Vi hamnade i samtal över en kopp kaffe. Han var ny i landet, berättade han, men redan väl insatt i den svenska debatten. Ämnet gled in på kostnaderna för invandringen, men innan vi hann fördjupa oss avfärdade han hela frågeställningen med ett skratt:

– Det är ni svenskar som står i tacksamhetsskuld till oss invandrare. Sverige har byggts av oss.

Det fanns en självsäkerhet i hans röst som jag inte ville kväsa. Kanske för att jag ville visa respekt. Kanske för att jag inte hade verktygen att ge ett omedelbart genomtänkt, faktabaserat svar. Jag blev ställd.

Men påståendet lämnade mig inte. För om det är sant att Sverige har byggts av invandrare – ja, då förändras hela berättelsen om vårt land. Och om det inte är sant, då måste det få sägas. Inte för att skuldbelägga, utan för att förstå vad som faktiskt format det samhälle vi lever i.

Så jag bestämde mig för att borra djupare. Vad säger historien? Vad visar statistiken? Hur såg Sveriges befolkningssammansättning egentligen ut under de decennier då landet reste sig till en av världens mest välmående och välorganiserade stater?

Sveriges tillkomst – ett folk, ett land, en långsam statsbildning

Till skillnad från många nyare stater växte Sverige fram under lång tid – ur en relativt homogen befolkning. Redan under bronsåldern (1800–500 f.Kr.) var människorna i det som i dag är Sverige genetiskt och kulturellt nära dagens svenskar. Arkeogenetiska studier visar att det skedde ett befolkningsskifte under yngre stenåldern och bronsåldern, men därefter var populationen ovanligt stabil i europeiskt perspektiv.

Statsbildningen Sverige växte fram från 1100-talet och framåt, med kungamakten som samlande kraft. Under medeltiden var Sverige ett utpräglat jordbrukssamhälle, präglat av småskalig självförsörjning och lokal maktstruktur. Befolkningen ökade långsamt – nästan enbart genom barnafödande inom det egna folket.

1800-talets emigration – Sverige förlorade sitt folk

Mellan 1850 och 1930 utvandrade omkring 1,2 miljoner svenskar till Nordamerika – i vissa decennier 20 procent av hela befolkningen. Det är världshistoriskt unikt: att ett land förlorar nästan en fjärdedel av sin befolkning genom frivillig emigration.

Men det är avgörande att förstå: det fanns ingen kompensatorisk invandring. Sverige förblev ett av Europas mest etniskt homogena länder långt in på 1900-talet. År 1950 hade Sverige 7 miljoner invånare. Färre än 100 000 var födda utanför Norden.

Folkhemsbygget – ett projekt av svenskar, för svenskar

De decennier som formade det moderna välfärds-Sverige – från 1930 till 1980 – var exceptionellt homogena. När Per Albin Hansson 1928 lanserade visionen om folkhemmet talade han till ett folk som delade språk, religion, kultur och erfarenhet. Det var svenska arbetare, svenska bönder och svenska tjänstemän som bar upp bygget.

Industrialiseringen skedde visserligen med viss arbetskraftsinvandring – men detta var till 90 procent nordiska medborgare: från Finland, Danmark och Norge. Även den så kallade ”italienska vågen” på 1950-talet omfattade knappt 20 000 personer.

År 1970 hade Sverige cirka 8 miljoner invånare. Av dessa var 0,7 miljoner födda utomlands – vilket motsvarade 8,8 procent. Men nästan tre fjärdedelar var från Norden, det vill säga kulturellt och språkligt närstående. Andelen utomeuropeiska invandrare låg sannolikt kring 1–1,5 procent av befolkningen – och översteg inte 2 procent förrän långt in på 1980-talet.

1980–2015: Ett paradigmskifte i tysthet

Det var först under 1980-talet som Sverige på allvar började ta emot asylsökande i större skala. Först från Iran/Irak, därefter från Somalia, Libanon och forna Jugoslavien. I början av 1990-talet infördes tillfälliga gränskontroller, men det politiska etablissemanget började i grunden se Sverige som en humanitär stormakt. Retoriken förändrades: Sverige skulle vara ett mångkulturellt samhälle.

År 2000 var 1,0 miljon människor födda utomlands – motsvarande cirka 11 procent av befolkningen – och andelen utomeuropeiska invandrare hade mångfaldigats. Det innebar ett skifte inte bara i antal utan i ursprung, språk, religion och kulturell kod.

2015: Den stora brytpunkten

Under året 2015 tog Sverige emot 162 877 asylsökande – flest i hela EU per capita. Det var också det år då Sverige förlorade kontrollen över sin migrationspolitik. Migrationsverket kallade situationen ”ohållbar”. Polisen, kommunerna och skolorna larmade. Bara under september–oktober 2015 kom över 10 000 personer i veckan.

Till slut tvingades till och med Socialdemokraterna erkänna att gränser behövde införas. Den 24 november 2015 sa vice statsminister Åsa Romson (MP) gråtande att man skulle begränsa möjligheten att söka asyl i Sverige – ett erkännande av ett sammanbrott.

2020-talet: Statistikens dom

Idag visar SCB:s siffror att över 2,2 miljoner människor i Sverige är utrikes födda – vilket motsvarar mer än 21 procent av befolkningen. Räknar man även med svenskfödda med två utrikes födda föräldrar är siffran ännu högre – nästan 3 miljoner, dvs 29 procent av Sveriges befolkning.

Men det handlar inte bara om siffror. Det handlar om demografi.

I många kommuner – särskilt i storstadsområdena – är majoriteten av unga under 18 antingen utrikes födda eller barn till två utrikes födda föräldrar. Prognoser visar att om nuvarande invandringstakt håller i sig, kommer etniska svenskar att vara i minoritet i åldersgruppen 0–44 år före 2050.

Detta är den demografiska revolutionen – och den är inte byggd på historik utan på politiska beslut från 1990-talet och framåt.

Historien måste tala sanning

Sverige är ett land där generationer av svenskar har byggt upp det som idag kallas välfärdssamhälle. Från järnbruk i Bergslagen till telefonlinjer i Norrbotten – det är svensk arbetskraft, svensk uppfinningsrikedom och svenska institutioner som utgör ryggraden.

Att i efterhand omdefiniera detta som ”byggt av invandrare” är inte bara felaktigt – det är en historieförfalskning.

Det är naturligtvis sant att många invandrare har bidragit. Invandrare har gjort viktiga bidrag de senaste decennierna – i vården, tekniksektorn och företagande. Skillnaden är att de inte byggde den historiska grunden.

Matematisk slutpunkt

Om invandringen hade byggt Sverige – varför växte då BNP per capita, läskunnighet, exportindustri och social trygghet som snabbast under decennier då Sverige hade nästan ingen invandring alls?

- År 1930: 99 procent av befolkningen var född i Sverige.
- Mellan 1950 och 1975 växte Sveriges BNP per capita med i snitt 3,2 procent per år – rekordår för svensk industri. Invandring låg då under 1 procent per år.
- Efter 1990 – när invandringen började öka kraftigt – sjönk den genomsnittliga tillväxttakten, och arbetslösheten sköt i höjden.

Siffrorna talar sitt tydliga språk.

Att säga att Sverige är byggt av invandrare är som att säga att ett gammalt trähus byggdes av de senaste hyresgästerna. De må bo där nu. Men huset byggdes av någon annan.

Paul Holmgren

Samhällsdebattör och civilingenjör