När det finns tecken på att palestinier reser sig mot Hamas är stödet från väst minimalt. Tidigare har det alltid hetat att Palestinarörelsen är för fred och mänskliga rättigheter, men när det finns grupper att stödja blir det tyst.
Sedan 7-oktoberpogromen har det gång på gång hävdats att stödet för Palestina inte har något med Hamas att göra, utan att det enbart handlar om fred och mänskliga rättigheter. Många har tvivlat – inte minst eftersom så många symboler och referenser till Hamas och andra terroristgrupper har använts.
Demonstrationståg har accepterat röda händer, både Hamas triangel och pannband och flaggor från olika terrororganisationer. Det har ursäktats med okunskap, att man inte kan kasta ut folk och andra uppenbara bortförklaringar. För alla utom de mest troende har det varit teater.
Att det är teater blir nu ännu tydligare när det hålls demonstrationer i Gaza mot Hamas styre. Den som verkligen står på folkets sida och inte stödjer Hamas borde självklart också stödja protesterna mot dem.
Särskilt om man säger sig stå för demokrati och mänskliga rättigheter. Hamas är inte bara fientliga mot judar utan även mot sin egen befolkning. Det saknas en fungerande rättsstat, kvinnor, barn och homosexuella förtrycks, och befolkningen lever under förhållanden som aldrig skulle accepteras någon annanstans.
Om demonstranterna fick stöd och – även om det är extremt osannolikt – Gaza utvecklades till en demokrati med mänskliga rättigheter, skulle både befolkningens välfärd och möjligheten till fred vara inom räckhåll. Det kan inte bli fred så länge Hamas har en central roll i Gazas politik. Vill man ha fred är därför det första steget att få bort Hamas.
Palestinarörelsen borde därför göra allt för att stödja protesterna mot Hamas och driva på för en förändring bort från diktatur, hat och rasism. Det skulle kunna leda både till fred och, på sikt, välstånd och demokrati för Gazas befolkning.
Men varför händer inte detta? Varför riktas demonstrationerna bara mot Israel och inte mot Hamas förtryck av Gazas befolkning? Är inte Hamas förtryck av palestinier en fråga värd att engagera sig i?
Svaret är mångfacetterat, men två centrala faktorer finns. Den ena är enkel: det finns en djup sympati för Hamas och en övertygelse om att de representerar folket. Den andra är mer splittrad, men bottnar i ett djupt hat mot Israel. Stödet för palestinier handlar i praktiken mer om motstånd mot Israel än om genuint engagemang för palestiniernas framtid. Intresset för Palestina försvinner i samma ögonblick som Israel inte är inblandat.
Till och med Gays for Gaza tittar bort när det gäller HBTQ-frågor, och alla som talar om ”baaaarnen” tystnar när det handlar om Hamas propaganda i skolorna – eller om hur skolor används som vapendepåer och militära baser. Hela frågan om mänskliga sköldar är frånvarande i Palestinarörelsen. När palestinier dör används det som argument mot Israel, men att kräva att Hamas inte ska gömma sig bland civila är tydligen att gå för långt.
Läs även: Anti-israeler är vanligare än pro-palestinier
Om Palestinarörelsen verkligen vore fri från stöd för Hamas, PFLP och andra terrororganisationer, hade de haft ett gyllene tillfälle nu. Det finns en utbredd trötthet på krig både bland palestinier och internationellt. Många är arga på Hamas för att de startade ett krig de inte kunde vinna – och där det palestinska folket fick betala priset.
Det finns ett fönster för fred. Men Hamas blockerar det. Så länge Hamas existerar kan det inte bli fred. Vill Palestinarörelsen verkligen se ett fritt och demokratiskt Palestina måste de ta ställning mot Hamas. Det är en självklar insikt.
Men i grunden handlar det inte om hur vanliga palestinier har det. Det handlar om hatet mot Israel – om målet att fördriva alla judar ”från floden till havet” och upprätta en etniskt homogen muslimsk stat. Det är det som är målet, inte demokrati, samexistens och fred.
Det blir smärtsamt tydligt när bilkorteger firar morden på israeliska civila, samtidigt som stödet för dem som protesterar mot Hamas och deras krig är obefintligt.
