I Iran är rättsväsendet politiskt.

Så var det när tusentals politiska fångar avrättades i iranska fängelser 1988, vilket Stockholms tingsrätt under torsdagen dömde iranske Hamid Noury för delaktighet i. Och så är det än i dag.

Därför anklagar Iran nu Sverige för att ha fällt Noury i vad de kallar för ”en politisk process”.

Bara timmar efter det att tingsrätten meddelade att Noury fälls för grovt brott mot folkrätten och mord i samband med att politiska fångar avrättades i Gohardashtfängelset sommaren 1988 kom reaktionerna från Teheran.

Det iranska utrikesdepartementet skriver i ett uttalande att det ”kraftigt fördömer detta politiska ställningstagande, som består av ogrundade och fabricerade anklagelser mot Iran och dess rättssystem”.

Kopplas till regimen

Iranska UD skriver också att det håller Sverige ansvarigt för ”skadan orsakat de bilaterala relationerna”.

– Rättsprocessen har komplicerat och försämrat relationen, säger Rouzbeh Parsi, programchef för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet vid Utrikespolitiska institutet (UI).

Det senaste halvåret har Iran trappat upp sina försök att pressa Sverige att avbryta rättegången, som avslutades i maj, och släppa Noury fri. Då har även fallet med den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali, som anklagats för spioneri och dömts till döden i Iran- tagits upp.

– Man har antytt om möjligheterna till en fångutväxling, som jag misstänker att Sverige ställt sig helt kallsinnigt inför, säger Parsi.

Torsdagens dom innebär också att avrättningarna av politiska fångar, som Iran sällan pratar öppet om, kopplas direkt till den iranska regimen. Dels eftersom det var Irans högsta ledare, dåvarande ayatolla Ruhollah Khomeini, som beordrat avrättningarna, men också eftersom nuvarande president Ebrahim Raisi pekats ut som en av de fyra män som satt i den så kallade ”dödskommittén” och beslutade om vilka som skulle leva och vilka som skulle dö.

Bricka i spelet

Att regimen ser negativt på domen är självklart. Däremot är det oklart hur långt den är villig att gå i sin motreaktion. Ett som är säkert är i alla fall att Ahmadreza Djalali används som en bricka i Irans utrikespolitiska spel, enligt Parsi.

– I värsta fall kanske de verkställer Djalalis dödsdom, eller hotar med det ännu en gång, men då är frågan vad det hotet är värt.

Det finns också förmildrande omständigheter, som en pågående process i Belgien där ett lagförslag behandlas som eventuellt gör det möjligt för Belgien att utväxla fångar med Iran. Iran vill få hem en diplomat som dömts till 20 års fängelse för terrorbrott, och har tillfångatagit en belgisk hjälparbetare som eventuellt skulle bytas mot diplomaten. Eftersom Djalali även arbetat i Belgien finns det en möjlighet att han också inkluderas i den fångutväxlingen.

Som svar på frågan om huruvida svenska utrikesdepartementet ser någon påverkan i relationen mellan Sverige och Iran med anledning av domen svarar UD:s presstjänst att ”det är inget som Sverige eftersträvar”.

– Sveriges relation till Iran har haft sina upp- och nedgångar, men jag tror att vi nu befinner oss i ett kritiskt skede, säger Rouzbeh Parsi.