Den 14 augusti är ett datum laddat med stolthet för pakistanier världen över. I Pakistan markerar det befrielsen från brittiskt kolonialstyre 1947. Men i dagens Storbritannien väcker samma firande en annan sorts känsla — irritation, misstänksamhet och ibland ren vrede. Inte för att britterna vill förneka någon rätten till kulturell identitet, utan för att scenen säger något om lojalitetens riktning.

En outtalad kontraktsskrivning

Att flytta till ett land är inte bara att ta emot ett nytt pass. Det är, eller borde vara, ett tyst kontrakt om att anamma värdlandets kultur, normer och värderingar. Den brittiska kulturen är formad av sekler av rättsstat, individuell frihet och socialt ansvar. Att då hylla självständighet från Storbritannien mitt i brittiska städer kan uppfattas som att kontraktet aldrig skrivits på.

Mångkulturens gräns

Mångkulturen har länge varit ett politiskt honnörsord. Men i praktiken har det i många brittiska städer lett till parallella samhällen, där integration är ytlig och lojaliteten delas — eller förskjuts — mot ursprungslandet. Det är här britternas reaktioner blir begripliga. Den som vill vara en del av “Team Great Britain” kan inte samtidigt stå med ena foten utanför, och aktivt signalera att man hör hemma någon annanstans.

Grooming-gängens skugga

Reaktionen blir starkare när man adderar den mörka verkligheten av grooming-skandalerna. Under årtionden utsattes tusentals brittiska flickor, ofta från vita arbetarklassfamiljer, för övergrepp av grupper där en stor andel gärningsmän hade pakistansk bakgrund. Myndigheterna blundade för att undvika anklagelser om rasism — ett svek som satt djupa spår i det nationella psyket.

I det ljuset framstår firandet av självständighet från Storbritannien inte bara som kulturell distans, utan som en provokation. Britter som sett sitt samhälle svika dess mest utsatta ser inget att fira i att människor som delar bakgrund med många förövare nu fyller gatorna med flaggor och jubel.

Den moraliska skyldigheten

Det handlar inte om att radera ursprung eller historia. Men det finns en moralisk skyldighet för den som valt att bli en del av Storbritannien: att tona ner uttryck som förstärker klyftor och att aktivt bidra till samhällsgemenskapen. Friheten att fira ska alltid finnas — men friheten måste balanseras med insikten om att gemenskap byggs genom respekt, inte markeringar av avstånd.

Paul Holmgren

Samhällsdebattör och civilingenjör