Det var en extremt tillmötesgående Jimmie Åkesson som Sveriges radios lyssnare fick möta i Ekots lördagsintervju (22/5). Utfrågningen handlade till stor del om vilka eventuella röda linjer sverigedemokraten såg framför sig vid ett samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna efter valet 2022. Men några sådana begränsningar ville Åkesson inte erkänna. Här fanns inga röda linjer, bara en blå.

Åkesson ställde inga som helst ultimativa krav. Han kunde tänka sig att sitta i en regering, eller stå utanför. Han kunde diskutera SD-tjänstemän i regeringskansliet, eller låta bli. Han var villig att göra upp en plan för samarbetet, eller avstå. En mer flexibel förhandlingspart har inte skådats bland vertebrater.

Anledningarna är två.

Å ena sidan har Åkesson all anledning att tro att ett samarbete med M och KD faktiskt skulle leda till en vettig politik. Inom bägge av hans två kärnområden – invandring och brottsbekämpning – har M och KD närmat sig SD. Reformer kommer naturligtvis inte att bli så radikala som Sverigedemokraterna vill, och kanske inte komma så hastigt som önskat, men arbetet med att lägga om kurs och styra landet i rätt riktning igen kommer att påbörjas. Det är viktigt för Jimmie Åkesson. Det är viktigt för Sverige. 

Det finns dessutom betydande samsyn i en rad andra frågor, såsom energi och försvar. Det kommer inte att bli svårt att stödja en regering med sådan inriktning.

Å andra sidan har Jimmie Åkesson faktiskt inget val. Han har lovat sina väljare att kasta ut statsminister Stefan Löfven och den rödgröna regeringen. Morgan Johansson ska bort. Miljöpartiets och Centerpartiets släpphänta invandringspolitik ska upphöra. Det kan bara förverkligas i samarbete med M och KD.

Sverigedemokraterna har ingen annanstans att gå. Det gör att Moderaterna och Kristdemokraterna kan diktera villkoren ganska långtgående – förutsatt att utvecklingen går i rätt riktning vad gäller invandring och kriminalpolitik.

Läs också: Regeringens lista över säkra länder bidde bara en tumme

Sverigedemokraterna saknar erfarenheter från regeringsarbete. Partiet har dessutom en olycklig förmåga att generera interna skandaler, som inte direkt lämpar sig i regeringsställning (som Centerpartiets pedofilhistorier har visat behöver inte detta medföra sänkt regeringsfähighet, men innebär ändå en skada). Det vore möjligen klokt att hålla SD utanför en koalitionsregering tills partiorganisationen mognat ytterligare. 

Den bästa lösningen vore att placera SD-tjänstemän i regeringskansliet. Det skulle ge Sverigedemokraterna inflytande och insyn. Samtidigt skulle det fungera som plantskola och skapa ovärderliga personkontakter för fortsatt samarbete i ett konservativt block.

 

Läs också: Har ni aldrig hört talas om Återvandringskontoret?