Holmgren: Magdalena Anderssons Dream Team tar form

Det fanns en tid när en Toblerone kunde skaka svensk politik.

Mona Sahlin föll 1995 – inte på en chokladbit, utan på omdöme, ansvar och förtroende. Hon stod i position att bli partiledare och möjlig statsminister. Affären blev politiskt förödande.

Tre decennier senare är måttstocken generösare.

Magdalena Andersson vill tillbaka till Rosenbad. Det kräver ett parlamentariskt lag, och arbetet med hennes Dream Team är i full gång. När man studerar laguppställningen blir frågan brutal: Vad krävs egentligen för att anses lämplig att styra Sverige?

Börja med Vänsterpartiet. Först 25 kandidater med antisemitiska uttalanden, terrorsympatier och extremistiska kopplingar. Sedan ytterligare åtta. Totalt 33 personer. Flera ströks först när journalister började gräva.

Trettiotre. Det är inte olyckliga äpplen. Det börjar likna ett rekryteringsproblem. Vilka söker sig till partiet? Vem granskar dem? Vilka värderingar accepteras ända fram till valsedeln?

Magdalena Andersson har sagt att antisemitism, islamism, extremism och rasism saknar plats i Sverige. Bra. Samtidigt behöver hon Vänsterpartiets mandat. Där möter de högtidliga principerna den smutsiga matematiken: utan dem når hon inte majoritet.

Bland dem som redan tagit sig hela vägen finns Mohamed Ali (V). Han beviljades skuldsanering med nollplan i september 2022. Men inkassobolaget Sergel har begärt att den ska hävas – han har dragit på sig nya skulder. Sedan 2024 har nio nya ärenden lämnats till Kronofogden, bland annat sex felparkeringsavgifter och böter på 1 800 kronor till Polisen.

Sedan har vi Miljöpartiet. Leila Ali Elmi valdes in 2018. Under första mandatperioden registrerades 17 betalningsförelägganden hos Kronofogden. Ett gick till indrivning, ett till utmätning. Hon medgav själv att det kunde påverka förtroendet.

I dag är hon fortfarande riksdagsledamot och partiets integrationspolitiska talesperson.

Förstafemman börjar ta form.

Här börjar Sahlins Toblerone kännas nästan rörande. På 1990-talet kunde ekonomiskt slarv stoppa vägen mot toppen. År 2026 går 17 Kronofogdeärenden utmärkt att kombinera med fortsatt riksdagskarriär och ansvar för integrationspolitiken.

Ribban har inte bara sänkts. Den ligger i princip på golvet.

Riksdagen är ingen vanlig arbetsplats. Där beslutar 349 människor om skatter, budget, bidrag, pensioner, försvar och lagar som tio miljoner andra ska följa. Staten är noggrann med oss vanliga dödliga. Den som ska ställa krav på andra bör själv tåla en hög kravbild – särskilt när området heter integration.

Samma sak gäller extremism. Perfekta partiprogram betyder ingenting när kandidaterna väljs och regeringsmakten hägrar.

Det handlar om urvalet till den politiska eliten. För andra ansvarsposter granskas ekonomi, omdöme och sårbarheter hårt. Ju större makt, desto större krav. Samma princip borde nå riksdagen – och gälla alla. Svenskfödd eller invandrad, Andersson eller Ali.

Därför är det Magdalena Anderssons problem. Hon bär inte personligt ansvar för varje obetald räkning eller extremt uttalande från andra partier. Men hon ansvarar för det regeringsalternativ hon erbjuder väljarna. Om Vänsterpartiets och Miljöpartiets mandat ska bära henne till statsministerposten har svenska folket all rätt att granska laget.

För det är trots allt Magdalena Andersson som vill vara lagkapten.

Innan laguppställningen spikas måste vi nämna spelaren som nästan tog sig hela vägen.

Abadir Hassan (V) var bara 34 personröster från en riksdagsplats och står som förste ersättare bakom Ciczie Weidby i Jönköpings län. Hassan beviljades 2022 skuldsanering för 827 534 kronor med nollplan. Sedan hösten 2023 har flera dussin nya ärenden registrerats hos Kronofogden – fordonsskatt, trängselskatt, felparkeringsavgifter. De flesta har betalats, men omkring 17 000 kronor var vid granskningen fortfarande under indrivning.

Hassan dömdes dessutom 2008 av Malmö tingsrätt till ett års fängelse för att ha smugglat 116,7 kilo kat från Danmark. Han erkände. Domen ligger långt tillbaka, och Vänsterpartiet i Jönköping har fullt förtroende för honom i dag.

Så Hassan kom aldrig in. Det skilde 34 personröster.

Lite snöpligt. Här fanns en stark kandidat till förstafemman, men han föll på mållinjen. Å andra sidan står han som förste ersättare. Säsongen är lång.

Förtroende för demokratin byggs inte av tal. Det byggs när samma regler gäller från botten till toppen.

Mona Sahlin levde i en politisk kultur där personligt omdöme kunde stoppa karriären. Dagens kultur är betydligt mer förlåtande. Sjutton Kronofogdeärenden här, skuldsanering med nollplan där, nya ärenden och trettiotre kontroversiella kandidater någon annanstans – och jakten på Rosenbad fortsätter.

Magdalena Anderssons Dream Team börjar ta form. Förstafemman är snart satt. Det är ett jäkla fint lag hon håller på att samla.

Frågan är bara om svenska folket vill ge det nycklarna till Rosenbad.