Elon Musks uppmaning till bojkott mot Netflix har utlöst en global debatt. Men kärnan i frågan handlar inte om politik – utan om barns rätt att få vara barn, skriver Paul Holmgren.
Netflix har korsat en gräns. Att barn i sex–sjuårsåldern tillåts se serier där könsidentitet och transideologi vävs in i berättelsen är inte bara olämpligt – det är djupt oansvarigt. Denna typ av innehåll hör inte hemma i barnprogram. Det handlar inte om att förneka vuxnas rätt att leva som de vill, utan om att skydda barns rätt att få vara barn.
Barn i den åldern befinner sig i en fas där deras tankevärld formas av lek, trygghet och fantasi. Deras hjärnor är öppna och mottagliga, men också oerhört sårbara. Att då plantera idéer om att de kanske ”är något annat” än vad de ser i spegeln är inte frigörande – det är förvirrande. Det är en manipulation av barns naturliga utveckling, förklädd till tolerans.
När Elon Musk nyligen uppmärksammade frågan på X och kritiserade Netflix för att sprida ideologiskt innehåll till barn, skapade det en global reaktion. Miljontals människor tog del av inlägget, tusentals skrev att de avslutat sina abonnemang – och Netflix aktie tappade över 15 miljarder dollar i marknadsvärde på bara några dagar.
Det är inte bara ett börsfall, det är en signal: människor har fått nog. De vill inte att deras barns barndom ska bli nästa arena för ideologiska experiment.
Samma mönster ser vi i skolor, inte bara i USA utan även i Europa och Sverige. Det finns mängder av engagerade och skickliga lärare som gör ett fantastiskt arbete för barnens trygghet och lärande. Men det finns också en liten grupp som använder klassrummet som ideologisk plattform.
Barn tilltalas med “rätt pronomen”, får höra att kön är en känsla, och uppmuntras att reflektera över sin identitet innan de ens har förstått vad begreppet innebär. Det hör inte hemma i skolan. Det hör inte hemma i barns värld överhuvudtaget.
Sådana samtal, om de alls ska föras, måste ske i hemmet – vid rätt tidpunkt, i takt med barnets mognad, och med föräldrarna som vägledare. Det är inte lärarnas eller underhållningsbolagens roll att introducera barn för vuxnas identitetsfrågor.
Det är just det Elon Musk sätter ord på – och han har rätt. Vi måste våga dra en gräns. Barn ska få vara barn, utan att pressas in i vuxenvärldens projektioner. Det handlar inte om politik, utan om sunda värderingar, om trygghet och respekt för barndomen.
Det finns tusentals sätt att skapa värme, humor och fantasi i barnprogram utan att använda ideologi som verktyg. Netflix och andra producenter borde förstå att de inte har mandat att kliva in i förälderns roll. Barnens värld ska få vara fri från vuxenvärldens projekt.
