Nyligen fick vänsterpartisten Jonas Sjöstedt sin veterannål – partiets sätt att tacka honom för 40 år av kamp mot ett gott samhälle. Kanske är ihärdigheten berömvärd; de flesta brukar tröttna på att vara destruktiva efter ett par år.

Men redan 1978 gick han med i Kommunistisk Ungdom – organisationen som, när dyrkan av diktatur blev inopportunt, bytte namn till Ung Vänster. Organisationen anser däremot fortfarande att vi behöver kommunism. Sjöstedt var en framstående kamrat och blev redaktör för de unga kommunisternas tidning Röd Press.

När Sjöstedt gick med var kommunism ingen tebjudning. Sovjet existerade fortfarande och utgjorde ett hot mot hela den fria världen. Ett år efter att han anslöt sig till Kommunistisk Ungdom invaderade Sovjet Afghanistan och startade det krig som än i dag präglar landet. Sedan årtionden tillbaka hade Sovjet ockuperat flera länder, däribland Baltstaterna, Ukraina och stora delar av Centralasien. Satellitstaterna i Östeuropa fungerade som en buffert – på pappret självständiga, men i realiteten styrda av Moskva. I hela den kommunistiska världen saknades mänskliga rättigheter.

Att välja rätt mellan det och de västliga demokratierna borde ha varit ett enkelt val. Men Sjöstedt föredrog vänster framför frihet.

Sovjet mördade tiotals miljoner människor för att de hade ”fel” ideologi eller etnicitet. Antalet döda är svårt att fastställa och varierar beroende på definitionen av folkmord, men uppskattningar talar ofta om 40 miljoner offer. De flesta dog under Stalins tid, och dessa brott var välkända långt innan Sovjetunionens fall. Sjöstedt var alltså fullt medveten om vad kommunism innebar. I efterhand har han försökt framställa sig som en intern kritiker av Sovjet.

Men oavsett om han kritiserade Sovjetkommunismen valde han ändå Kommunistisk Ungdom framför Socialdemokraternas vänsterfalang. Ett ganska tydligt val.

Kort efter att Sjöstedt firar 40 år i tokvänstern går en partikamrat till attack mot regeringen. Det är ett fascinerande angrepp, särskilt med tanke på den skamliga historia som Sjöstedts tid i partiet representerar. Går man ännu längre tillbaka blir det bara värre – Vänsterpartiet är det enda svenska partiet som har stött både Hitler och Stalin. Det var förvisso länge sedan, men det är en viktig poäng.

Läs även: V-ledamot anklagar regeringen för folkmord

För partikamraten, riksdagsledamoten Nadja Awad, anklagar regeringen för att vara medskyldig till folkmord i Gaza. Hon går till och med så långt att hon uppmanar folk att anmäla regeringen för krigsbrott och folkmord.

Man kan inte låta bli att undra hur hon ser på sina egna partikamrater. Ta exempelvis kamrat Sjöstedt, som gick med i partiet strax innan kriget i Afghanistan och långt efter att Sovjet begått massmord och etniska utrensningar av bland annat ukrainare, ester och letter. För att inte tala om folkförflyttningar, mord på dissidenter och det allmänna förtrycket. Hur ser Awad på det?

Och om man vidgar perspektivet bara en smula – hur ser hon på Hamas och deras pogrom? Borde inte den vara närmare ett krigsbrott och folkmord, även för en vänsterpartist, än vad regeringen är? Eller anser hon att Anna Tenje, Parisa Liljestrand eller Andreas Carlson är värre krigsförbrytare än Hamas ledning?

Vänsterpartiet duckar dessa frågor, och tyvärr finns det ingen bredare mediepress på att få svar. Men det är en viktig fråga. Den visar hur högt i tak det är för vansinne inom Vänsterpartiet. Den visar också hur regeringsfähigt partiet är. Men framför allt blottar den ett absurt perspektiv.

Läs även: Locket på från V om Nadja Awad

Enligt en riksdagsledamot har den svenska regeringen skuld i ett folkmord. Men hur är det med Hamas ledning, som startade kriget? Hur är det med de som våldtog och mördade den 7 oktober? Har de ingen skuld, eller är de mindre skyldiga än regeringen? Det är minst sagt märkligt att den svenska kulturministern anses ha ansvar för folkmord, medan en terroristorganisation går fri från skuld.

Det finns tusen och en saker att vara missnöjd med – kriminalpolitik, migration, ekonomi, skatter, arbetsrätt och mycket mer. Men att orka masa sig till vallokalen nästa gång och rösta på vad som helst av Tidöpartierna är ett sätt att hålla vansinnet borta.

Vänsterpartiet har nu en ”regeringsskola” och kräver ministerposter för att stödja Magdalena Anderssons kandidatur. Det finns en uppenbar risk att Vänsterpartiet sitter i regeringen efter nästa val.

I så fall kommer personer som Awad och Sjöstedt att styra din vardag.

Läs även: Var finns stödet för Hamas kritiker?