En ny rapport från Folkhälsomyndigheten ger skäl att reflektera över den svenska utvecklingen kring sex och samlevnad. Nästan var fjärde ung kvinna har utsatts för någon form av penetration mot sin vilja, och ungefär var femte har blivit utsatt för fysiskt våld. Det är chockerande siffror.

Aftonbladet, genom Anders Lindberg, lyfter fram undersökningen och drar slutsatsen att Sverige har en våldtäktskultur:

”En vaginal, anal eller oral penetration mot någons vilja är alltså en våldtäkt. Att detta har kunnat bli så normaliserat att var fjärde ung kvinna blivit utsatt är inget mindre än en katastrof.”

Lindbergs påstående om att Sverige skulle ha en ”våldtäktskultur” är dock en märklig tolkning. Våldtäkt är ett av de mest fördömda brotten i samhället, med mycket låg tolerans. Det är dessutom ett brott där utrikes födda är kraftigt överrepresenterade.

För att ett samhälle ska kunna sägas ha en våldtäktskultur måste det rimligtvis finnas en utbredd acceptans för våldtäkt. Det är svårt att föreställa sig att någon obekymrat skulle tala om våldtäkter vid en middagsbjudning, på samma sätt som man ibland skämtar om exempelvis skattebrott. Våldtäkt är en allvarlig brottslighet som av de flesta jämställs med mord.

När MUF för några år sedan föreslog livstidsstraff för våldtäkt fanns ingen som kontrade med att förespråka sänkta straff eller avkriminalisering. Det finns helt enkelt ingen acceptans för våldtäkt i Sverige. Och MUF har förresten rätt – det borde vara möjligt att döma våldtäktsmän till livstid i fängelse.

Lindbergs påstående om att Sverige präglas av en kultur som tolererar våldtäkt saknar grund. Däremot begås det alldeles för många sexualbrott. Men även om antalet brott är högt, är acceptansen för dem i princip obefintlig.

Varför Lindberg försöker ge intrycket av att det finns en våldtäktskultur i Sverige – en omfattande tolerans för våldtäkt – är en gåta.

Hedersförtryck och begränsningar av sexuell frihet

Folkhälsomyndighetens rapport innehåller också andra alarmerande uppgifter. Sverige har länge varit ett land med hög sexuell frihet och öppenhet, där det är självklart att individer väljer sina egna partners och själva bestämmer vem de gifter sig med.

Men detta tycks inte längre vara en självklarhet för alla. Av de tillfrågade i undersökningen svarar:

3 procent att de inte får ha en partner alls,
4 procent att de endast får ha en partner om de är förlovade eller gifta,
11 procent att deras partner måste ha ett visst kön,
9 procent att de måste vänta med sex tills de är gifta.
Vidare uppger:

10 procent att deras familj kräver att deras partner har samma etniska eller kulturella bakgrund. Lika många att partnern måste ha samma religiösa bakgrund som familjen.

Dessutom svarar 1 procent att de har blivit bortgifta mot sin vilja, och ytterligare 1 procent är oroliga för att bli bortgifta i framtiden.

Ett samhälle som splittras

Sverige har länge varit känt för sin sexuella öppenhet och frihet. Inte minst i amerikansk film har stereotypen om den frigjorda svensken varit ett återkommande inslag. Till stor del lever den kulturen fortfarande kvar.

Men den gäller inte för alla. Parallellt med denna öppenhet växer stora grupper upp i miljöer präglade av hedersförtryck. Uppskattningar pekar på att åtminstone en kvarts miljon människor i Sverige lever under sådana förhållanden.

Sverige håller på många sätt på att bli ett delat land – ett samhälle för majoriteten och ett parallellsamhälle vid sidan av. Två barn kan sitta bredvid varandra i skolan, men ha helt olika förutsättningar och friheter. Det som för den ena innebär en vanlig kväll på en fest eller ett disko kan för den andra leda till misshandel – eller i värsta fall mord.

Det är en allvarlig utveckling. Sverige ska vara ett öppet och fritt land där varje individ har rätt att själv fatta beslut om sitt liv – utan att familjens påbud står i vägen.

Läs även: Europa måste lösa sin egen försvarskris