När USA i november presenterade sin nya National Security Strategy var det inte bara ett säkerhetspolitiskt dokument. Det var en ovanligt öppen varning till Europa. Den amerikanska regeringen beskriver nu Europas utveckling som ett av västvärldens största strategiska problem – och pekar ut tre huvudorsaker: okontrollerad migration, demografisk kollaps och politisk svaghet. Tonen är ovanligt direkt. För första gången antyder USA att man är beredd att omvärdera sitt historiska engagemang i Europa om denna utveckling fortsätter.

Strategirapporten använder formuleringar som tidigare bara hörts från demografer och säkerhetsanalytiker: Europa riskerar att bli “oigenkännligt” inom två decennier. Det handlar inte om kulturdebatt, utan om staters förmåga att fungera. Dokumentet beskriver hur Europas låga födelsetal, i kombination med massmigration, skapar en destabilisering med konsekvenser för både samhällskontrakt, arbetsmarknad och politisk sammanhållning. USA konstaterar att detta inte längre är ett inrikes europeiskt problem – utan ett geopolitiskt.

Samtidigt varnar Washington för en annan trend: Europas militära försvagning. Trots kriget i Ukraina är många länder fortsatt långt ifrån att nå Nato-målet om två procent av BNP. USA står redan för över 70 procent av alliansens militära kapacitet, och strategidokumentet gör klart att denna obalans inte kan fortsätta. Om Europa vill att USA ska stå kvar som garanten för kontinentens säkerhet, måste Europa själv bli en trovärdig del av sitt eget försvar.

Men den mest uppseendeväckande delen gäller migrationen. USA beskriver europeiska migrationssystem som “okontrollerade” och direkt kopplade till ökad antisemitism, social oro och försvagad nationell identitet. Det är anmärkningsvärt att USA – som i decennier pressat EU om humanitär invandring – nu gör en tvärvändning och varnar för en civilisatorisk risk. Dokumentet öppnar dessutom för att USA kan “kultivera motstånd” i Europa, en formulering som tolkas som ett öppet stöd för de krafter som vill strama åt migrationspolitiken.

Under ytan finns en logik: USA anser att Europa håller på att bli mindre stabilt, mindre ekonomiskt konkurrenskraftigt och mindre försvarsmässigt robust. I ett läge där Kina växer militärt och Latinamerika blir allt mer strategiskt viktigt kan USA inte längre bära kostnaden för ett Europa som inte klarar av sina egna gränser eller sin egen säkerhet.

Detta är den verkliga innebörden av dokumentet. USA hotar inte – men markerar. Budskapet är tydligt: fortsätter Europa på samma väg riskerar man både sin identitet och sin säkerhetspolitiska betydelse. Det är en historisk signal från en allierad som alltmer ser Europas problem som ett hot, inte bara för kontinenten själv, utan för hela västvärldens styrka.