2012 blev dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt hudflängd för att han hävdade att Sverige inte hade massarbetslöshet utan problem med arbetslöshet hos invandrare. Det som upprörde många var att han sa:

– Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

Debatten blev som förväntat absurd och hans uttalande förvreds till att Reinfeldt inte såg problem om de inte drabbade grannarna i Täby. Stefan Löfven var inte långt efter i kritiken och han hade till och med blivit rädd av Reinfeldts uttalande:

– Jag tycker att det är otäckt att en statsminister i Sverige pekar ut vissa grupper och särar ut dem i vi och dom, sa Löfven till TT.

Första kvartalet 2012 när det här lyftes hade Sverige en arbetslöshet för inrikes födda på 3,8 procent. För utrikesfödda var siffran 14,8 procent. Skillnaden var högst påtaglig och varför Reinfeldt angreps är inte svårt att förstå. Liksom att han tystnade.

Ett problem som var tydligt sopades under mattan med anklagelser om rasism. Inte minst de bisarra anklagelserna om att jämföra inrikes och utrikes födda skulle skuldbelägga utrikes födda kvävde debatten. Många viktiga frågor hanterades aldrig. De blev helt enkelt för jobbiga. Problemet löstes aldrig utan skickades vidare till nästa regering, och sen nästa.

Som så ofta valde politiken den enkla vägen. Lasse Åberg ska ha sagt att om man ler stort och raskt går förbi hinner folk inte se att man är ful. Den politiska motsvarigheten är att pladdra en massa om andra saker än riktiga problem och att samtidigt skrika högt.

Men verkligheten finns där. Med ett växande gap i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda ökar problemen om de utrikes födda blir fler. Kväver man samtalet kväver man också möjligheterna att lösa problem medan de är enkla att lösa. I det gamla bondesamhället hette det att man ska stämma i bäcken, inte i ån.

Mer än ett decennium senare står vi djupt i ån. Det är inte heller så att ingen varnade eller att det inte gick att se. Redan 2018 var ungefär 6 av 10 som var inskrivna på arbetsförmedlingen utrikes födda. SVT pekade på att det gick åt rätt håll, arbetslösheten i gruppen hade sjunkit med 0,7 procent. Men om det är från 21,7 till 20,7 procent är det en kosmetisk förändring. I en SVT-text från 2018 finns en talande mening:

”I mars var 58 procent av de inskrivna arbetssökande födda utanför Sverige, trots att gruppens andel av befolkningen endast är 23 procent.” Observera ordet endast.

I dag är arbetslösheten avsevärt högre än 2012. Vi har i dag den fjärde högsta i EU och siffrorna fortsätter att förvärras. Problemen med skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda fortsätter.

Det är också värt att minnas att gå från arbetslöshet till sysselsatt är långt enklare än att gå från att leva på bidrag till att bli självförsörjande. För att räknas som sysselsatt krävs en timmes arbete per vecka. Utanförskapet i det här är mer omfattande än bara de som är strikt arbetslösa.

I maj i år hade Sverige 271 000 arbetslösa, en ökning med ungefär 20 000 mot året innan. För etniska svenskar, för att citera Reinfeldt, var arbetslösheten för män 5,5 procent och för kvinnor 5,1 procent. För utrikes födda män var siffran 11,1 procent och utrikes födda kvinnor 13 procent. Skillnaden är enorm. Mäter man bara arbetslöshet hos inrikes födda är den blott 5,4 procent vilket ligger nära snittet i EU.

I absoluta siffror var de arbetslösa 271 000 varav utrikes födda var 153 000. Alltså med marginal är de utrikesfödda en majoritet av de arbetslösa. Av alla arbetslösa är nästan 57 procent födda utomlands.

Det är långt i från den utlovade superekonomin. Det är inte räddade pensioner utan i stället människor som lever på bidrag och konkurrerar om pengar med pensionärer och med resten av välfärden.

Med tanke på att det ofta tar långt över 10 år för den grupper att få en etablering på arbetsmarknaden som är 50 procent är det här ett problem som vi kommer att få leva med länge. Den årskullen som kom när Reinfeldt pratade om etniska svenskar mitt i livet är statistiskt sätt inte till hälften självförsörjande i dag. Det är ett svindlande perspektiv.

Det visar också på både hur misslyckad integrationen är och hur omfattande problemen är. Det kommer, även om man gör rätt saker, att ta mycket lång tid att reparera.

Men den viktigaste lärdomen är att om man inte tillåter debatt utan brunmålar försvinner inte problemen utan de förvärras. För att kunna lösa problem måste de diskuteras.

Läs även:Northvolt, säkerhet eller Norrlands Eldorado – vad väljer facket?