Facebook noscript imageHjort: Valdeltagande är det som avgör EU-val
Klas Hjort
Ledare
Hjort: Valdeltagande är det som avgör EU-val
Helene Fritzon tycks inte ha lyckats elektrifiera sina väljare. Foto: Claudio Bresciani/TT
Helene Fritzon tycks inte ha lyckats elektrifiera sina väljare. Foto: Claudio Bresciani/TT

Europavalet tolkas ofta som ett utslag för den inrikespolitiska opinionen men är snarare en mätning på i hur hög grad partierna kan motivera sina väljare. Glappet i valdeltagande mellan riksdagsval och EU-val är ungefär 35 procentenheter.

I stort sett menlöst. Ungefär så kan valresultatet summeras från helgens EU-val. Bakom glädjen, tårarna, de stora och de små orden skedde ytterst lite. Kristdemokraterna tappade ett mandat och det gick till Vänsterpartiet. De andra partiernas förändringar skedde inom ramen för deras existerande mandat. Det var mer drama än action.

Där rörelserna för partierna var så små att de inte förändrade mycket politiskt så kan förklaringen kanske finnas i något annat. Valdeltagandet sjönk från 55 procent av väljarna till 50 procent. Ungefär var tionde som röstade sist stannade hemma i år. Som en jämförelse röstade nästan 85 procent i förra riksdagsvalet.

Det kan vara en stor del av förklaringen till valutgången och skillnaden mellan opinionsmätningarna innan valet. Något fick de som sa sig vilja rösta på ett sätt att inte gå och rösta. Det finns en lång rad förklaringar som spelar in från väder till hur partierna kan mobilisera sina väljare. Men om valet tappar totalt 35 procentenheter i valdeltagande blir utgången väldigt styrd av hur det fördelar sig.

Ett lågt valdeltagande slår framförallt mot två partier – Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna har alltid haft svårt att motivera sina väljare. Ju mer skeptisk man är mot EU desto mindre motiverad är man att rösta.

Socialdemokraterna tyngs förmodligen av två saker. Det ena är oviljan att tala sakpolitik utan i stället fokusera på troll. Varför ska någon gå och rösta på grund av troll om man inte kan rösta bort någon? Det andra problemet är toppkandidaten. Heléne Fritzon är populär i Skånes arbetarkommun. Henne popularitet både börjar och slutar där. För resten av Sverige framstår hon som ointressant.

I mars hade Socialdemokraterna runt 32 procent av väljarna. På valdagen hade det fallit till strax över 24 procent. Det är en rejäl genomklappning som till stor del kan förklaras av Fritzon och att socialdemokratiska väljare inte erbjöds något att rösta för. Hade Socialdemokraterna haft och gått till val på sakpolitik hade de lyckats bättre. Nu gör de en stor sak av att de första gången inte backar i ett val. Utifrån förutsättningarna gjorde Socialdemokraterna ett katastrofval. Det är förmodligen också så att det är väljare från Socialdemokraterna som har gått till MP och V.

Sverigedemokraterna gjorde ett liknande val. De har svårt att motivera sina väljare att alls lämna soffan och ta sig till vallokalen. Det finns flera förklaringar till det. En uppenbar orsak är att mycket lite av valet för SD:s del handlade om Europapolitik och i stället kom det att handla om troll. Det är svårt att motivera en EU-skeptiker att rösta i en sådan situation. Jämför man de som röstade i valet -22 så har långt färre än hälften röstat på SD i Europavalet. Inga opinionsundersökningar indikerar stora fall för det inrikespolitiska stödet för SD så vikande stöd i opinionen är inte en förklaring. En intressant iakttagelse är att i Novus undersökning för viktigaste frågor i Europavalet låg migration högt upp men i Valu ligger frågan tia. En för SD viktig fråga tycks ha försvunnit från väljarnas intresse.

En annan viktig del är att SD är i en fas av transformation. Partiet har gått från att vara ett rent oppositionsparti till att vara ett parti som är med och fattar beslut och måste på ett annat sätt ta ansvar. Partiet går från en projektionsyta till att vara ett konkret alternativ. Tidöavtalet är en process som i flera avseenden omformar SD. Partiets väljare har förmodligen i lägre grad gått till andra partier utan i stället stannat hemma.

Miljöpartiet tycks ha den motsatta situationen. De tycks ha lätt att motivera väljare att rösta i Europavalet. Förmodligen är det en blandning av andra vänsterväljare som byter parti för att försöka påverka klimat- och miljöpolitiken och en hög grad av lojalitet hos egna väljare. EU är också en väl lämpad arena för en sådan politik. Sverige kan i princip inte göra något ensamma i frågorna men kan man påverka EU så blir volymen stor. Resten av Europa gick dock en annan väg och den gröna gruppen rasade ihop.

En annan iakttagelse är att V i antalet röster ligger nära sitt valresultat för 2022. MP ligger till och med högre. Båda partierna har drivit en hård anti-israelisk linje och det tycks ha betalat sig väl. Förmodligen har väljare som inte röstade i riksdagsvalet tillkommit för att rösta om Palestina i Europavalet.

Summa sumarum tycks valet ha handlat mer om att motivera sina väljare än att vinna väljare från andra partier. Generellt tycks det ha misslyckats, valdeltagandet föll markant mot sist.

Det finns flera orsaker till varför det var svårt att motivera väljare. Men oviljan från partierna att prata politik tycks vara en mycket viktig orsak. Miljöpartiet lyckades med att faktiskt prata om sin politik, och lyckades också med att förklara varför det är viktigt för folk att gå och rösta. De andra partierna tycks ha varit sämre på det.

Det kan vara en lärdom till nästa val.

Läs även: Se det europeiska valresultatet inte det svenska

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.