Inte bara Socialdemokraterna utan också Moderaterna hade en aktiv politiker på den Palestinakonferens som ses som närstående Hamas. Efter att Bulletin avslöjade att mannen var på konferensen tog det några timmar innan han hade lämnat Moderaterna. I Socialdemokraternas fall är det fortfarande oklart om man kan pausa som riksdagsledamot och hänga lite med Hamas. Magdalena Andersson tycks inte kunna bestämma sig.
Jamal El-Haj, socialdemokraten som trotsade sitt parti och gick på konferens med terrorklassade Hamas är fortfarande både riksdagsledamot och socialdemokrat. Han kommer att få ett samtal med partiet. Ett samtal.
På samma konferens fanns åtminstone ytterligare en politiker. Moderaten Mohammad Yousef Mohammad var också där. Han är, eller faktiskt var, lokalpolitiker för Moderaterna. Han satt i en nämnd för för Moderaterna.
När Bulletin skrev om fallet var Moderaterna först osäkra på om han var aktiv, men återkom någon timme senare. Då hade han lämnat både uppdrag och partiet. Någon möjlighet att frottera sig med terrorister fanns inte.
Så ska sådana ärenden hanteras. Hamas är som en blandning av nazism och islamism. I Gaza mördas homosexuella och ofta efter avrättningar åker folk runt med motorcykel med kroppen hängande efter. De är fanatiskt antisemitiska och vägrar erkänna Israels existens. Samtidigt är Gaza, som de styr, ett av de mest korrupta ställena i världen. Det är kanske inte folk man vill vara med, eller tror kommer att bli befriare.
Men ärendet med moderaten gick fort. Några timmar från frågorna till partiet ställdes av Bulletin till att de återkom och meddelade att han var borta.
Socialdemokraten Jamal El-Haj däremot sitter kvar. Partiet har svårt att ta ställning till om man kan lägga av sig partinålen några timmar, umgås med terrorister, och sen återgå i partiets tjänst.
Märkligt nog är det här en ny hållning som kom med Magdalena Andersson. När Stefan Löfven var statsminister och det uppdagades att Mehmet Kaplan varit väl nära de turkiska Grå vargarna så hette det att det aldrig fick finnas tvivel om vem man representerade. Sedan lämnade Kaplan regeringen.
El-Haj är kvar. Han sitter som suppleant i utrikesutskottet och har god tillgång till information där. Hans politiska syn är jättetydlig om man läser hans motioner i riksdagen. I en motion skriver han så här: ”Genom Gazaremsan har vägen mellan Egypten och Palestina gått”. Uppenbart finns inte Israel. Hans engagemang i frågan är tydligt och han har flera motioner och frågor som tydligt avviker från både svensk och socialdemokratisk politik, vilket reser frågor.
Men den stora frågan är varför han sitter kvar. Vad är det som är otydligt och svårt för Socialdemokraterna att ta ställning till? Varför behöver Andersson och Baudin fundera på om man kan umgås med Hamas och representera Socialdemokraterna samtidigt?
När Mohammad på Facebook bekräftar att han har lämnat Moderaterna, efter 38 år som aktiv, skriver han också att det skedde efter kontakt med partiledningen.
Uppenbart kan det gå att lösa sådana frågor väldigt fort. Men något får Magdalena Andersson att dröja kvar och inte vilja agera. Vad?
