Trumps steg först bort från Europa och nu även Ukraina måste mötas av Europa. Där USA backar måste Europa stiga in i dess ställe.
Den amerikanske presidenten Donald Trump har fullständigt tappat det. Där västvärlden borde hålla ihop mot Ryssland sker motsatsen. Han låter alltmer som ett eko av Moskva och Putin.
Kriget i Ukraina är i grunden enkelt att förstå. Putin startade det genom att successivt anfalla Ukraina och steg för steg ockupera delar av landet. Omvärlden fegade ur och satte inte stopp i tid, vilket ledde till att Putin kunde ta mer och mer – ett mönster som var lätt att förutse. Sen kom den fullskaliga invasionen och då började Västvärlden ge Ukraina stöd, men band samtidigt landet med restriktioner.
Vägen till fred är varken spikrak eller enkel. Men slutmålet är glasklart: Ryska trupper ska lämna all ukrainsk mark, och Ryssland ska betala skadestånd både till Ukraina som stat och till de civila som har utsatts för övergrepp. Alla kidnappade barn ska skickas hem, och krigsförbrytare ska ställas inför rätta. Det är enkelt, tydligt och rättvist.
Trump har däremot svalt de ryska lögnerna. Han har ännu inte gått så långt som att kalla Zelenskyj för nazist, men han har kallat honom en diktator. Världen har med rätta kritiserat Trumps märkliga uttalanden om Ukraina och kriget där. Han har dessutom påstått att Ukraina startade kriget – en ren lögn som sprids av Ryssland. Vidare har han kallat Zelenskyj för en ”modest komiker” som lyckats få USA att spendera 350 miljarder dollar på ett krig som, enligt Trump, inte kan vinnas. Man kan inte låta bli att undra vem som rådgiver Trump och vilken information han faktiskt tar del av.
För Europa blir vägvalet allt tydligare. Antingen låter man Trump tvinga fram en förnedrande förlust för Ukraina, eller så kliver Europa fram och fyller tomrummet efter det amerikanska stödet. Europa måste inte bara hålla Ukraina beväpnat, utan även säkerställa att landet kan pressa tillbaka Ryssland. Om Ukraina förlorar kommer det att påverka Europas säkerhet i decennier framöver.
Även andra länder bör dra lärdom av situationen i Ukraina. Kina har länge haft ambitioner att ockupera Taiwan, och risken för att de agerar har ökat avsevärt. Trump kan visa sig vara den största möjligheten för Kina på mycket lång tid.
EU, och Sverige, måste därför kraftigt öka sitt bistånd och sin militära hjälp till Ukraina, samtidigt som den egna produktionskapaciteten av militär utrustning snabbt byggs upp. Europa måste inom kort kunna stå på egna ben militärt. Tiden när vi kunde förlita oss på USA är förbi. Tyvärr rustar vi nu minst 15 år för sent.
Krigsmateriel till Ukraina köper dessutom tid. Ju mer materiel Ukraina får och använder mot Ryssland, desto svagare blir den ryska krigsmakten och desto längre tid tar det för Ryssland att återuppbygga sin förmåga. Den ryska ekonomin är dessutom liten i jämförelse med EU:s, vilket innebär att vi kan rusta snabbare än de kan och till en lägre andel av BNP.
För Sveriges del finns det mycket som kan göras. Vi kan ta hit ukrainska piloter och börja träna dem på JAS, för att senare överföra planen till Ukraina. Det skulle avsevärt stärka Ukrainas stridsförmåga. Vi borde också skicka fler Archer, och mer ammunition.
Inom landet måste både försvaret och försvarsindustrin byggas ut. Men vi behöver också en bredare syn på vårt försvar. Exempelvis måste skyttebanor prioriteras, liksom möjligheten för medborgare att äga och träna med vapen. Debatten om halvautomatiska vapen är absurd utifrån ett perspektiv som inkluderar totalförsvaret.
Trump har under dagen aviserat en sparplan för det amerikanska försvaret. Under de kommande fem åren planeras nedskärningar på 8 procent per år. Detta kommer att påverka USA:s möjligheter att upprätthålla den globala ordningen och sannolikt ge BRICS-länderna ökat inflytande – något som i slutändan kan slå tillbaka mot USA självt.
Sedan Trump tillträdde för ungefär en månad sedan har enormt mycket hänt. Mandatperioden har 47 månader kvar, så vi kan räkna med en minst sagt turbulent tid framöver.
