En rapport från branschorganisationen Innovations- och kemiindustrierna (IKEM) visar att många utländska doktorander lämnar landet Sverige efter disputation.

Medan IKEM:s ansvarig för arbetsmarknadspolitik Caspian Rehbinder vill att Sverige lättar på kraven för anhöriginvandring för att locka fler att stanna kvar, varnar Emil Görnerup, ansvarig för forskningspolitik på Svenskt Näringsliv, för att forskare från länder som Kina och Iran kan utgöra en säkerhetsrisk för svenska företag.

– Vi vet att Kina och Iran är länder som är aggressiva när det gäller bland annat informationsinhämtning. Det är inte så att alla som kommer hit är spioner, men om du kommer ifrån Kina så har du i princip en skyldighet att bistå kinesiska staten om de ber dig, säger Görnerup till Tidningen Näringslivet.

Bulletin har pratat med Irankännaren Arvin Khoshnood, som säger att den iranska regimens underrättelsetjänster ”är otroligt aktiva, inte minst här i Sverige” och använder ”varje möjlighet för att kunna skicka hit sina agenter.”

– Men förutom underrättelsetjänsterna vet vi också att de iranska eliternas barn gärna vill till västvärlden för att åtnjuta de friheter som finns i väst, samma friheter som deras föräldrar förnekar iranska folket, fortsätter Khoshnood.

Det innebär att uppehållstillstånd genom studier på olika nivåer på svenska högskolor och universitet är mycket attraktiva för personer med olika slags kopplingar till den iranska regimen, enligt Khoshnood.

– Det finns till exempel personer som har sagt helt öppet att de jobbat som analytiker på underrättelseministeriet, men blivit antagna till en forskarutbildningar på universitetet i Sverige. Det finns barn till före detta ministrar, som doktorerar i Sverige eller läser en postdok i Sverige.

– Oavsett om de är agenter, eller om de bara har kopplingar till regimen, så får de tillgång till en hel del viktig information. Dels om andra iranier som är aktiva i opposition till regimen, dels information som regimen kan behöva för att utveckla sin kärnteknologi, eller ekonomi, eller någon annan sorts industri.

– Det har ju tidigare funnits fall där Iranier, kopplade till regimen, har stulit forskning på svenska universitet och skickat till Iran. Det här är ingenting nytt egentligen, men det är någonting som det tyvärr inte pratas om särskilt högt eller ofta.

Khoshnood vill påpeka att alla som kommer från Iran till svenska universitet inte spionerar, och att många inte stödjer den iranska regimen.

– Men de har familj och släkt i Iran, och då kan de utsättas för för press och tvingas samarbeta med regimen.

Är vi för naiva i Sverige vad det gäller den här typen av informationsinhämtning?

– Sveriges underrättelsetjänster vet väldigt väl att det här existerar. Säkerhetspolisen har länge sagt att regimen i Iran är aktiv i Sverige, inte minst inom flyktingspionage och industrispionage och så vidare.

– Men vad gäller politikerna så tror jag att det finns, både de som är naiva och de som är arroganta, som tror att de förstår allting bättre än alla andra och inte tar de här säkerhetsvarningarna allvarligt, av ideologiska eller av andra skäl.

Samtidigt menar Khoshnood att det är svårt att skylla på naivitet när ämnet flera gånger tagits upp av både säkerhetspolis och medier.

– Har man brist på information så kan man vara naiv och fatta fel beslut, men iranier har länge skrikit sig hesa om att regimen är aktiv i Sverige. Inte minst att man använder universitetet som ett metod för att ta sig till Sverige.