Peter Hultqvists beslut att KU-anmäla Ulf Kristersson för att inte skicka artilleri i stället för luftvärn är milt sagt märkligt. Nästan varje dag rapporterar media om hur Ryssland slår ut elektriciteten och lämnar Ukraina utan ström. I samspråk med Ukraina och andra länder blev slutsatsen att det de behöver mest från Sverige är luftvärn och därför skickade regeringen det. Hultqvist går i taket och KU-anmäler för att inte regeringen står fast vid vad de sa i somras. Hultqvists tanke om att skicka krigsmateriel utifrån svensk inrikespolitik och inte ukrainska behov riskerar att skapa stort lidande i Ukraina.
I början av december KU-anmälde tidigare försvarsministern Peter Hultqvist statsminister Ulf Kristersson. Bakgrunden är att Kristersson under sommaren hårt hade tryckt på att Sverige skulle ge artillerisystemet Archer till Ukraina. Senare, i slutet av november, hade riksdagen en frågestund med statsministern. Hultqvist lyfte då frågan med Archer varpå Kristersson svarade att det inte längre var en prioriterad hjälp och att annan hjälp skulle ges.
Hultqvist var upprörd, det tycks som extra upprörd, för att Kristersson hade kallat regeringens, där Hultqvist ingick, ovilja att skicka Archer i somras för ”ynkligt och svagt”. Hultqvist ville sannolikt ge tillbaka med att lyfta detta. Vilket är lite roligt.
Socialdemokraterna har tidigare hårt kritiserat oppositionen för hur de KU-anmälde och riktade misstroendevotum mot regeringen. Socialdemokraterna tyckte inte att det var seriöst och att de själva kan agera seriöst. Det borde därför vara rimligt att anta att Hultqvist anser att det här är en seriös anmälan.
Mellan augusti och december är det inte särskilt lång tid. Särskilt inte om man bor i Sverige där månad för månad är sig ganska lik, även om ett maktskifte skett. Vi är lovade ett paradigmskifte men till vardags är förmodligen den största skillnaden att gamla idiotiska beslut om energi får elpriserna att skena i takt med att det blir kallare. Bor man i Ukraina är det värre och större skiften. Inte bara kölden har kommit hårdare, utan kriget har ändrats. Ryssland har börjat vräka missiler och drönare mot elsystemet för att försöka knäcka de civila med köld, mörker och andra umbäranden. Bokstavligen försöka plåga livet ur folk.
Anfallen med missiler och drönare är en del av förändringen för Ukrainas del. En annan är att de från USA fått artillerisystemet Himars. Även annat artilleri har tillförts deras arsenal. Bristen på artilleri finns fortfarande men är mildare än i somras när de bad om Archer. Anfallen med hjälp av missiler och drönare är däremot något som ger en akut brist på luftvärn. En missil eller drönare som skjuts ner gör ingen skada så för att skydda civilbefolkning behövs massor med luftvärn. Kriget har en ny karaktär. Luftvärnssystemen är olika och vänder sig mot olika typer av luftmål som flygplan, helikoptrar eller missiler. Men Ukraina behöver alla och det frigör kapacitet.
När Kristersson fick frågan på frågestunden svarade han Hultqvist:
– Att vi landade i de vapensystemen berodde på att de låg överst på Ukrainas lista av önskemål om vad de behövde – efter samordning med andra länder. Det var den konkreta orsaken. Allt annat låg längre ner och hade tagit längre tid.
Alltså att Sverige skickade bland annat luftvärn, framför allt ammunition och inte artilleri, är koordinerat med både Ukraina och andra givarländer. Givetvis koordinerar omvärlden vad de ger till Ukraina med varandra och Ukraina och ger inte slumpmässigt saker utifrån inrikespolitik. Det vore ju helt meningslöst. Utom för Peter Hultqvist som tycker att det är så upprörande att regeringen lyssnar på Ukraina och andra givarländer att han försöker få till en prickning av statsministern.
Allvarligt? Vad tror Hultqvist att KU ska säga och framföra för kritik? Att de prickar statsministern för att han lyssnar på Ukrainas behov? Att regeringen är lyhörd för vad andra länder ger och anpassar stödet efter en ny situation?
General Patton, den berömde amerikanske befälhavaren från andra världskriget, sa att planer inte betyder något men att planering betyder allt. Alltså i krig måste man planera och gå igenom allt, men när saker väl börjar hända måste man anpassa sig. Hultqvist, som före detta försvarsminister, borde ha stött på citatet eller otaliga andra varianter på samma inställning. När omständigheter förändras måste också planen ändras.
När vi läser om köld, elsystem som förstörs och missil- eller drönarattacker i Ukraina bör vi minnas Hultqvist. Han är så upprörd över att regeringen vill anpassa stödet till vad Ukraina behöver och krigets ändrade karaktär att han drar statsministern inför KU. Det viktiga, för socialdemokraten, är inte att hjälpa och ge vad Ukraina behöver, utan att ge tillbaka för kritik han fick i somras. Att bli kallad ynklig och svag gjorde tydligen så ont att han hellre ser ukrainare sitta i mörker och kyla än accepterar att kriget har skiftat form. Det är talande.
