När Eritrea Scandinavia förra året anordnade en kulturfestival i Järva utanför Stockholm slutade det med upplopp. 52 personer skadades varav tre poliser. Totalt frihetsberövades 200 personer varav 20 togs i förvar och det var mycket omfattande skadegörelse. Brandröken steg från bilar och annat som brändes.

Motdemonstranter bröt igenom polisens linjer och angrep festivalen och brände och förstörde vad de kom åt. Kalabaliken var så omfattande att E18 behövde stängas av och det rådde ett slags total anarki. Upploppen var så omfattande att de uppmärksammades även i internationell media. Det var inte ett av de bättre ögonblicken för Sverigebilden.

Bakgrunden till kravallerna är en konflikt mellan eritreanska migranter. Migranter som stödjer den eritreanska diktaturen anordnade festivalen och motdemonstranterna såg den som en hyllning av diktaturen.

– Det är inte rimligt att Sverige dras in i andra länders inhemska konflikter på det här sättet. Om man flyr till Sverige undan våld, eller är på tillfälligt besök, ska man inte ställa till våld här. Polisens resurser behövs till annat än att hålla isär olika grupper från varandra, kommenterade justitieminister Gunnar Strömmer till SVT i fjol.

Strömmer har rätt. Det är orimligt att andra länders konflikter återskapas i Sverige. På samma sätt är det fel att besökare, asylsökande eller de som redan har fått asyl begår allvarliga brott eller deltar i upplopp.

I förra veckan var frågan uppe om man skulle tillåta arrangemang i år. Redan i fjol var många politiker kritiska till att festivalen fick arrangeras och ville se ett stopp för Eritrea Scandinavia. Varför är väldigt lätt att förstå, men varför man vill tillåta festivalen är mer obegripligt.

Det är inte direkt förvånande att Socialdemokraterna har en annan syn på saken. Där forskare och andra ser kopplingar till diktaturen och dess förtryck ser borgarrådet Karin Wanngård inget. Hon kan inte se ”några felaktigheter i demokratisyn” hos arrangören och därför ska de få hyra igen.

Kontrasten mellan Socialdemokraterna och exempelvis Liberalerna är slående:

– Vi ska inte samarbeta med organisationer som vurmar för brutala diktaturer som mördar sina egna invånare, säger borgarrådet Jan Jönsson till AB.

Jönsson påpekar också att FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har lyft fram hur kulturfestivaler har använts för att förtrycka eritreaner i andra länder.

Självfallet ska även knäppgökar som gillar den eritreanska diktaturen omfattas av yttrandefriheten. Det är grundläggande. Däremot finns inget som säger att de måste få hyra kommunala lokaler. Tvärtom borde det vara självklart för kommunen att säga nej. Kommuner måste rimligtvis ha ett stopp för att begränsa tillträdet för odemokratiska organisationer.

Om kommunen väljer att tillåta fler arrangemang så bör de hållas ansvariga om det blir bråk och oppositionen bör begära en debatt i frågan. Det är inte rimligt med upplopp och skadegörelse eller för den delen att polisens resurser slösas bort på dumheter.

Sverige har en stor eritreansk minoritet, uppskattningsvis 50 000 personer. Det motsvarar en halvstor kommun. En inte alltför vild gissning är att kulturfestivalens ledning har lurat Karin Wanngård att de representerar den minoriteten i stället för att de är ett slags förespråkare, eller företrädare, för diktaturen som många eritreaner har flytt ifrån.

Då är det lätt för en politiker att tro att man hjälper en grupp och kommer att få många röster i kommande val. Det är ett slags självbedrägeri som gång på gång går fel. Oavsett om det är svenska eller andra grupper som vill använda kommunala lokaler eller få stöd så måste grundläggande värderingar gälla. Ett sådant värde är demokrati.

Förhoppningvis går det att köra över Wanngård och stoppa Eritrea Scandinavia, annars är risken stor för ännu en runda av kravaller. Helt i onödan.

Läs även: Etiopisk bil på spåret och urspårade ambassader