Det finns en gammal berättelse om en groda och en skorpion. Den handlar om tillit, natur och oförmågan att ändra det man är. Skorpionen ber grodan bära honom över floden. Grodan tvekar – han vet hur skorpionen är. ”Om jag stinger dig, dör vi båda”, säger skorpionen. Grodan finner logiken rimlig, låter honom klättra upp, och mitt i färden kommer sticket. Båda sjunker. ”Varför?” viskar grodan. ”För att det är min natur”, svarar skorpionen.

Vi berättar den sagan för barn för att de ska förstå människans natur. Men det är en saga som borde berättas också för politiker, sociologer och välmenande idealister i västvärlden. För det handlar inte om ondska – det handlar om oförmåga att vara något annat än det man är.

Väst och illusionen om det universella