EU:s klimatmaskin rullar på. Nu har vi ett nytt, bindande mål: en minskning av växthusgasutsläppen med 90 procent till 2040. Det är hedervärt enligt det gällande vetenskapliga narrativet att göra sin del. Problemet? Europa står för bara 7 procent av de globala utsläppen. Det är allt.

Vi européer ska alltså förstöra vår konkurrenskraft, pressa vår välfärd och vår energisäkerhet – för en marginell global effekt. Samtidigt bygger Kina kolkraftverk på löpande band, Indien expanderar sin industri, och USA balanserar klimatambitioner mot fossil export- och realpolitik. Vi ska vara bäst i klassen. Även om klassen i övrigt struntar i reglerna.

Fakta: ett extremt fossilberoende Europa

Sanningen är att 70–75 procent av Europas primärenergi fortfarande är fossil: olja, gas och i viss mån kol. Transporter, petrokemi, uppvärmning, industri – allt vilar på dessa billiga, lagringsbara, ständigt tillgängliga energikällor.

Visst, kolet ska bort – det är tekniskt enklast. Men oljan och gasen? De bär hela vår mobilitet, stora delar av basindustrin och en enorm värdekedja av arbetstillfällen och exportintäkter. Detta ska nu pressas tillbaka med subventioner, restriktioner och klimatkrediter från tredje land. Det är inte en grön revolution – det är en kontrollerad nedmontering.

5 procent till försvaret – på samma nota

Som om det inte vore nog ska Europa samtidigt rusta upp militären till nivåer vi inte sett sedan kalla kriget. Ledare pratar om upp till 5 procent av BNP till försvar – parallellt med grön omställning och samtidigt som Europas befolkning åldras och välfärdskostnaderna skenar. Vem ska betala? Fråga skattebetalarna, småföretagen, medelklassen.

Politikens största svek?

Det här borde vara en öppen, ärlig diskussion i varje riksdag, varje EU-parlament, varje fikarum.

Hur mycket dyrare kommer vår el att bli? Vem har räknat på att vi behöver 10–15 gånger så mycket batterilagring och nätkapacitet? Hur ser planen ut för att ersätta billig fossil energi när industrin flyttar till USA eller Kina där den fortfarande är billig?
Det är politiska ledares förbaskade skyldighet att tala om för oss européer vilka konsekvenser deras beslut får. Om de själva inte vet – då är det en katastrof. Om de vet, men inte vågar säga det – då borde det vara straffbart.

Vilket parti vågar vara ärligt?

Och vilket parti vågar tala klarspråk om att klimatet är ett globalt fenomen – inte ett isolerat europeiskt? Att det är mer effektivt att minska utsläpp där de är som billigast att minska, än att ruinera Europas konkurrenskraft för en marginell global effekt?

Centern och Miljöpartiet (C och MP) talar gärna om att vi ska vara bäst i klassen, och motsätter sig att ens futtiga 3 procent av de 90 får tillgodoräknas som klimatkrediter – trots att det vore mer kostnadseffektivt och rationellt.

Det visar hur lite seriöst de faktiskt tänker på klimatets globala natur. Deras politik handlar inte om verkliga resultat i linje med det gällande klimatnarrativet, utan om att sätta politiska rekord — kosta vad det kosta vill för den som fortsätter att hålla fast vid det.