På måndagen den 24 februari, på årsdagen av Rysslands fullskaliga invasion, samlades EU-toppar, Nordens och Baltikums regeringschefer och flera andra av Ukrainas allierade länder i Kiev. Ulf Kristersson tillkännagav ett luftvärnsstödpaket på 1,2 miljarder svenska kronor. Totalt lovade partnerna Ukraina pengar och vapen till ett värde av mer än 15,5 miljarder dollar den 24 februari.

Detta sker mot bakgrund av de försämrade relationerna mellan Kiev och Washington. Det militära stödet från USA, som har varit grundläggande för Ukraina, riskerar att gå förlorat. I samband med detta uppstår frågan: om fred inte uppnås inom den närmaste framtiden, hur ska kriget fortsätta? Kan Europa täcka alla kostnader om Trump-erans Amerika drar sig ur processen? Låt oss försöka reda ut detta.

Diskussionen pågår

Av allt att döma försöker EU åtminstone delvis ersätta USA. Idag diskuterar EU-länderna vem av dem och i vilken omfattning som ska finansiera militärt stöd till Ukraina om det amerikanska stödet upphör. Detta bekräftades igår av Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som sade att Europa förbereder sig för att hjälpa Kiev med ”tiotals miljarder”, varav Budapest ska betala 500 miljoner euro per år. Den ungerske premiärministern lovar att ”rösta emot”.

Vissa västliga medier har redan publicerat detaljer om kommande europeiska paket med militärt stöd till Kiev. Det handlar om en summa på 6 miljarder euro, varav 5,6 miljarder redan har utlovats av Storbritannien. Ett av inslagen i detta paket uppges vara leveransen av 1,5 miljoner artillerigranater.

Här är det lämpligt att minnas det tjeckiska initiativet ”en miljon granater till Ukraina”. Det lanserades redan 2023. I slutändan minskade det planerade antalet till 500 000. Av dessa hade cirka en tredjedel levererats till Ukraina i december 2024.

Denna situation är ett lackmustest för Europas möjligheter. Medier har redan rapporterat att Ryssland ensamt producerar fler artillerigranater än hela EU tillsammans. Under dessa omständigheter är det ytterst tveksamt att Europa kan leverera 1,5 miljoner artillerigranater till Ukraina inom kort tid, för att inte tala om övriga vapensystem och om sådana leveranser sträcker sig över flera år, kommer de i praktiken inte att ha någon mening.

EU kan inte ”bli Amerika” för Ukraina

Årtionden av fred och välstånd har gjort de europeiska länderna alltför avslappnade. Idag har Europeiska unionen varken produktionskapacitet, lagerreserver eller fria finanser för att leverera de vapenmängder som Ukraina behöver under en längre tid. EU har helt enkelt inte så mycket som behövs för ett sådant krig. Och unionen hinner inte producera det i tid – kriget har ju nu pågått i mer än tre år nu.

Man ska inte heller glömma USA:s betydande påtryckningar på europeiska länder. Låt oss vara uppriktiga: när vi talar om ”ett enat Europa” glömmer vi att det är en myt. Europa är idag absolut inte enat, det finns olika maktcentra och olika politiska positioner, ofta diametralt motsatta varandra. Vilken enighet kan finnas mellan ledarna för Ungern, Slovakien och till exempel Frankrike? De överensstämmer inte i något när det gäller Ukraina.

Det vill säga, många europeiska länder och eliter orienterar sig idag mot Trump och USA. Och Washington kommer säkert att öka pressen på EU för att få unionen att uppmana Ukraina att gå med på fred, snarare än att fortsätta kriget.

I ord presenterar sig Europa som ett maktcentrum och en geopolitisk aktör. Men i verkligheten är unionen internt svag, splittrad och starkt beroende av USA. Så Trumps position om krig och fred är om inte avgörande för EU, så åtminstone mycket, mycket viktig.

Slutligen kan EU rent tekniskt inte ersätta Amerika till 100%, även om unionen skulle vilja det. Om Washington stänger av Kievs tillgång till satellitdata i realtid, Starlink-satellitkommunikation, Palantirs underrättelseprogramvara och en rad andra liknande produkter, kommer européerna visserligen att delvis kunna ersätta dem, men saknar helt möjligheterna att snabbt sätta in de volymer som USA kunnat leverera.

Sammanfattningsvis: Europa kan idag inte helt ”ta över” Ukraina och ersätta det amerikanska militära stödet. Ukraina måste se nyktert på denna situation och förstå att även om partnerskapet med EU är mycket viktigt – är det inte likvärdigt med det amerikanska. Och det är ett objektivt faktum.