitism när den förekommer i andra grupper än högerextrema.

Förra helgen höll Palestinarörelsen en tillställning i Folkets Hus i Hammarkullen, Göteborg. Syftet var att fira ”segern” i Palestina och hylla de nya martyrerna. Inbjudan talade om ”de ärorika martyrerna vars rena blod bevattnat Gazas älskade jord” och hur motståndet har offrat ”sina bästa ungdomar och ledare”. Uppgifterna kommer från Doku. Folkets hus har i efterhand pudlat och menar att arrangören ljög. Ingen kunde väl ha anat att det skulle förekomma tveksamheter om Palestinarörelsen ska fira martyrer.

Närvaron beskrevs som en ”nationell, religiös och humanitär plikt” och inbjudan avslutades med en tydlig uppmaning:

”Evig ära åt våra martyrer, seger åt vårt folk och motstånd.”

Bland talarna fanns patriarken för Ali Khan-klanen, en familj som Doku har granskat ingående.

Ett återkommande problem

Socialdemokraternas problem med antisemitism är återkommande, men Göteborg och Malmö sticker ut. Trots att problemen eskalerar – till och med i Folkets Hus – fortsätter Socialdemokraterna att kalla sig antirasister och klappa sig själva på axeln. Denna självsuggestion verkar orubblig, även efter skandaler som när SSU fick delar av sina bidrag indragna efter att ha skanderat rasistiska sånger på första maj.

För Göteborgs starke man, Jonas Attenius, är det viktiga att visa var han står. I september förra året antogs ett tilläggsyrkande i ett dokument om kampen mot antisemitism. Där slås det bland annat fast att föreningar som sprider antisemitism inte ska få bidrag och att kommunens lokaler inte ska användas för att främja antisemitiska syften. I dokumentet beskrivs detta som ”avgörande”.

Det är lätt att hålla med kommunen om att detta är avgörande och att alla som sprider antisemitism bör nekas bidrag och lokaler. Men den avgörande frågan är: Kommer några föreningar nu att svartlistas?

Samtidigt finns en större och viktigare fråga: Socialdemokraternas återkommande tolerans mot antisemitism. Det är inte bara Jonas Attenius – tidigare socialdemokratiska ledare som bland annat Ilmar Reepalu har haft påfallande svårt att fördöma antisemitism.

Var står Magdalena Andersson?

Magdalena Andersson borde både få och besvara frågan om varför hon accepterar en så undfallande hållning gentemot antisemitism inom partiet. Där ligger mycket av problemet. Den typ av antisemitism som Malmö och Göteborg brottas med accepteras i hög grad, vilket gör att politiker sällan ställs till svars. Rasism mot judar betraktas mer som en skönhetsfläck än ett allvarligt problem – något som aldrig skulle tolereras i andra sammanhang.

Det är dessutom en utbredd rasism. Efter Hamas massaker den 7 oktober körde bilar i parad och firade morden på civila. Rasistiska slagord har skanderats öppet utan att polisen gripit in.

En annan form av antisemitism syns i reaktionerna på sociala medier. På Aftonbladets Facebooksida var nästan var tionde emoji en skrattemoji på en artikel om familjen Bibas – en familj där först alla kidnappades, mamman mördades och de två barnen, nio månader respektive fyra år, stryptes och stenades efter sin död. Kropparna användes sedan i en makaber förnedringsceremoni, samtidigt som människor sitter och skrattar åt det online.

Menar Socialdemokraterna allvar med att det finns något avgörande i kampen mot antisemitism och att det inte bara är ytterligare ett argument mot högerextrema måste de säga ifrån. Kasta ut medlemmar som är antisemiter, strypa bidrag och möjligheter att hyra lokaler för antisemitiska organisationer och på andra sätt visa att det är något som inte kan accepteras i en demokrati.

Läs även: SKMA borde granska all antisemitism