Äganderätten är ofta bortglömd, ett styvsyskon i den politiska debatten som glöms bort. Men ägande är grunden för hur vi löser konflikter, för välstånd och för demokrati. Det är en ful ankunge som egentligen är bland det vackraste vi har.
Det finns ett par uppgifter som varje borgerlig regering måste ta sig an – till exempel att sänka skatten, se över straffen, stärka försvaret och, inte minst, värna äganderätten. Det är frågor som utgör själva grunden för ett borgerligt styre.
Bland dessa frågor är äganderätten central. Det är en fråga som ofta låter banal men som i själva verket är helt grundläggande för samhället och dess utveckling. Äganderätten utgör ofta grunden för att lösa konflikter, möjliggöra investeringar och skapa framtida välstånd.
Det finns få saker som är sämre för investeringsviljan än osäkerhet. Ett tydligt exempel är Trumps tullar: Ska ett företag bygga en fabrik i USA för att slippa tullarna men få höga lönekostnader, eller är det bättre att betala tullarna och undvika kostnaderna? Frågan blir ännu mer komplicerad om man försöker planera flera mandatperioder framåt. Kommer nästa president att ta bort tullarna? Företag – och därmed välstånd – behöver en framtid som är någorlunda förutsägbar.
Äganderätten ger sådan trygghet. Vet man att man äger sin skog och får avverka den som man vill, kan man värdera sin tillgång och planera långsiktigt. Vet man däremot inte vilka möjligheter som finns till avverkning, blir allt mer osäkert. Vad är skog värd som riskerar att beläggas med avverkningsförbud – eller redan har det?
Sådana förbud är inskränkningar i äganderätten. Det är min mark – inte statens. Staten kanske går sig en juridisk rätt att hindra avverkning, byggnation eller annat nyttjande, men moraliskt är det orimligt. Marken är min, inte statens. Vill staten kontrollera marken bör den också köpa den – eller åtminstone betala för den rätt den tar ifrån ägaren.
Om man dessutom beaktar aktivistiska tjänstemän som hindrar tillstånd för olika former av ekonomisk verksamhet, ser man en omfattande omfördelning av värde som sker utan någon som helst kompensation. Skog kan bli värdelös. Malm eller mineraler kan inte utvinnas. Mark får inte bebyggas eller jagas på. Allt detta utan att ägaren ersätts.
Den historiska insikten om äganderättens betydelse är tydlig. 1991 skrev Carl Bildt, Olof Johansson och Bengt Westerberg en gemensam motion där de bland annat formulerade följande:
”Det finns inget land som avskaffat den privata äganderätten samtidigt som en fungerande demokrati har fortsatt att existera. Äganderätt i sig garanterar inte demokrati, men där äganderätten utplånas försvinner också förutsättningarna för en livskraftig demokrati. Den enskilda äganderätten är vidare en oundgänglig förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Endast stater med en tryggad enskild äganderätt har kunnat tillförsäkra sina invånare välstånd.”
Äganderätten är alltså en grundval för välstånd, frihet och demokrati. Det är både märkligt och svagt att den sittande regeringen inte tydligare försvarar äganderätten mot tidigare regeringars urholkning och mot nutida aktivistiska ingripanden.
En gång i tiden talade Moderata Ungdomsförbundet om att de ”älskade att äga” – en kampanj som syftade till att försvara ägandet. Trots medvetna försök att misstolka budskapet lyckades kampanjen väcka debatt om hur det egna ägandet leder till ansvarstagande. Oavsett om det gäller mark, bostad eller bil är det egna ofta något vi vårdar extra. Det handlar både om att bevara värdet, minska kostnader och om ett psykologiskt förhållningssätt till ansvar.
Men ägandet är så nedtonat i Sverige att vi inte längre ser det som en självklar rättighet, i klass med rätten till liv och frihet. I stället förs debatten som om äganderättens värde behöver bevisas genom dess positiva effekter.
Det är fel ordning. Ägande är inte bra därför att det ger goda konsekvenser – det är bra i sig. I dag betraktas äganderätten som instrumentell: bra eftersom den fungerar. Men i grunden är den en moralisk rättighet, inte ett verktyg.
Skyddat ägande är inte i första hand viktigt för att det leder till välstånd, utan för att det är en självklar del av ett gott samhälle.
Regeringen måste skydda och återupprätta äganderätten om Sverige ska vara ett gott samhälle – inte bara ett praktiskt land att bo i.
Läs även: Moderaternas ängslighet är ett hinder för förändring
