Begreppet antisemitism är komplicerat. Det beskrivs både som en mer och mindre allvarlig form av rasism. Ofta försöker man sätta begreppet i ett sidofack där det tonas ner. Orsaken är förmodligen att antisemitismen ses som en rasism som slår uppåt och därför är mindre allvarlig. Judar är ju så mäktiga och sluga att de styr hela världen, så rasism mot dem är inte samma sak som i andra fall.

När Vänsterpartiet hanterar sina problem med antisemitism spelar det perspektivet förmodligen stor roll. Ett parti som har djupt i sin identitet att de slår uppåt och värnar neråt får problem att hantera när invandrare är rasister. Tankevärlden går i baklås och det blir pannkaka.

Tidningen ETC har ett fascinerande reportage om problemet. Vänsterpartiet i Malmös vice ordförande, Orwa Kadoura, har flera gånger hamnar i blåsväder när han har blivit påkommen som rasist. Men partiet hanterar frågan väldigt mjukt.

Svenska Kommittén Mot Antisemitism, SKMA, har länge följt och kritiserat Vänsterpartiets problem att hantera rasism inom partiet. Redan den 7 oktober, alltså samma dag som Hamas mördade omkring 1200 israeler, publicerade Kadoura hyllande bilder från massakern. Det hade inneburit omedelbar uteslutning i varje normalt parti – men inte i Vänsterpartiet.

Kadoura har fortsatt att publicera liknande inlägg där bland annat Israel likställs med nazister och kriget i Gaza likställs med Förintelsen. Bägge är tydliga exempel på antisemitism.

Innan massakern, i februari 2022, skrev han på Facebook:

”Amerika är huvudet för ormen och dess brittiska skuld, och sionismen ligger bakom dem”

Andra troper han har spridit är judar som mördar människor och dricker deras blod och uppfattningar om en judisk världskonspiration.

I sociala medier slår han fast att Israel saknar rätt att existera. Att råka tycka att den enda staten som ska förintas är den judiska kan förvisso vara en slump. Men med tanke på alla andra inlägg är det en form av rasism. Vänsterpartiet står åtminstone officiellt bakom en tvåstatslösning för Israel-Palestina.

Vänsterpartiet tycker sig inte ha låtit Kadouras rasism passera osedd utan har kallat rasismen för både ”direkt olämplig” och att det inte speglar Vänsterpartiets syn på konflikten. Det är dock inte så allvarlig rasism att Kadoura har ombetts att lämna vare sig sin post som vice ordförande eller partiet.

Tvärtom menar partiet att man inte vill straffa honom. I en intervju med ETC besvaras frågan om han fått något straff av Malmös ordförande:

– Har han fått någon typ av straff? Nej, så jobbar vi inte riktigt med antirasism. Vi jobbar med att folk lär sig och utvecklas och förhoppningsvis gör bättre nästa gång.

Det är inte direkt den hållningen man brukar förknippa med V och rasism. De brukar vara både hårdare och mer fördömande. Frågan är om den mjuka hållningen handlar om att det är antisemitism eller om det beror på vem antisemiten är? Förmodligen är det en blandning.

Ordföranden för V i Malmö, Tove Karnerud, menar att Kadoura inte förstår att beskriva judar som bloddrickande nazister som deltar i ett folkmord kan vara sårande. Kadoura själv menar att han som arab inte kan vara antisemit eftersom araber är ett semitiskt folkslag. Uppfattningen beskrivs av SKMA som ohistoriskt och antiintellektuellt nonsens.

Men Kadouras problem är inte en oförmåga att förstå andra människors känslor enligt Vänsterpartiet. I stället är det en fråga om kunskap. SKMA har ”jättemycket kunskap” och det tar V med sig i sina processer. Men det finns sammanhang och olika perspektiv. Borta är perspektivet som normalt gäller för till exempel transfobi, homofobi eller rasism där det är den utsatte som är i centrum. Karnerud förklarar:

– Det är uppenbart att det inte var tydligt för Orwa för då hade han inte delat det. Han uppfattade inte det för han hade inte den kunskapen. Det krävs en viss bakgrundskunskap för att kunna läsa bilderna på det sättet.

Att förstå att det är rasism att beskriva en judisk världskonspiration, att judar dricker blod och liknande troper kräver ”viss bakgrundskunskap”. Ett sätt att tolka henne är att invandrare från Mellanöstern är så marinerade i antisemitism att de inte kan se den. Indoktrineringen är så djup att rasismen är självklar. Normalt vänder sig V dock mot uppfattningen att det finns en ”importerad rasism” som följer i spåren på invandring.

Karnerud förklarar hur Kadoura utvecklas:

– När han förstår att det kan vara sårande för människor tar han bort det. Man behöver inte sätta honom i skamvrån, han förstår själv.

Det är ju glädjande att det varken krävs skamvrå eller dumstrut för att han ska förstå. Framsteg sker uppenbart. Samtidigt är perspektivet våldsamt nedlåtande. Invandraren behöver skolas för att förstå, sen är han duktig och förstår själv. Har V samma perspektiv på svenskar som delar eller skriver rasism?

Vid sidan av svårigheten att förstå att antisemitism är precis som annan rasism finns andra bitar i Vänsterpartiets hållning som skaver. Den nedlåtande synen på invandrare är en bit. Men framförallt är det något annat.

Det som beskrivs tycks vara mycket mer av en socialiseringsprocess än ett arbete mot rasism. Precis det som Sydsvenskan beskrev med de olika budskapen på arabiska och svenska i demonstrationerna mot Israel. Att lära vad man får säga när det finns svenskar, framförallt från andra partier, som ser eller hör.

Hade Vänsterpartiet menat allvar med att de är ett antirasistiskt parti hade det skett massuteslutningar i stället för samtal.

Läs även: Kärnkraftens alternativkostnader