Annika Strandhäll har haft en mindre lyckad helg på twitter. Den började med att hon var arg för att regeringen gör annat än att städa upp efter förra regeringens energihaveri och fortsatte med att hon inte förstod att hon delade en photoshoppad skämtbild. Gränsen mellan vad som är skämt om Strandhäll och vad hon sagt och gjort på riktigt börjat bli allt mer otydlig. Samtidigt som hon är ett sänke för Socialdemokraterna sprider hon många goda skratt.
Annika Strandhälls twitterkonto framstår mer och mer som ett slags blandning av en bilolycka i slow motion och ett satirkonto. Borta från maktens inre rum skriks det allt högre och mindre sammanhängande i vad som tycks vara ett försök att få absolution. Kanske hoppas Strandhäll att om hon bara är tillräckligt oförskämd på twitter så kommer hennes senaste period som minister att glömmas och förlåtas. Hon kanske får något nytt, något stort som dövar det där tomrummet även om det inte är så viktigt.
Läs även: Strandhäll tackade satirkonto
Det finns en skämtbild som beskriver Strandhälls morgonrutin. Vakna och gå upp, sätta på kaffe och medan det bryggs radera det värsta från twitter. Det påminner om ett skämt från Johan Glans om den där känslan när man vaknar från en sämre fylla men det känns ändå som det gick ganska bra. Sen det där hugget – sa jag verkligen det? Hade jag verkligen en lampskärm på huvudet? Den känslan.
Den senaste twitterhelgen har haft många sådana ögonblick för Strandhäll. Den började med att hon gick loss på Gunnar Strömmer för att han inte jobbade heltid med att städa upp de energiproblem som bland annat Strandhäll skapade under förra regeringen. Hade dessutom den regeringen lyssnat på riksdagen hade dansförbudet varit löst redan 2016 eller något år senare. Men de var kanske för upptagna med att sabba elförsörjningen för att kunna lyssna på riksdagen.
Sen kom en märklig debatt. Regeringen var i Norrland och hade lånat kläder från ishotellet. För mycket kläder tyckte några och sen blev det en ganska märklig debatt. Ebba Busch pälsmössa verkar ha triggat mer ilska än när Ann Linde hade slöja i Iran. Så kan det gå. Sen skämtar någon och photoshoppar bilden av regeringen och sätter på dem reflexvästar så att det ser ut som en skolklass. Strandhäll blir rasande. Hur kan en regering låta sig förnedras så?
”Det måste ändå sägas. Magdalena Andersson hade aldrig låtit Svenska regeringen presenteras som en förskoleklass från Kiruna. Lika lite som det varit acceptabelt att en enskild minister skulle dra uppmärksamheten från det politiska budskapet till sin jacka och mössa. Bara min åsikt”, skrev Strandhäll.
Under slutet av valspurten försvann förresten både Morgan Johansson och Annika Strandhäll från twitter. Många uppfattade det som att deras märkligheter tog uppmärksamheten från Socialdemokraternas politiska budskap. Däremot sägs ingen av dem ha burit uppseendeväckande jackor.
Det är på ett sätt väldigt roligt att det skedde. Strandhäll blottar sig ordentligt. Samtidigt var hon en ganska tung minister för bara några månader sedan. Då fastnar skrattet i halsen. Inte bara för avsaknaden av kritiskt tänkande utan också för att hon faktiskt sprider fake news.
För ett par månader sedan, kort efter valet, menade hon också att valet kanske var lite manipulerat av bottar på twitter. Även där tycks det kritiska tänkandet ha brustit. Samtidigt finns något väldigt bekant över kombinationen av tron på manipulerade val och att sprida fake news.
Kanske roligare är en fejkdebatt mellan Strandhäll och någon annan på twitter om Photoshop. Personen påpekar att västarna är photoshoppade medan Strandhäll ilsknar till och säger att hon ser dem på bilden. De är ju där!
På svengelska kallas det där ”funny because it could be true”. Det är inte sant, men Strandhäll är så tappad att det hade kunnat vara det. Samma skämt hade aldrig fungerat på Magdalena Andersson, eftersom det saknar klangbotten. Ungefär som det gamla skämtet om att när Morgan Johansson besökte Kolmården så satt han på sin livvakts axlar. Samma skämt saknar klangbotten om man försöker dra det om Ygeman. Med Ygeman är det däremot roligt att skoja om att hans statssekreterare fick ordna lunch åt honom eftersom han inte kunde boka bord. Eller att Centerpartiet vill ha en vinnarskalle till partiledare.
Ett annat liknande skämt i samma genre är en bild på Strandhäll, med oroade uppspärrade ögon som tittar på en radio. Från radion hörs ”Du lyssnar på radio P3”. En uppenbart skrämd Strandhäll tänker ”Hur kan de veta det? ”
Strandhälls twittrande är svårt att förhålla sig till. Det är så dumt, så roligt, och så blottläggande. Det ger den där känslan av panik att hon så sent som för några månader sedan var med och styrde landet. Att hon var en del av det smartaste bästa tjejgänget. Hur tänkte de? Men det finns också mer av allvar i det där. Man kanske inte bör ha alla grupper representerade i en regering. Kanske man bör ha en överrepresentation i en regering av människor som är kloka och fattar bra beslut.
Av många skäl borde Socialdemokraterna ta farväl av Strandhäll och peta henne från alla poster. Men det skulle beröva många ett vardagsnöje. Ett samtalsämne på busshållplatsen, skratten kring Strandhälls senaste tweet.
– Hann du se den innan den raderades, annars kan jag skicka. Det skulle också stärka bilden av bilden av Socialdemokraterna som ett parti som skärper sig.
Kanske har vi fått Strandhäll för våra synders skull. Men det är i så fall ingen synd jag ångrar och vill göra bot för.
