För första gången har ett vaccin baserat på dna fått ett godkännande. Myndigheter i Indien har gett ett så kallat nödgodkännande åt ett nytt vaccin som nu tar upp kampen mot covid-19.
Vaccinet har fått namnet Zycov-d. Vad vet vi om det?
– För just det här vaccinet har man tagit samma gen som finns i Pfizer, Moderna och Astra Zenecas vaccin, det vill säga spikeproteinet. Man har tagit genen för det och satt in det i en så kallad dna-plasmid (en ringformad dna-molekyl, reds anm.), säger Matti Sällberg, professor i biomedicinsk analys vid Karolinska institutet till TT.
Vaccinet fick ett nödtillstånd från indiska myndigheter i augusti. Enligt Sällberg är det dock svårt att veta hur bra vaccinet är då läkemedelsbolaget inte släppt data från de kliniska studierna.
– Vi vet ingenting annat om skyddet på människa än det som företaget själva gått ut med, att det ger ett 67-procentigt skydd, säger han och fortsätter:
– Men vad det är skydd mot är frågan. Och i vilken population? Hos barn? Vuxna? Äldre? Jag är extremt nyfiken på vilka data som finns i de kliniska studierna som det här nödgodkännandet bygger på.
Vad är fördelen med ett dna-vaccin?
Vaccinen från Pfizer-Biontech samt Moderna är så kallade mRNA-vaccin. Där kapslas en snutt genetisk kod i form av rna in i ett fetthölje och injiceras i cellerna.
– I stället för att göra det i form av ett rna har man gjort det i en dna-plasmid.
Snabbt att tillverka
Precis som rna-vaccin går dna-vaccin relativt snabbt att tillverka.
– En dna-plasmid är något man kan odla upp i en stor mängd i bakterier i stora tankar.
Dna är också väldigt stabilt, enligt Matti Sällberg.
– Det klarar en tid i rumstemperatur, lång tid i plus fyra grader och nästan oändligt länge i minus 20. Det är en klar fördel.
Och nackdelen?
– Rna-vaccin är blandat med liposomer, eller fetter, som gör att det passerar cellens membran. Direkt när rna-vaccinet kommit in i cellens cytoplasma så översätts det till vaccinprotein.
För dna-vaccin är vägen dit inte riktigt lika enkel.
– Dna-vaccin måste först passera cellens membran för att komma in i cytoplasman och sedan kärnmembranet för att komma in i cellkärnan. Väl inne i kärnan ska det översättas från dna till rna, som sedan transporteras ut till cytoplasman där det översätts till vaccinprotein, säger Matti Sällberg och fortsätter:
– Ett rna-vaccin har bara en vägg den behöver passera men dna-vaccin har två väggar.
Vad innebär det att man använder dna i vaccin?
– Det man kan säga är att dna och rna sannolikt producerar vaccinprotein i cellen under lite olika lång tid. För dna-vaccin har man kanske lite längre produktion av proteinet vilket kan vara bra för att aktivera immunförsvaret. För rna får man ett kort men högt uttryck av vaccinproteinet i cellen, säger Matti Sällberg.
Forskningen kring dna-vaccin har pågått sedan 1990-talet och är långt ifrån ny inom forskarvärlden. Den stora svårigheten med tekniken har varit att just få in dna i cellen.
– Det är det som gör att dna än så länge har funkat lite sämre än det andra teknologierna.
Kan dna stanna kvar inne i kroppen?
– Man ska komma ihåg att det här är en plasmid som är cirkulär. En ring. Och en sluten dna-ring kan inte byggas in i vår arvsmassa, säger Matti Sällberg.
Enligt honom har det gjorts många studier i djurmodeller där man undersökt om dna:t skulle kunna bygga in sig i människans arvsmassa.
– Det är extremt ovanligt, om ens möjligt. Myndigheter har godkänt kliniska studier på dna-vaccin över hela världen under de senaste 10–15 åren och hade det varit så att man upplevt att det varit ett problem så hade man inte tillåtit den här typen av vaccin, säger han.
