Att Eurovision skulle bli ett utbrott av antisemitism var nog uppenbart för alla. Hur det var i fjol röjde de flesta tvivel. Däremot förväntade sig nog många att det skulle vara något lugnare i år eftersom Yuval Raphael är en överlevare från 7-oktoberpogromen.

För de som trodde att hatarna skulle visa respekt för en överlevare bedrog sig. Det spelade ingen roll att Yuval var en av elva som överlevde. Ett fyrtiotal dog bredvid henne i busshållplatsen som också var ett skyddsrum. Terrorister både sköt och försökte spränga ihjäl de som var där inne, men Yuval överlevde.

Tyvärr överlevde hatet också. Överlevaren Yuval fick överleva att bära skulden för hela det israeliska kriget mot Hamas. Läser man kommentarer i sociala medier så är det nästan som om det var Yuval som var ensam stridande i Gaza.

Hatet spänner över ett brett spektrum. I ena änden tror folk att det är israeliska trollfabriker som har suttit och röstat. Sen fortsätter det bort mot att tala om att miljoner européer (läs: rasister) äcklas så mycket av att se en israel att de borde ha förbjudit henne att delta. Safe space för rasister är något nytt.

Framförallt kontrasten mellan juryns röster och folkets röster tas som en intäkt för att något är fusk. Misstankar om både fusk och politisering lyfts fram och många är övertygade om att det finns en hund begraven.

En hög chef på Vattenfall menar att omröstningen är politiserad och att många har använt möjligheten att rösta många gånger. En forskare vid Linnéuniversitetet menar att det absolut kan ha funnits en kampanj. Med all vishet som en forskare kan ha tillägger han också att låten inte var så märkvärdig.

Samma fenomen syns över resten av Europa. I Belgien kräver det flamländska tv-bolaget VRT att det utreds om folkets röster har manipulerats. Några krav på att utreda om juryerna tog politisk hänsyn har inte synts till. Kanske skulle ESC behöva välja sig ett nytt folk.

Det finns mängder av liknande kommentarer. Det tar liksom aldrig slut. Och som ett mantra: det måste vara en konspiration. Det måste vara en fiende som gör ett lömskt drag. Judarna använder i lönndom sin makt.

Tanken på att en ung flicka som nästan mördades och sjunger om att det finns en ljusare framtid väcker känslor tycks inte slå dem. Allt är reducerat till politik; medmänsklighet och empati är plötsligt mindre sannolikt än trollfabriker och politisering.

Lek med tanken att det hade varit en ung homosexuell person som hade kommit ut, sjungit om det tunga i det beslutet och att det finns en ny och bättre dag. Där hade reaktionen varit annorlunda än när en ung judisk flicka sjunger om vägen tillbaka från att nästan ha mördats. Yuval är tuff, sången blev hennes terapi och innan Eurovision var hon nästan utan erfarenhet av att sjunga. Det är självklart att hon väcker sympati.

Oviljan att förstå andra människors sympati har en likhet med ett annat fall. För ett par år sedan bröt en kvinna, tidigare medlem i SD, ut i hat mot en tolvårig kille som sålde majblommor. Att han sålde så många majblommor handlade, enligt kvinnan som senare dömdes, om att han sålde till alla sina släktingar. Sympati var då som nu inte ett tänkbart motiv.

Det största utbrottet av hat står förmodligen Felicia Jackson för. Hon arbetar i media och som komiker med en bakgrund hos bland annat Sveriges Radio. När hon twittrar om att det är köpta folkmordsvurmare som har röstat för Yuval får hon mothugg om att det är stöd för henne som överlevare. Jackson svarar:

”Det är det enda Hamas gjort som jag är besviken på. De kunde ha siktat bättre.” Hon har flera gånger tidigare hyllat Hamas och har beskrivit hur hon blir tårögd av hur hon tror på deras kamp. Jackson hoppas också att varenda människa som gillar Israel ska ruttna och dö. Liksom utrop i stil med ”Heja Hamas”.

Jackson har varit ganska flitigt anlitad av Public Service, även om det tycks vara ett par år sedan hon var med i radio och något år sedan hon var med i SVT. Då var hon med i ”Invandrare för svenskar”. Det ska bli intressant att se om hon kommer att få vara med i fler program framöver.

Det mest slående är hur tunn fernissan i samhället är. Det räcker att en ung israelisk tjej lyckas bra i Eurovision så faller masken. Både konspirationsteorier och öppen rasism visar sig och i vissa fall till och med stöd för terrorism. Allt oftare kliver antisemitismen ut i det offentliga och visar utan att generas sitt fula tryne.

Yuval utropade ”Am Yisrael Chai” när hon tackade efter sitt framträdande. Det är ett gammalt judiskt utrop som betyder ungefär ”Leve det judiska folket”. Det judiska folket kommer att leva länge till, men det verkar som att hatet mot dem kommer att fortsätta sekel efter sekel. Vi får hoppas att hatet upphör så att judar, liksom andra folk kan få leva i frid och frihet.

I år är det 70 år sedan Eurovision bildades. Tanken var att det skulle vara ett fredsprojekt där människor skulle förenas genom musik och kultur. 70-årsfirandet har onekligen varit ett misslyckande med hatpropaganda, kravaller och rasism.

Yuval stod upp mot det hatet och fick ett väldigt stort stöd. Hon hade förtjänat att vinna.

Läs även: Äganderätten är en ful ankunge