Silkesapor är ett släkte sydamerikanska apor. Till storleken är de ganska små och de lever i mindre grupper där en dominant hona tillsammans med en hane ofta står för fortplantningen. Övriga gruppmedlemmar bidrar själva inte till fortplantningen, men däremot till vård och skötsel av gruppens ungar.

Nästan alla silkesapor är tvåäggstvillingar och de delar bland annat moderkaka och blod innan de föds. Ovanligt nog tycks de flesta silkesapor vara chimärer, det vill säga att vid sidan av sina egna bär de även på sina tvillingars gener. Det faktum att silkesapor är chimärer kan ha bidragit till den ovanliga organisationen av deras fortplantning och det fick för drygt 20 år sedan Harvardprofessorn David Haig att skriva en vetenskaplig artikel med den filosofiska titeln ”Vad är en silkesapa?” 

Även om forskarna bakom en ny studie, publicerad i tidskriften Science Advances, inte kan ge ett heltäckande svar på professor Haigs fråga, så konstaterar de att silkesapor är tjuvlyssnare. I ett försök att undersöka hur djur förstår och processar interaktioner mellan andra artfränder, studerade forskarna 21 silkesapor i en serie experiment.

Först fick aporna, en åt gången, sitta i ett litet rum medan temperaturen på deras nos uppmättes med värmekamera. Därefter fick de lyssna på läten från andra, tidigare okända silkesapor. De inspelade lätena var antingen av en unge som bad om mat, en vuxens matläte, eller en vuxen som chattrade. Även två interaktioner mellan en vuxen och en unge spelades upp. I dessa bad ungen om mat och den vuxna apan gjorde antingen ett matläte eller chattrade. Det förstnämnda innebär ett erbjudande om mat och är exempel på en positiv interaktion och det sistnämnda på en negativ interaktion.

Tanken bakom att mäta temperaturen på silkesapornas nos är att djurs emotionella tillstånd till viss del reflekteras i deras temperatur genom det autonoma nervsystemets försorg. Om en silkesapa blir uppspelt då den hör en artfrändes läten så reglerar det autonoma nervsystemet blodflödet och temperaturen i nosen sjunker. Även om resultaten varierade mellan individer, deras sociala status och kön, så svarade silkesapor överlag på andra artfränders läten.

Dessutom visade det sig att effekten framförallt uppenbarade sig när det handlade om interaktioner. Det vill säga, silkesapornas fysiologiska respons på artfränder som interagerade (här vuxen och barn) var starkare än på individuella silkesapors läten. Något som enligt forskarna tyder på att silkesaporna urskiljer och uppmärksammar konversationer och reagerar specifikt på dessa.

För att undersöka om innehållet i interaktionerna spelade någon roll för silkesapornas attityd till den okända vuxna apan som de inte kunde se, lät forskarna öppna en lucka till ett nytt rum efter att lätena spelats upp. Längst in i rummet fanns en delvis dold spegel. Silkesapor kan inte känna igen sin egen spegelbild, så om de faktiskt såg någon apa i spegeln bör de rimligen ha misstänkt att det var den apa de hört, men inte sett.

Det visade sig att apor som lyssnat på en positiv interaktion var mer benägna, och snabba på, att gå in i det nya rummet och ta sig fram till spegeln för att titta. Detta tolkar forskarna som att silkesaporna svarade på innehållet i interaktionen och var mer försiktiga med att undersöka vad som dolde sig bakom lätet om interaktionen var negativ.

Baserat på sina resultat drar forskarna slutsatsen att silkesapor tjuvlyssnar på okända artfränders konversationer och att vad de hör påverkar deras attityd till dessa.

TEXT: Nyhetsredaktionen